1  2  3  4  5  6  7  8  9  10  11  12  13  14  15  16  17  18  19  20  21  22  23  24  25  26  27  28

kapitel 20

Arbetarna i vingården

För himmelriket är likt en husbonde som tidigt på morgonen gick ut för att leja arbetare till sin vingård. 2 Han kom överens med dem om en dagslön och sände dem till sin vingård. 3 När han gick ut på förmiddagen fick han se andra stå sysslolösa på torget. 4 Han sa: ʼGå även ni till min vingård, jag ska ge er en rättvis lön.ʼ 5 Och de gav sig av. Han gick även ut mitt på dagen och tidig eftermiddag och gjorde likadant. 6 Även senare på eftermiddagen gick han ut och såg att några stod där, och han sa: ʼVarför står ni här hela dagen sysslolösa?ʼ 7 De svarade: ʼDärför att ingen har lejt oss.ʼ Han sa då: ʼGå även ni till min vingård.ʼ

8 När kvällen kom sa vingårdens ägare till sin förvaltare: ʼKalla på arbetarna och ge dem deras lön. Börja med de sista och sluta med de första.ʼ 9 De som hade blivit lejda sent på eftermiddagen kom fram, och var och en fick en dagslön. 10 När sedan de första kom fram trodde de att de skulle få mer, men även de fick en dagslön. 11 När de tog emot lönen klagade de på husbonden och sa: 12 ʼDe som kom sist har arbetat en timme, och du jämställer dem med oss som har slitit under hela dagens hetta.ʼ 13 Han svarade en av dem: ʼMin vän, jag är inte orättvis mot dig. Var det inte en dagslön vi kom överens om? 14 Ta det som är ditt och gå. Men åt den siste vill jag ge lika mycket som åt dig. 15 Eller ska inte jag tillåtas göra som jag vill med det som är mitt? Eller ser du med onda ögon på att jag är god?ʼ 16 Så ska de sista bli de första och de första bli de sista.ˮ

Jesu tredje förutsägelse om sin död och uppståndelse

17 Gående upp till Jerusalem tog Jesus de tolv lärjungarna avsides på vägen och sa till dem: 18 ˮLyssna, vi går upp till Jerusalem. Och Människosonen ska överlämnas till översteprästerna och de skriftlärda. De ska döma honom till döden 19 och överlämna honom åt hedningarna som ska håna och prygla och korsfästa honom. Och på tredje dagen ska han uppstå.ˮ

En mors begäran för sina söner

20 Sedan kom modern till Sebedaios söner fram till Jesus tillsammans med sina söner. Hon föll på knä och ville be honom om något. 21 Han frågade henne vad hon ville och hon sa: ˮLova att mina båda söner här får sitta bredvid dig i ditt rike, den ene på din högra sida och den andre på din vänstra.ˮ 22 Jesus svarade: ˮNi vet inte vad ni ber om. Kan ni dricka den bägare som jag ska dricka?ˮ De svarade: ˮDet kan vi.ˮ 23 Jesus sa: ˮMin bägare ska ni dricka, men platserna på min högra och vänstra sida är det inte min sak att tilldela. De tillhör dem som min Fader har färdigställt dem för.ˮ 24 När de tio andra hörde detta blev de arga på de båda bröderna. 25 Men Jesus kallade dem till sig och sa: ˮNi vet att folkens ledare härskar över sina folk och att stormännen utövar sin makt över dem. 26 Men så ska det inte vara bland er. Den som vill vara stor bland er ska vara de andras tjänare, 27 och den som vill vara främst bland er ska vara de andras slav. 28 Så har inte heller Människosonen kommit för att bli tjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många.ˮ

Två blinda utanför Jeriko botas

29 När de lämnade Jeriko följde honom mycket folk. 30 Och det hände sig att två blinda satt vid vägen. Och när de fick höra att Jesus gick förbi ropade de: ˮHerre, Davids son, förbarma dig över oss!ˮ 31 Folket sa strängt åt dem att tiga, men de ropade ännu högre: ˮHerre, Davids son, förbarma dig över oss!ˮ 32 Jesus stannade och kallade dem till sig och frågade: ˮVad vill ni att jag ska göra för er?ˮ 33 De svarade honom: ˮHerre, öppna våra ögon.ˮ 34 Fylld av medlidande rörde Jesus vid deras ögon, och genast kunde de se. Och de följde honom.

Föregående     Nästa

20:1-16. (För, ordet länkar samman 19:30 med 20:1-16, och därför kan 19:30 ses som en slags rubrik på denna liknelse.) Liknelsen handlar främst om Guds oförtjänta godhet, något som övergår människans förstånd. Alla arbetare visste vilken lön de skulle få och accepterade den. De fick sedan alla den utlovade lönen vilket visar på Guds rättvisa. Den som i Guds rike har arbetat en kort tid eller uträttat lite får lika mycket som den som arbetat en lång tid eller uträttat mycket. Gud favoriserar ingen. Gud är lika nådefull och god mot alla. Jesu lärjungar uppmanas att inte jämföra sig med varandra utan troget arbeta i Guds vingård och sedan glada och tacksamma ta emot lönen. Så ska de sista bli de första och de första bli de sista (v. 16). En Jesu lärjunge med en attityd av avundsjuka och missnöje (v. 11, 15) kommer – trots att han kanske arbetat mer i Guds rike än de flesta – att få en mindre hedrande plats i Guds himmel och tillhöra de ”sista”.

20:17-19. Gång på gång förutsa Jesus vad som väntade honom. Det uttrycker att Kristus är allvetande. Se även kommentarer till 16:21, 17:22.

20:20modern, Salome, som möjligen var syster till Jesu mor Maria (vilket kan förklara hennes begäran). Sebedaios söner, apostlarna Jakob och Johannes, som möjligen var kusiner till Jesus.

20:21i ditt rike, utifrån den då allmänna föreställningen avsåg hon det messianska riket som hon hoppades skulle upprättas i Israel. Jesus hade nyss för tredje gången (v. 17-19) berättat vad som skulle ske i Jerusalem, och deras mor (tillsammans med sönerna enligt Markus 10:35) tog därför nu chansen att försöka se till att sönerna skulle få höga positioner i det kommande riket.

20:22den bägare som jag ska dricka, den lidandesbägare som samtidigt är en symbol för Guds vrede (Ps 75:9, Jes 51:17, Jer 25:15, Upp 14:10, 16:19). Det kan vi, vilket senare uppfylldes för Jakob, Apg 12:2, och för Johannes, Upp 1:9.

20:24blev de arga, möjligen på grund av avund eftersom de själva önskade de främsta platserna.

20:26Men så ska det inte vara bland er. Världens värderingar ska inte gälla bland Jesu lärjungar. I världen uppskattas makt och ära. I Guds rike bland Jesu lärjungar är det istället en ödmjuk tjänarattityd som ska vara det framträdande karaktärsdraget (jfr kommentarer till 18:3-6). En sådan människa blir visserligen liten och föraktad i världen, men stor och högaktad av Gud. Jesus är föredömet (Joh 13:4-17, Fil 2:7).

20:28till lösen, ett uttryck som användes bl.a. när det gällde befrielse från dödsstraff och i sammanhang då slavar/fångar friköptes. I bildspråk uttrycks en mångfald av sanningar: att vi som var under Guds dom, och var syndens och Satans slavar, och på väg mot förtappelsen, genom Jesu offerdöd har friköpts från synden och Satan och Guds dom och det eviga dödsstraffet (Upp 20:14). Ordet ”lösen” är i princip synonymt med försoningen, se kommentar till Rom 3:25. för många, kan även översättas: istället för många, formuleringen uttrycker ett ställföreträdande offer.

20:29Jeriko, inte den stad som omtalas i Jos 6 utan ett nytt Jeriko som hade byggts upp nära det gamla. Den låg cirka två mil nordost om Jerusalem.

20:30två blinda, en av dem hette Bartimaios (Mark 10:46). Davids son, en messiansk titel (2 Sam 7:12-16, Ps 89:4-5, Jes 9:6-7, Jer 23:5-6, Hes 34:23-24).

20:31Folket sa strängt åt dem att tiga, möjligen för att blinda ansågs vara särskilt syndiga (se kommentar till 9:27-31) och för att man inte gillade att männen så ljudligt erkände att Jesus var Messias (”Davids son”).

20:34Fylld av medlidande, fastän Jesus nyss hade talat om lidande och död som snart väntade honom (v. 18-19, 22), så var hans hjärta intill slutet uppfyllt av empati gentemot människor i nöd.

 

Föregående     Nästa


© Ragnar Blomfelt