1  2  3  4  5  6  7  8  9  10  11  12  13  14  15  16  17  18  19  20  21  22  23  24  25  26  27  28

 kapitel 12

Lärjungarna rycker av ax på sabbaten

Vid den tiden gick Jesus genom sädesfälten på sabbaten. Hans lärjungar var hungriga och började rycka av ax och äta. 2 När fariseerna såg det sa de till honom: ˮTitta, dina lärjungar gör sådant som är otillåtet på en sabbat.ˮ 3 Han svarade: ˮHar ni inte läst vad David gjorde när han och hans män blev hungriga? 4 Han gick in i Guds hus och åt de heliga bröden, som varken han eller hans män fick äta, utan endast prästerna. 5 Eller har ni inte läst i lagen att på sabbaten bryter prästerna i templet mot sabbaten och står ändå utan skuld? 6 Jag säger er: här är vad som är större än templet. 7 Om ni hade förstått detta ord: Jag vill se barmhärtighet och inte offer, då skulle ni inte ha dömt de oskyldiga. 8 För Människosonen är Herre över sabbaten.ˮ

En man med förlamad hand

9 Sedan begav han sig därifrån och kom till deras synagoga. 10 Där fanns en man med förlamad hand. För att kunna anklaga Jesus frågade de honom: ˮÄr det tillåtet att bota på sabbaten?ˮ 11 Han svarade dem: ˮOm någons får skulle falla i en grop på sabbaten, skulle han då inte gripa tag i det och dra upp det? 12 En människa är värd mycket mer än ett får. Alltså är det tillåtet att göra gott på sabbaten.ˮ 13 Sedan sa han till mannen: ˮSträck ut din hand.ˮ Han sträckte ut den och den var nu lika normal och frisk som den andra. 14 Fariseerna gick då ut och överlade om hur de skulle döda honom. 15 När Jesus fick veta det drog han sig därifrån.

Den utvalde tjänaren

Skaror av folk följde honom, och han botade dem alla. 16 Och han förbjöd dem strängt att avslöja vem han var, 17 för att det skulle uppfyllas som var sagt genom profeten Jesaja:

18 Här är min tjänare som jag utvalt, min älskade, min själs glädje. Jag ska låta min Ande komma över honom, och han ska kungöra dom för folken. 19 Han ska inte tvista eller skrika, ingen ska höra hans röst på gatorna. 20 Han ska inte krossa ett brutet strå eller släcka en rykande veke, till dess han fört domen till seger. 21 Och i hans namn ska folken sätta sitt hopp.

Jesus och djävulen

22 Sedan förde de till Jesus en besatt som var blind och stum, och han botade honom så att den stumme talade och såg. 23 Allt folket häpnade och sa: ˮKan han vara Davids son?ˮ 24 Men när fariseerna hörde det sa de: ˮDet är med demonernas härskare djävulen som den mannen kastar ut demonerna.ˮ 25 Men han visste vad de tänkte och sa till dem: ˮEtt rike som är splittrat blir ödelagt, och ingen stad eller familj som är splittrad kan bestå. 26 Om Satan kastar ut Satan är han splittrad i sig själv. Hur kan då hans rike bestå? 27 Och om jag kastar ut demonerna med djävulen, med vem kastar då era söner ut dem? Därför ska de vara era domare. 28 Men om det är med Guds Ande jag kastar ut demonerna, då har Guds rike kommit till er. 29 Eller hur kan någon gå in i den starkes hus och beröva honom hans ägodelar utan att först ha bundit den starke? Därefter kan han plundra hans hus. 30 Den som inte är med mig är emot mig, och den som inte samlar med mig skingrar.

31 Därför säger jag er: All synd och hädelse ska förlåtas människorna, men hädelse mot Anden ska inte förlåtas. 32 Den som säger något mot Människosonen ska få förlåtelse. Men den som talar mot den helige Ande ska inte få förlåtelse, varken i denna tidsålder eller i den kommande.

Trädet och dess frukt

33 Bedöm trädet antingen som bra och dess frukt bra, eller bedöm trädet som dåligt och dess frukt dålig. För på frukten känner man trädet. 34 Giftormars yngel, hur skulle ni som är onda kunna tala något gott? Det som hjärtat är fullt av talar munnen. 35 En god människa tar fram ur sitt goda förråd det som är gott, och en ond människa tar fram ur sitt onda förråd det som är ont. 36 Men jag säger er att för varje tanklöst ord som människor talar ska de få svara för på domens dag. 37 Efter dina ord ska du rättfärdigas, och efter dina ord ska du fällas.ˮ

Kravet på ett tecken

38 Sedan sa några skriftlärda och fariseer till honom: ˮLärare, vi vill se dig göra ett tecken.ˮ 39 Han svarade dem: ˮEtt ont och otroget släkte kräver ett tecken, men inget annat tecken ska ges än profeten Jonas tecken. 40 För liksom Jona var i den stora fiskens buk i tre dagar och tre nätter, så ska Människosonen vara i jordens inre i tre dagar och tre nätter. 41 Män från Nineve ska träda fram vid domen med detta släkte och fördöma det, eftersom de omvände sig då Jona gav sitt budskap. Och här är något som är större än Jona. 42 Drottningen av Söderlandet ska stå upp vid domen med detta släkte och fördöma det. För hon kom från ett avlägset land för att lyssna till Salomos vishet. Och här är något som är större än Salomo.

En oren andes återkomst

43 När en oren ande farit ut ur en människa vandrar den genom torra trakter letande efter vila, men finner ingen. 44 Då säger den: ʼJag vill återvända till mitt hus som jag lämnade.ʼ När den då kommer och finner det tomt och städat och pyntat 45 går den och tar med sig sju andra andar som är ännu ondare, och de går in och bor där. För den människan blir slutet värre än början. Så kommer det även att gå för detta onda släkte.ˮ

Jesu mor och bröder

46 Medan Jesus ännu talade till folket hände sig att hans mor och hans bröder stod utanför och ville tala med honom. 47 Någon sa då till honom: ˮDin mor och dina bröder står här utanför och vill tala med dig.ˮ 48 Jesus svarade honom: ˮVem är min mor och vilka är mina bröder?ˮ 49 Och han sträckte ut handen mot sina lärjungar och sa: ˮSe, här är min mor och mina bröder. 50 För den som gör min himmelske Faders vilja är min bror och min syster och min mor.ˮ

Föregående     Nästa

matt12

”Vid den tiden gick Jesus genom sädesfälten på sabbaten.”

12:1sabbaten, varade från fredag kväll till lördag kväll och utgjorde ett av tio Guds budord. Inget arbete fick utföras då (1 Mos 2:3, 2 Mos 20:8-11). började rycka av ax och äta, på grund av Guds godhet tillät lagen att man fick göra detta, 3 Mos 19:9, 23:22, 5 Mos 23:25. Men eftersom det var sabbat så menade fariseerna att detta innebar arbete (2 Mos 34:21) och därför var otillåtet. Fariseerna hade utvecklat minutiösa och omfattande regler kring sabbaten utan direkt stöd från Skriften.

12:3-4Har ni inte läst vad David gjorde (v. 3), Jesus hänvisar till Israels störste kung (1 Sam 21). Guds hus (v. 4), avser tälthelgedomen. Han åt de heliga bröden (v. 4), de tolv bröd som endast prästerna fick äta, 3 Mos 24:5-9. Men Skriften anklagar inte David för att han och hans män i en nödsituation åt av bröden.

12:5. För att kunna fullfölja sina uppgifter och plikter i templet var prästerna tvungna att arbeta på sabbaten (jfr 3 Mos 24:5-9, 4 Mos 28:9-10) och det utan att det blev dem till skuld.

12:6. Jesus är templets slutliga uppfyllelse och är därmed större än det jordiska templet. Jfr Joh 2:19-21, Upp 21:22.

12:7de oskyldiga, Jesus frikänner sina lärjungar utifrån barmhärtighetens grund, med stöd från Skriften.

12:7. Hos 6:6.

12:8. Jesus förkastar inte sabbaten i sig, utan fariseernas legalistiska tolkning och deras missförstånd av densamma. Jesu ord utgör dessutom ett gudomligt anspråk som måste ha omskakat fariseerna.

12:10. Ingen lag i GT förbjuder botande på sabbaten. Men enligt rabbinsk tradition var botande ändå förbjudet såvida livet inte var i omedelbar fara.

12:12. Jesus, sabbatens Herre (v. 8), stadfäster att godheten alltid har företräde framför sabbatsbudet.

12:14. Att Jesus i ord (v. 11-12) och handling (v. 13) gör sig till Herre över sabbaten innebär att han gör sig jämlik Gud, och för fariseerna blir det en hädelse som förtjänar döden.

12:16. Folket var ännu inte mottaglig för den sanna innebörden av att Jesus var Messias/Kristus. Med modersmjölken hade de fått i sig olika vanföreställningar om Messias. Se även kommentarer till 8:4, 9:27-31.

12:18-21min älskade (v. 18), Faderns kärleksförklaring till sin Son, jfr 3:17, 17:5. han ska kungöra dom för folken (v. 18), några exempel är 5:22, 7:23, 11:20-24, 23:13-36. inte krossaeller släcka (v. 20), jfr 9:36, 11:5, 28-30, Mark 7:37.

12:18-21. Jes 42:1.

12:23Kan han vara Davids son? Man undrade eftersom de förväntningar man hade på Davids son (dvs Messias) som en mäktig fältherre och krigare var något annat än det man såg och hörde.

12:24djävulen, grekiska = Beelsebul, se kommentar till 10:24-25.

12:24, 27. ”djävulen.” Alternativ översättning: Beelsebul.

12:27era söner, möjligen avses Jesu lärjungar. Eller exorcister knutna till fariseerna (jfr Apg 19:13-14).

12:28då har Guds rike kommit till er, redan i och med Jesu jordiska verksamhet bröt Guds rike fram. Riket existerar i Jesus Kristus, och vid hans ankomst ska det framträda i fullkomlighet genom en ny himmel och en ny jord (Upp 21:1).

12:29den starkes hus, (och ”hans rike” i v. 26) är denna värld som befinner sig i den ondes våld (1 Joh 5:19, Joh 12:31). I detta djävulens hus har Guds rike brutit sig in. Det har skett genom Jesus Kristus. Han har berövat djävulen hans ägodelar, dvs människor som är fångna av honom, och fört dem från mörkrets välde till sitt rike (Kol 1:13).

12:30. Det finns inget ingenmansland på jorden. Ingen människa kan vara neutral. Medvetet eller omedvetet tillhör man antingen Guds rike eller djävulens rike. Se även 13:38 och Apg 26:18 med kommentarer.

12:31-32. Dessa två verser får sin förklaring utifrån sammanhanget v. 22-30. Det var med Guds Ande (v. 28) som Jesus kastade ut demonerna. Men fariseerna hävdade att det skedde med hjälp av djävulen (v. 24). En sådan anklagelse innebar enligt Jesus hädelse mot den helige Ande. Den som därför är fientlig mot Kristus och illvilligt hävdar att Jesu underverk sker med hjälp av onda makter begår hädelse mot den helige Ande (se även Mark 3:28-30 med kommentar).

12:33-34. Orden är främst riktade mot fariseerna som inte hade talat ”gott” (v. 24).

12:36varje tanklöst ord, syftningen är fortfarande främst riktad mot fariseernas både tanklösa och illvilliga ord (v. 24). Men det har också en mera allmän tillämpning (Jak 3).

12:37. Inte bara våra handlingar (25:31-46) utan också våra ord ska en gång utvärderas på domedagen, något som Jesus också tidigare har inskärpt, 5:22, 37.

12:38-39. Trots vad Jesus redan gjort (v. 15, 22) begärde de ett tecken (v. 38-39). Människor som kräver tecken för att tro tillhör ett ont och otroget släkte (v. 39). De tecken som människor har rätt att begära finns redan i Skriften (jfr Luk 16:30-31).

12:40-41. Den ende profet i GT som Jesus jämförde sig med var Jona. Jesus erkänner historiciteten bakom personen Jona, hans missionsverksamhet och människors omvändelse i Nineve. Lika osannolikt för det mänskliga förnuftet som Jonas vistelse i den stora fiskens buk är, lika osannolikt för det mänskliga förnuftet är Jesu död och uppståndelse. Men likväl är båda händelserna historiska verkligheter. tre dagar och tre nätter (v. 40), Jesus begravdes fredag kväll och uppstod söndag morgon. Judarna räknade del av dag som hel dag.

12:40. Jona 2:1.

12:42Drottningen av Söderlandet (1 Kung 10:1-13), kom från Saba, sannolikt dagens Jemen. Och här är något som är större, avser Jesus. Han är större eftersom han är Kristus och Guds Son. Att hedniska män (v. 41) och en hednisk kvinna (!) en dag ska fördöma judar måste ha väckt anstöt och ilska, särskilt bland de skriftlärda och fariseerna (v. 38).

12:43-45genom torra trakter (v. 43), förmodligen anspelar det på skriftord som t.ex. Jes 13:19-22, 34:13-14. Med Jesus Kristus bröt Guds rike in i Israel, och mörkret gav vika och många befriades från demoner (v. 22-29). Men om demonbefrielse inte åtföljs av omvändelse och tro kommer demonerna att återvända med betydligt starkare kraft för att binda och förhärda. Budskapet riktades såväl till enskilda som till folket (v. 45). Jesus visste att folket i stort skulle förkasta honom och därför skulle de mörka krafterna återkomma med än större intensitet.

12:46-47hans mor och hans bröder (v. 46), att hans ”far” Josef inte nämns kan betyda att han var död. ville tala med honom (v. 46), eftersom de menade att han hade ”förlorat förståndet” (Mark 3:21). Jesu bröder trodde i början inte på honom, Joh 7:5. Se även kommentar till 13:55-56.

12:47. Andra handskrifter saknar denna vers.

12:48-50. Den som gör Faderns vilja (v. 50) tillhör en andlig familj i Kristus vilket är förmer och av större värde än alla biologiska band.

 

Föregående     Nästa


© Ragnar Blomfelt