1  2  3  4  5  6  7  8  9  10  11  12  13  14  15  16  17  18  19  20  21  22  23  24  25  26  27  28

kapitel 27

Jesus överlämnas till Pilatus

Tidigt på morgonen beslöt alla översteprästerna och folkets äldste att de skulle få Jesus avrättad. 2 De band honom, förde bort honom och överlämnade honom till Pilatus, ståthållaren.

Judas död

3 Men då Judas, som hade förrått Jesus, såg att Jesus var dömd, ångrade han sig och lämnade tillbaka de trettio silvermynten till översteprästerna och de äldste 4 och sa: ˮJag har syndat och förrått oskyldigt blod.ˮ De svarade: ˮVad rör det oss? Ansvaret är ditt.ˮ 5 Då kastade han silvermynten i templet och lämnade platsen och gick bort och hängde sig. 6 Översteprästerna tog mynten och sa: ˮDet är inte lagligt att lägga dem i offerkistan eftersom det är blodspengar.ˮ 7 Efter rådslag beslöt de att för dessa pengar köpa Krukmakaråkern till begravningsplats för främlingar. 8 Därför kallas den åkern Blodsåkern än i dag. 9 Då uppfylldes det som var sagt genom profeten Jeremia: Och de tog de trettio silvermynten, priset på den värderade, satt av Israels söner, 10 och gav dem för Krukmakaråkern, så som Herren hade sagt åt mig.

Jesus inför Pilatus

11 Jesus ställdes nu inför ståthållaren, som frågade honom: ˮÄr du judarnas kung?ˮ Jesus svarade: ˮDu säger det själv.ˮ 12 Men när översteprästerna och de äldste anklagade honom gav han inget svar. 13 Då sa Pilatus till honom: ˮHör du inte hur mycket de anklagar dig?ˮ 14 Men Jesus svarade honom inte med ett enda ord, så att ståthållaren blev mycket förvånad.

Barabbas friges. Jesus döms

15 Vid högtiden brukade ståthållaren frige en fånge, vald av folket. 16 Just då hade man en beryktad fånge vid namn Jesus Barabbas. 17 När de nu var samlade frågade Pilatus dem: ˮVem vill ni att jag ska frige, Jesus Barabbas eller Jesus som kallas Kristus?ˮ 18 För han visste att det var av avund som de hade överlämnat honom. 19 Medan Pilatus satt på domartribunen sände hans hustru detta budskap till honom: ˮHa ingenting att göra med denne rättfärdige man, för jag har i dag lidit svårt i en dröm på grund av honom.ˮ 20 Men översteprästerna och de äldste övertalade folkmassan att begära Barabbas fri och Jesus avrättad. 21 Ståthållaren frågade dem nu: ˮVem av de två vill ni att jag ska frige åt er?ˮ De svarade: ˮBarabbas.ˮ 22 Pilatus frågade dem: ˮVad ska jag då göra med Jesus som kallas Kristus?ˮ Alla svarade: ˮKorsfäst honom!ˮ 23 Han frågade: ˮVarför? Vad ont har han gjort?ˮ Men de skrek ännu högre: ˮKorsfäst honom!ˮ 24 Då Pilatus såg att ingenting hjälpte utan att upplopp var nära, tog han vatten och sköljde sina händer inför folket och sa: ˮJag är oskyldig till denne mans blod. Ansvaret är ert.ˮ 25 Allt folket svarade: ˮLåt hans blod komma över oss och över våra barn.ˮ 26 Då frigav han Barabbas åt dem. Men Jesus lät han prygla och överlämnade honom till att korsfästas.

Jesus hånas och misshandlas

27 Därefter tog ståthållarens soldater Jesus till ståthållarens högkvarter och samlade hela vaktstyrkan kring honom. 28 De tog av honom kläderna och svepte en röd mantel om honom, 29 vred ihop en krans av törne och satte den på hans huvud och en käpp i hans högra hand. Medan de föll på knä inför honom hånade de honom och sa: ˮLeve judarnas kung!ˮ 30 Och de spottade på honom och tog käppen och slog honom i huvudet. 31 När de hade hånat honom tog de av honom manteln och klädde honom i hans egna kläder och förde bort honom till att korsfästas.

Jesus korsfästes

32 På vägen ut fann de en man, Simon från Kyrene. Honom tvingade de att bära Jesu kors. 33 Och när de kom till den plats som kallas Golgota – det betyder Skallen – 34 gav de Jesus vin att dricka blandat med galla. Han smakade, men ville inte dricka. 35 När de hade korsfäst honom delade de hans kläder mellan sig genom att kasta lott om dem. 36 Sedan satte de sig där och vaktade honom. 37 Över hans huvud hade de satt upp anklagelsen mot honom som löd: ʼDetta är Jesus, judarnas kung.ʼ

38 Samtidigt korsfästes två förbrytare med honom, en på högra sidan och en på vänstra. 39 De som gick förbi smädade honom och skakade på huvudet 40 och sa: ˮDu som river ner templet och bygger upp det på tre dagar, fräls dig själv! Om du är Guds Son, stig ner från korset.ˮ 41 Även översteprästerna och de skriftlärda och de äldste hånade honom och sa: 42 ˮAndra har han frälst, sig själv kan han inte frälsa. Han är Israels kung! Han kan stiga ner nu från korset så ska vi tro på honom. 43 Han litar på Gud, nu får Gud rädda honom om han vill ha honom. För han har ju sagt att han är Guds Son.ˮ 44 Och på samma sätt blev han skymfad av förbrytarna som var korsfästa med honom.

Jesu död

45 Mitt på dagen kom ett mörker över hela landet. Det varade till femtontiden, 46 och då ropade Jesus med hög röst: Eli, Eli, lema sabachtani? Det betyder: Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig? 47 Några som stod där hörde det och sa: ˮHan ropar på Elia.ˮ 48 Genast sprang en av dem och tog en svamp, fyllde den med surt vin och fäste den runt en käpp och gav honom att dricka. 49 De andra sa: ˮVänta, låt oss se om Elia kommer och frälser honom.ˮ 50 Men Jesus ropade åter högt och överlämnade sin ande. 51 Och plötsligt brast templets förhänge i två delar, uppifrån och ända ner. Och jorden skakade och klipporna rämnade. 52 Gravarna öppnades och många av de insomnade heligas kroppar restes upp. 53 De gick efter hans uppståndelse ut ur gravarna och gick in i den heliga staden och uppenbarade sig för många. 54 När officeren och de som med honom bevakade Jesus såg jordbävningen och det som hände, greps de av stark fruktan och sa: ˮDenne var i sanning Guds Son.ˮ

55 Många kvinnor stod där på avstånd och såg på. De hade följt Jesus från Galileen och tjänat honom. 56 Bland dem var Maria Magdalena, Maria som var Jakobs och Josefs mor, och modern till Sebedaios söner.

Jesus begravs

57 När det blev kväll kom en rik man från Arimataia vid namn Josef, som också han hade blivit en Jesu lärjunge. 58 Han gick till Pilatus och bad att få Jesu kropp. Pilatus gav då order om att han skulle få den. 59 Josef tog kroppen, svepte den i rent linnetyg 60 och lade den i sin nya grav som han hade låtit hugga ut i klippan. Sedan rullade han en stor sten för ingången till graven och gick därifrån. 61 Maria Magdalena och den andra Maria var där. De satt mitt emot graven.

Vaktstyrkan vid graven

62 Nästa dag, som var dagen efter förberedelsedagen, samlades översteprästerna och fariseerna hos Pilatus 63 och sa: ˮHerre, vi minns vad den där irrläraren sa medan han levde: ʼEfter tre dagar ska jag uppstå.ʼ 64 Ge därför order om att graven blir bevakad fram till tredje dagen. Annars kan hans lärjungar komma och stjäla honom och säga till folket att han har stått upp från de döda. Då blir den sista irrläran värre än den första.ˮ 65 Pilatus sa till dem: ˮNi har en vaktstyrka, gå och bevaka graven så gott ni kan.ˮ 66 De gick och bevakade graven genom att försegla stenen och placera ut vakten.

Föregående     Nästa

matt27

”Medan de föll på knä inför honom hånade de honom …”

27:1Tidigt på morgonen, fredag morgon.

27:2Pilatus, ståthållare över Judeen (26-36 e.Kr.). De förde Jesus till Pilatus eftersom endast Rom hade rätt att verkställa dödsdomar.

27:3-4. Vad Judas hade gjort förde honom under Guds förbannelse, 5 Mos 27:25. Judas ångrar sig och bekänner sin synd och förklarade Jesus vara oskyldig. De religiösa ledarna visade varken barmhärtighet eller medlidande utan svarade med likgiltig arrogans.

27:5gick bort och hängde sig, vilket närmare beskrivs i Apg 1:18. Enligt Jesus var Judas Iskariot en ”djävul” (Joh 6:70) och en ”fördärvets man” (Joh 17:12).

27:6Det är inte lagligt, översteprästerna utgick från befallningen i 5 Mos 23:18.

27:9-10. Citatet kombinerar ord både från Jeremia och Sakarja men författaren nämner endast den större profeten som huvudkälla. Det var inte ovanligt att man gjorde så (jfr Mark 1:2-3 med kommentar).

27:9-10. Sak 11:12, Jer 32:6.

27:11ståthållaren, Pontius Pilatus (v. 2). Är du judarnas kung? De religiösa judiska ledarna kunde inte föra fram en religiös anklagelse om hädelse inför Pilatus eftersom det inte var ett brott som var belagt med dödsstraff enligt romersk rätt. Men att anföra en politisk anklagelse mot Jesus och hävda att han skulle vara en kung var i princip detsamma som högförräderi och kunde leda till döden. Samma anklagelse är återkommande, v. 29, 37.

27:12-14. Jesus valde att gå vägen till korsfästelse under tystnad utan att försvara sig, för att så uppfylla profetian i Jes 53:7.

27:16Jesus Barabbas, en förbrytare, upprorsman och mördare enligt Mark 15:7, Luk 23:18-19, Joh 18:40.

27:16-17. ”Jesus Barabbas.” Andra handskrifter: Barabbas.

27:18det var av avund, eftersom de hade sett Jesu underverk och hört hans visdom och sett hur folk drogs till honom.

27:19denne rättfärdige man, en hednisk kvinna erkänner Jesu rättfärdighet och vill se honom fri, detta i motsats till de judiska ledarna som spred lögner om Jesus och ville döda honom.

27:20. Judarnas andliga ledare föredrog en mördare framför den Messias som de heliga Skrifterna hade talat om.

27:21-23. Sannolikt fanns det bland folkmassan även de som för några dagar sedan hade hyllat Jesus (21:8-9). Nu skrek de för full hals och ville hans död.

27:24. Sannolikt förstod Pilatus, liksom hans hustru (v. 19), att Jesus var en oskyldig och rättfärdig man. tog han vatten och sköljde sina händer, möjligen gör Pilatus så utifrån 5 Mos 21:6-7, Ps 26:6.

27:25Allt folket, både de religiösa ledarna och det vanliga folket. Tydligen fanns det ingen Jesu lärjunge som vågade ge uttryck offentligt åt en alternativ hållning till pöbelhopens galna skrikande. Låt hans blod komma över oss, (2 Sam 1:16, Jer 51:35, Apg 5:28, 18:6), folkets begäran fick sin första uppfyllelse genom Jerusalems förstöring omkring 40 år efter att dessa ord uttalades (se kommentar till 24:1-2).

27:26. På grund av folkets tryck och anklagelsen om att Jesus var en kung (v. 11), såg sig Pilatus mer eller mindre tvungen att låta verkställa domen över Jesus. Jesus lät han prygla, här avses sannolikt det romarna kallade verberatio, den allvarligaste formen av prygel som särskilt dödsdömda utsattes för. Det var i sig ett så utdraget, utstuderat och plågsamt straff att många dog därav. (Om en mildare form av prygel, se kommentar till Joh 19:1.) korsfästas, för att av Gud bli en förbannelse i vårt ställe (5 Mos 21:23, Gal 3:13). Gud hade bestämt allt vad som skulle ske, och hans vilja och plan utfördes med hjälp av folket och de religiösa ledarna och den romerska makten, Apg 4:27-28.

27:27-31. Genom denna psykiska och fysiska misshandel uppfylldes Jes 53:3, 7-8.

27:27. ”ståthållarens högkvarter.” Alternativ översättning: pretoriet.

27:32På vägen ut, avrättningar skedde utanför staden, jfr 3 Mos 24:14, 4 Mos 15:35-36, 1 Kung 21:13, Apg 7:58. Simon, ett vanligt judiskt namn. från Kyrene, en stad i Nordafrika. Han var sannolikt en jude som hade rest till Jerusalem för att delta i påskfirandet. Honom tvingade de att bära Jesu kors, Jesus bar korset i början (Joh 19:17), men pryglingen (Matt 27:26) hade försvagat honom.

27:33Skallen, möjligen kallad så för att det var en vanlig avrättningsplats.

27:34blandat med galla, beskriver dryckens kraftiga bitterhet (jfr Mark 15:23, ”myrra”). Att man gav honom denna dryck ska sannolikt uppfattas som hån. Jesus förnekades medkänsla och tröst, och möttes istället av skadeglad ondska till sitt sista andetag, jfr Ps 69:20-22. Den tortyr Jesus genomlider på korset är ett ställföreträdande strafflidande. Det var egentligen det fallna människosläktet som i evighet förtjänade det lidande som Jesus frivilligt genomled på korset. Men han gjorde det för vår skull.

27:35. Händelsen är en uppfyllelse av profetian i Ps 22:19.

27:37judarnas kung, anklagelsen var av politisk natur och rättfärdigade därmed inför romersk lag att dödsstraff kunde utdömas. Jesus hade inför Pilatus indirekt medgett att han var en kung, men samtidigt gjort klart att hans rike inte var av den här världen (Joh 18:36-37).

27:38. Korsfäst bland förbrytare är en uppfyllelse av profetian i Jes 53:12.

27:39-44Om du är Guds Son (v. 40), i början och slutet av Jesu offentliga verksamhet försökte djävulen orsaka tvivel på att Jesus är Guds Son (4:3, 6). Bekännelsen att Jesus är Guds Son är avgörande för den kristna tron, 1 Joh 2:23, 4:9-10, 14-15, 5:5, 10-13, 20. I verserna ser vi att alla – folket, de religiösa ledarna och förbrytarna – smädade Jesus. Tidigare hade vaktstyrkan smädat honom (v. 27-31). Detta uppfyller Ps 22:8-9. Jesus led korsfästelsen frivilligt för att försona den värld som smädade och dödade honom.

27:45ett mörker, genom en övernaturlig akt av Gud. Det är en uppfyllelse av profetian i Amos 8:9-10. Mörkret uttrycker och manifesterar Guds vredes aktivitet (Joel 2:1-2, Amos 5:18, 20, Sef 1:14-15).

27:45. ”Mitt på dagen.” Alternativ översättning: Vid tolvtiden.

27:45. ”landet.” Alternativ översättning: jorden.

27:46Eli, Eli, lema sabachtani? Arameiska och hebreiska. varför har du övergett mig? Här uttrycks något av Jesu ställföreträdande offer. Det är den fallna mänsklighetens desperata rop som Jesus uttrycker. I människans ställe lider Jesus av att vara helt övergiven av Gud och under hans förbannelse (5 Mos 21:22-23, Gal 3:13). Här uppfylls och fullbordas Ps 22:2.

27:46. Ps 22:2.

27:47Elia, låter likt det arameiska ”Eli” (v. 46) vilket ledde till missförstånd för några.

27:48surt vin, en billig och vanlig måltidsdryck. Avsikten var att förlänga tortyren.

27:49. Enligt 2 Kung 2:1-11 dog aldrig Elia utan togs levande upp till himlen. Det fanns judiska traditioner (jfr t.ex. Mark 9:11) som hävdade att Elia skulle komma i tider av nöd för att rädda de rättfärdiga.

27:50överlämnade sin ande, för att gå till paradiset, Luk 23:43. Jesus var ca 33 år när han dog (Luk 3:23).

27:51plötsligt brast templets förhänge, en akt av Gud som ett tydligt tecken på att vägen in till det allra heligaste (till Guds hjärta och till himlen) nu stod öppen för människan. Endast översteprästen fick tidigare gå in bakom förhänget en gång om året (Hebr 9:6-8). Men nu är alla välkomna i kraft av Jesu blod, jfr Hebr 10:19-22.

27:52-53. Här möter vi ett första resultat av att förhänget brast. heligas kroppar, möjligen avses troende från gamla förbundets tid. Vi vet inte om de åter dog eller om de med förvandlade kroppar efter Jesu uppståndelse kom till paradiset. Händelsen stadfäster att Jesu död hade återverkningar även bakåt i tiden. den heliga staden, Jerusalem.

27:54officeren, förde befäl över 100 man. Denne var i sanning Guds Son. Hedniska soldater gav en bekännelse som de religiösa ledarna hånfullt just hade förnekat, v. 43. Tidigare hade aposteln Petrus avgett samma bekännelse efter att Gud Fadern hade uppenbarat det för honom, 16:16-17.

27:55tjänat honom, sannolikt med mat, uppehälle och praktiska ting (jfr Luk 8:3).

27:56Maria Magdalena, från vilken sju demoner hade kastats ut, Luk 8:2. Maria som var Jakobs och Josefs mor, det är oklart vem som avses. Sebedaios söner, lärjungarna Jakob och Johannes.

27:57en rik man, vilket uppfyller profetian i Jes 53:9. Arimataia, stad i Judeen (Luk 23:51), möjligen detsamma som Ramatajim (1 Sam 1:1) några mil norr om Jerusalem. Josef, medlem av Sanhedrin (Luk 23:50) vilket visar att inte alla av de religiösa ledarna var fientligt inställda till Jesus (inte heller Nikodemos, Joh 3:1-2, 7:50-51, 19:39).

27:61den andra Maria, sannolikt Jakob och Josefs mor (v. 56).

27:62dagen efter förberedelsedagen, lördag, sabbatsdagen. På fredagen förberedde man för sabbaten.

27:63Efter tre dagar ska jag uppstå. De religiösa ledarna mindes detta men trodde inte på det. Och Jesu lärjungar varken kom ihåg eller förstod detta, trots att Jesus vid ett flertal tillfällen undervisat om sin uppståndelse (16:21, 17:23, 20:19).

27:65en vaktstyrka, sannolikt romerska soldater (jfr 28:11, 14).

27:65. ”har.” Alternativ översättning: får.

27:66försegla stenen placera ut vakten, Gud använder människors bedrägliga list för att också därigenom stadfästa för världen att Jesus verkligen uppstod.

 

Föregående     Nästa


© Ragnar Blomfelt