1  2  3  4  5  6  7  8  9  10  11  12  13  14  15  16  17  18  19  20  21  22  23  24  25  26  27  28

kapitel 16

Begäran om ett tecken

Fariseerna och saddukeerna kom fram och ville sätta Jesus på prov. De begärde att han skulle visa dem ett tecken från himlen. 2 Men han svarade dem: ˮPå kvällen säger ni: ʼDet blir vackert väder, för himlen är röd,ʼ 3 och på morgonen: ʼI dag blir det oväder, för himlen är röd och hotfull.ʼ Himlens utseende förstår ni att tyda, men tidernas tecken kan ni inte tyda. 4 Ett ont och otroget släkte begär ett tecken, men inget annat tecken ska ges än Jonas tecken.ˮ Och han lämnade dem och gick sin väg.

Fariseernas och saddukeernas surdeg

5 När lärjungarna kom till andra sidan sjön hade de glömt att ta med bröd. 6 Jesus sa till dem: ˮAkta er noga för fariseernas och saddukeernas surdeg.ˮ 7 De började diskutera med varandra: ˮDet är för att vi inte har tagit bröd med oss.ˮ 8 Jesus märkte det och sa: ˮNi har så lite tro. Varför diskuterar ni med varandra om att ni inte har bröd? 9 Begriper ni inte ännu? Kommer ni inte ihåg de fem bröden till de fem tusen och hur många korgar ni fick över? 10 Eller de sju bröden till de fyra tusen och hur många stora korgar ni fick över? 11 Varför kan ni inte begripa att jag inte talade om bröd? Akta er för fariseernas och saddukeernas surdeg.ˮ 12 Då förstod de att han inte varnade dem för surdeg i bröd, utan för fariseernas och saddukeernas undervisning.

Petrus bekänner Jesus vara Kristus

13 Då Jesus kom till trakten av Caesarea Filippi frågade han sina lärjungar: ˮVem säger människorna att Människosonen är?ˮ 14 De svarade: ˮNågra säger Johannes Döparen, andra Elia och andra Jeremia eller någon av profeterna.ˮ 15 Han sa: ˮOch vem säger ni att jag är?ˮ 16 Simon Petrus svarade: ˮDu är Kristus, den levande Gudens Son.ˮ 17 Jesus sa: ˮSalig är du, Simon, Jonas son, för kött och blod har inte uppenbarat detta för dig, utan min Fader i himlen. 18 Jag säger dig: Du är Petrus, och på denna klippa ska jag bygga min församling. Och dödsrikets portar ska inte få makt över den. 19 Jag ska ge dig himmelrikets nycklar. Allt vad du binder på jorden ska vara bundet i himlen, och allt vad du löser på jorden ska vara löst i himlen.ˮ 20 Sedan förbjöd han lärjungarna att tala om för någon att han var Kristus.

Jesu första förutsägelse om sin död och uppståndelse

21 Från den tiden började Jesus förklara för sina lärjungar att han måste gå till Jerusalem och lida mycket genom de äldste och översteprästerna och de skriftlärda. Och att han måste dödas och på tredje dagen uppstå. 22 Då tog Petrus honom åt sidan och började förebrå honom: ˮGud är dig nådig, Herre, detta ska aldrig hända dig.ˮ 23 Men Jesus vände sig om och sa till Petrus: ˮFörsvinn ifrån mig, Satan. Du vill få mig på fall, för du tänker inte Guds tankar utan människors.ˮ

Ta sitt kors

24 Sedan sa Jesus till sina lärjungar: ˮOm någon vill bli min efterföljare måste han försaka sig själv och ta sitt kors och följa mig. 25 För den som vill frälsa sitt liv ska mista det, men den som mister sitt liv för min skull ska finna det. 26 För vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men förlorar sin själ? Eller vad kan en människa ge i utbyte mot sin själ? 27 För Människosonen ska komma i sin Faders härlighet med sina änglar, och då ska han löna var och en efter hans livs gärning.

28 Det jag säger till er är sant: Några av dem som står här ska inte smaka döden förrän de får se Människosonen komma i sitt rike.ˮ

Föregående     Nästa

16:1Fariseerna och saddukeerna, (se kommentar till 3:7) de stod långt ifrån varandra teologiskt och var inte bästa vänner, men i motståndet mot Jesus stod de förenade. ville sätta Jesus på prov, något som djävulen förut hade gjort, 4:1-11.

16:2-3. Jesu ord och gärningar var ett betydligt starkare tecken och vittnesbörd än himlens olika utseenden. Trots det stod man där som döva och blinda framför Jesus.

16:2-3. Andra handskrifter saknar dessa verser.

16:4. Att begära tecken från Gud för att få olika saker bekräftade kan antyda att man har ett ont och otroget hjärta. När människor begär tecken pekar Jesus på Skriften och lämnar dem sedan och går iväg. Alla ”tecken” en människa behöver finns i Skriften (jfr Luk 16:30-31).

16:5-12andra sidan sjön (v. 5), till norra sidan av Galileiska sjön nära Betsaida (Mark 8:22). Lärjungarna är upptagna med det som hör till kroppen, Jesus med det som hör till själen. Akta er (v. 6), Kristi lärjungar uppmanas att hela tiden vara uppmärksamma så att de inte blir vilseledda. surdeg (v. 6), här en bild på hur falsk undervisning omärkligt och långsamt kan tränga in bland Guds folk och till slut påverka tänkande och värderingar.

16:13. I motsats till falska lärares undervisning (v. 12) så följer nu sann och gudomlig undervisning. Caesarea Filippi, en hednisk stad som låg cirka fyra mil norr om Galileiska sjön.

16:14. I enlighet med 5 Mos 18:15-18 så fanns en förväntan på en kommande stor profet, och att Elia skulle återkomma, Mal 4:5.

16:15-16ni, Jesus ställer frågan till samtliga apostlar, och Petrus svarar för alla. Kristus, Messias. den levande Gudens Son, detta hade apostlarna redan tidigare bekänt efter att Jesus kommit gående på vattnet, 14:33. Och Fadern hade gjort det känt vid Jesu dop, 3:17. Att Jesus är Guds Son innebär att han från evighet står i en speciell och unik relation till Fadern och delar Hans gudomliga väsen. Inget skapat har en liknande relation (jfr Hebr 1:4-12). I GT är Israel Guds ”son” (2 Mos 4:22). Att Jesus är Guds Son betyder att han är det sanna Israel. ”Guds Son” är också ibland i NT liktydigt med Messias.

16:17Jonas son, sannolikt en förkortad form av ”Johannes son” (Joh 1:42). kött och blod, uttrycker här att det är omöjligt för den korrupta och fallna människonaturen att på egen hand komma till insikt om gudomlig sanning, eller förstå att Jesus är Guds Son och Messias. Och mänsklig övertalning är inte tillräckligt. Man måste få det uppenbarat av Gud.

16:18på denna klippa, dvs på Petrus (namnet betyder sten/klippa) som representant för apostlarna (Ef 2:20), och på den bekännelse han just har avgett, v. 16. Det är Kristi församling som för denna bekännelse vidare, 1 Petr 2:5, 9. ska jag bygga min församling, Guds utvalda folk består av människor som bekänner sig till Jesus Kristus som den levande Gudens Son. I evangelierna är det bara Matteus som här och i 18:17 använder ordet församling (grekiska = ekklesia). Om församling se även kommentar till 1 Kor 1:2. dödsrikets portar ska inte få makt över den, betyder att församlingen, som lever med bekännelsen till Jesus Kristus som Guds Son (v. 15-16), kommer att överleva alla mörkrets attacker.

16:19Jag ska ge dig, dvs Petrus som representant för samtliga apostlar och i förlängningen representant för Kristi församling som är byggd på apostlarnas förkunnelse, Ef 2:20, 3:5. Med himmelrikets nycklar kan Petrus och apostlarna – och slutligen Kristi församling genom sin förkunnelse av Skriften – binda och lösa. Det betyder att det som Kristi församling binder (förbjuder) eller löser (tillåter) möter gudomlig sanktion så länge det är grundat på Skriften. Uttrycken lösa/binda var vanligt förekommande i rabbinsk tradition i betydelsen att förbjuda eller tillåta någonting. Ett exempel när denna nyckelmakt kan sägas ha utövats är Apg 15:7-20.

16:20. Folket förväntade sig inte en lidande Messias (v. 21). Man förväntade sig att Messias skulle vara en gudasänd krigare, en som kunde rädda folket från den romerska ockupationsmakten och upprätta ett starkt nationellt rike. Likt en segrande kung David. För att därför undvika förvirring och missförstånd bland folket ville Jesus att hans lärjungar skulle vänta med proklamationen om honom som Kristus (Messias) till slutskedet av hans liv och till efter hans död och uppståndelse. Se även kommentarer till 8:4, 21:9.

16:21måste, ett litet ord, men av central betydelse. Jesu lidande, död och uppståndelse var nödvändigt för världens försoning. Men det var ett budskap som var främmande för det judiska folket, man kunde inte föreställa sig en sådan Messias. lida mycket, GT undervisar om Messias lidande, se t.ex. Ps 22, 31, 69, 88, Jes 52:13-53:12, Sak 12:10, 13:7.

16:22. Inte heller Petrus, apostlarnas främste representant, kunde förstå varför Jesus måste genomgå det som han förutsagt, v. 21. Även Petrus levde i den samtida tron om en mäktig och segrande Messiaskrigare. I sin okunskap och i sitt tvivel på Jesu ord blev han ovetandes och plötsligt ett Satans språkrör. Och ändå hade Petrus nyss avlagt den största bekännelse en människa kan avge, v. 16. Petrus hänvisar till Guds nåd, men borde även ha tänkt på Guds rättfärdighet och på profetiorna om en lidande Messias. Han lät sitt eget ”kött och blod” tala (se kommentar till v. 17).

16:23. Människors tankar och Satans är ofta som två tvinnade trådar. Skulle Jesus lyssna på någon av dem skulle han komma på fall. Lidande och död och uppståndelse var Guds väg med Kristus, och det må te sig som galenskap för det mänskliga omdömet och förnuftet, men det var vägen som Jesus måste gå för att försona världen. Endast tron förmår ana visdomen i detta. Jfr 1 Kor 1:18-25.

16:24ta sitt kors och följa mig, se kommentar till 10:38.

16:25-26. Allt vad världen kan erbjuda i form av vänner, rikedom, ägodelar, stora och vackra hus, makt, ära, berömmelse, hälsa, långt liv och mycket annat, kan ändå inte rädda själen. Vill man frälsa sin själ för evigheten måste man mista sitt liv och i hjärtat frigöra sig från allt vad denna värld har att erbjuda (jfr 1 Joh 2:15-17). Jesus själv blev frestad att vinna hela världens härlighet, 4:8-9, men valde att gå den smala och plågsamma korsvägen.

16:27i sin Faders härlighet, ord som stadfäster Jesu gudom. Jesus delar härligheten med Fadern (jfr Joh 17:5). då ska han löna var och en efter hans livs gärning, när människan står naken inför Gud på domens dag kan hon varken hänvisa till jordisk makt och berömmelse, eller börja köpslå om sin själ med Gud (v. 26). Den främsta gärningen är att följa Kristus och försaka sig själv (v. 24), men det innefattar också goda gärningar rent allmänt (25:31-46).

16:28. Versen fick till att börja med sin uppfyllelse genom Jesu härlighets uppenbarelse som inträffade cirka en vecka senare på ett berg (17:1-8). Därefter uppfylldes orden genom hans uppståndelse, sedan genom Andens utgjutelse under pingstdagen, och därefter genom evangeliets sprängkraft den första tiden (Apg). Allt kan betraktas som ett enda utdraget skeende.

 

Föregående     Nästa


© Ragnar Blomfelt