1  2  3  4  5  6  7  8  9  10  11  12  13  14  15  16  17  18  19  20  21  22  23  24  25  26  27  28

kapitel 25

Liknelsen om de tio jungfrurna

Då ska himmelriket bli som tio jungfrur som tog sina lampor och gick ut för att möta brudgummen. 2 Fem av dem var oförståndiga och fem var kloka. 3 De oförståndiga hade tagit med sig lamporna men tog ingen olja till dem. 4 De kloka tog olja i kärlen tillsammans med lamporna. 5 Då nu brudgummen dröjde blev de alla dåsiga och somnade. 6 Vid midnatt hördes ett rop: ʼBrudgummen är här, gå ut och möt honom!ʼ 7 Då vaknade alla jungfrurna och gjorde i ordning sina lampor. 8 De oförståndiga sa till de kloka: ʼGe oss av er olja, för våra lampor slocknar.ʼ 9 De kloka svarade: ʼDen räcker nog inte både till oss och till er. Gå till dem som säljer och köp åt er.ʼ 10 Men när de hade gått för att köpa kom brudgummen. Och de som stod redo gick med honom in till bröllopsfesten. Och dörren stängdes. 11 Efter ett tag kom de andra jungfrurna tillbaka och sa: ʼHerre, Herre, öppna för oss!ʼ 12 Men han svarade: ʼDet jag säger till er är sant: Jag känner er inte.ʼ 13 Vaka därför, för ni vet inte dagen eller timmen.

Bra och dåligt förvaltarskap

14 Det blir som när en man skulle resa utomlands. Han kallade på sina slavar och lät dem ta hand om sin förmögenhet. 15 En gav han omkring hundra årslöner, en annan fyrtio och en tredje tjugo – var och en efter hans förmåga. Sedan reste han iväg. 16 Den som hade fått hundra årslöner gick genast och gjorde affärer med dem och tjänade lika mycket till. 17 Den som hade fått fyrtio årslöner tjänade på samma sätt lika mycket till. 18 Men den som hade fått tjugo årslöner gick och grävde ner dem i marken och gömde sin herres pengar. 19 En lång tid därefter kom slavarnas herre och begärde redovisning av dem. 20 Den som hade fått omkring hundra årslöner kom och lämnade fram lika mycket till och sa: ʼHerre, den förmögenhet du gav mig har jag fördubblat.ʼ 21 Hans herre sa till honom: ʼUtmärkt, du är en bra och trogen slav. Du har varit trogen i det lilla, jag ska anförtro dig mycket. Gå in och dela din herres glädje.ʼ 22 Så kom den som hade fått omkring fyrtio årslöner fram och sa: ʼHerre, den förmögenhet du gav mig har jag fördubblat.ʼ 23 Hans herre sa till honom: ʼUtmärkt, du är en bra och trogen slav. Du har varit trogen i det lilla, jag ska anförtro dig mycket. Gå in och dela din herres glädje.ʼ 24 Även den som hade fått omkring tjugo årslöner kom fram. Han sa: ʼHerre, jag visste att du är en hård man som skördar där du inte har sått och samlar in där du inte har strött ut. 25 Av rädsla gick jag och gömde din förmögenhet i marken. Här har du vad som är ditt.ʼ 26 Men hans herre svarade: ʼDu är en dålig och lat slav. Du visste att jag skördar där jag inte har sått och samlar in där jag inte har strött ut. 27 Då borde du ha placerat mina pengar i en bank så att jag hade fått igen det som är mitt med ränta när jag kom. 28 Ta därför ifrån honom förmögenheten och ge den åt honom som har tvåhundra årslöner. 29 För den som har ska få, och det i överflöd, men från den som inget har ska tas också det han har. 30 Kasta ut den värdelösa slaven i mörkret här utanför. Där ska man gråta och våndas.ʼ

Människosonens dom

31 När Människosonen kommer i sin härlighet, och alla änglar med honom, då ska han sätta sig på sin härlighets tron. 32 Alla folk ska samlas inför honom. Och han ska skilja dem från varandra som herden skiljer fåren från getterna. 33 Han ska ställa fåren på sin högra sida men getterna på den vänstra. 34 Då ska kungen säga till dem som står på hans högra sida: ʼKom, ni som är välsignade av min Fader, och ta det rike i arv som stått förberett åt er från världens skapelse. 35 För jag var hungrig och ni gav mig att äta, jag var törstig och ni gav mig att dricka, jag var främling och ni välkomnade mig, 36 jag var naken och ni klädde mig, jag var sjuk och ni besökte mig, jag satt i fängelse och ni kom till mig.ʼ 37 Då ska de rättfärdiga svara honom: ʼHerre, när såg vi dig hungrig och gav dig att äta, eller törstig och gav dig att dricka? 38 Och när såg vi dig vara främling och välkomnade dig, eller naken och klädde dig? 39 Och när såg vi dig sjuk eller i fängelse och kom till dig?ʼ 40 Då ska kungen svara: ʼDet jag säger till er är sant: Det som ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort för mig.ʼ

41 Sedan ska han säga till dem som står på den vänstra sidan: ʼGå bort ifrån mig, ni som är under förbannelse, till den eviga elden som är beredd åt djävulen och hans änglar. 42 För jag var hungrig och ni gav mig inte att äta, jag var törstig och ni gav mig inte att dricka, 43 jag var främling och ni välkomnade mig inte, naken och ni klädde mig inte, sjuk och i fängelse och ni besökte mig inte.ʼ 44 Då ska de svara: ʼHerre, när såg vi dig hungrig eller törstig eller som främling eller naken eller sjuk eller i fängelse och tog inte hand om dig?ʼ 45 Då ska han svara dem: ʼDet jag säger till er är sant: Det som ni inte har gjort för en av dessa minsta, det har ni inte heller gjort för mig.ʼ 46 Och dessa ska gå bort till evigt straff, men de rättfärdiga till evigt liv.ˮ

Föregående     Nästa

25:1-13jungfrur, brudtärnor som väntar på att brudgummen ska komma och ta med dem in till bröllopsfesten (v. 10). Liknelsen utgör en fortsättning på den undervisning om vaksamhet och beredskap som började i 24:36 (se kommentar till 24:42-44). oförståndigakloka, jfr Upp 3:15-22, Luk 13:23-30.

25:14en man, Jesus. sina slavar, de kristna. förmögenhet, de olika gåvor som varje kristen har fått att förvalta.

25:15-30. Liknelsen handlar om vikten av att väl förvalta de möjligheter, förmågor och gåvor man fått av Skaparen, så att man i sin tjänst för Herren bär frukt som gläder Gud. Ett sådant liv kommer att belönas. Att leva själviskt och sakna kärlek till Gud och inte använda det man fått i Guds tjänst kommer att innebära straff.

25:31-46dessa mina minsta bröder (v. 40), dvs alla Jesu lärjungar (jfr 10:42, 12:48-49). Kristus identifierar sig med sina lärjungar (v. 35-36). Vad vi gör för varandra gör vi därför för Kristus (10:40, 18:5). Om vi lever i tron på Jesus Kristus kommer vi också att på olika sätt hjälpa våra trossyskon och visa varandra omsorg. Vår attityd till våra trossyskon och vårt beteende mot dem, och särskilt mot de allra minsta bland dem (de hungriga, sjuka, fängslade, osv), visar om vi tillhör de välsignade och har en frälsande tro. Se även Jak 2. ni gav mig inte att äta (v. 42)… inte att dricka (v. 42)… välkomnade mig inte (v. 43)… klädde mig inte (v. 43)… besökte mig inte (v. 43), här nämns ingenting om att de hade mördat, stulit, ljugit, brukat våld, begått otukt, utan allt handlar om brist på kärlek (jfr 1 Kor 13, Gal 5:6). Se även 2 Kor 5:10 med kommentar. evigt straffevigt liv (v. 46), liksom de frälstas tid i himlen aldrig tar slut så tar inte heller de förtappades tid i eldsjön slut.

 

Föregående     Nästa


© Ragnar Blomfelt