1  2  3  4  5  6  7  8  9  10  11  12  13  14  15  16  17  18  19  20  21  22  23  24  25  26  27  28

kapitel 17

Jesu härlighet uppenbaras

Sex dagar därefter tog Jesus med sig Petrus, Jakob och hans bror Johannes och förde dem upp på ett högt berg för att vara ensamma. 2 Och han förvandlades inför dem. Hans ansikte lyste som solen, och hans kläder blev vita som ljuset. 3 Och det hände sig att Mose och Elia visade sig för dem, och de samtalade med honom. 4 Petrus sa till Jesus: ˮHerre, det är ljuvligt för oss att vara här. Om du vill ska jag göra tre hyddor här, en åt dig, en åt Mose och en åt Elia.ˮ 5 Medan han ännu talade sänkte sig plötsligt ett lysande moln över dem. Och en röst ur molnet sa: ˮDet här är min Son, den Älskade, han är min glädje. Lyssna till honom.ˮ 6 När lärjungarna hörde detta föll de skräckslagna ner på sina ansikten. 7 Men Jesus gick fram och rörde vid dem och sa: ˮRes er upp och var inte rädda.ˮ 8 De lyfte blicken, och de såg ingen förutom Jesus.

9 På väg ner från berget sa Jesus bestämt åt dem: ˮBerätta inte om denna syn för någon förrän Människosonen har stått upp från de döda.ˮ 10 Lärjungarna frågade honom: ˮVarför säger då de skriftlärda att Elia först måste komma?ˮ 11 Han svarade: ˮElia ska komma och återupprätta allt. 12 Men jag säger er att Elia har redan kommit, och de kände inte igen honom utan gjorde med honom vadhelst de ville. På samma sätt ska även Människosonen få lida av dem.ˮ 13 Då förstod lärjungarna att han talade till dem om Johannes Döparen.

En pojke befrias från en demon

14 När de sedan kom till folket trädde en man fram och föll på knä för Jesus 15 och sa: ˮHerre, förbarma dig över min son. Han är epileptiker och plågas svårt, för ofta faller han i elden eller i vattnet. 16 Jag förde honom till dina lärjungar men de kunde inte bota honom.ˮ 17 Jesus svarade: ˮDu perversa släkte utan tro. Hur länge ska jag vara hos er? Hur länge ska jag stå ut med er? För honom till mig.ˮ 18 Och Jesus tillrättavisade honom skarpt och demonen for ut ur honom, och från det ögonblicket var pojken botad.

19 Då lärjungarna blev ensamma med Jesus gick de fram och frågade: ˮVarför kunde inte vi kasta ut demonen?ˮ 20 Han svarade: ˮDärför att er tro är liten. Det jag säger till er är sant: Om ni har tro som ett senapskorn kan ni säga till detta berg: ʼFlytta dig härifrån och dit,ʼ och det ska flyttas. Ingenting ska vara omöjligt för er.ˮ

Jesu andra förutsägelse om sin död och uppståndelse

22 När de var samlade i Galileen sa Jesus till dem: ˮMänniskosonen ska överlämnas i människors händer 23 och de ska döda honom och på tredje dagen ska han uppstå.ˮ Då blev de mycket bedrövade.

Tempelskatten

24 När de kom till Kafarnaum kom de som tog upp tempelskatten fram till Petrus och frågade: ˮBetalar inte er lärare tempelskatt?ˮ 25 ˮJo,ˮ svarade han. När Petrus kom in i huset tog Jesus först till orda: ˮVad tror du, Simon? Av vilka kräver jordens kungar tull och skatt, av sina söner eller av andra?ˮ 26 När Petrus svarade: ˮAv andra,ˮ sa Jesus till honom: ˮAlltså är sönerna fria. 27 Men vi ska inte stöta oss med dem. Gå därför ner till sjön och kasta ut en krok och ta den första fisk som du får. Öppna gapet på den och du ska finna ett silvermynt. Ta det och ge åt dem för min och din räkning.ˮ

Föregående     Nästa

17:1Petrus, Jakob och Johannes, den inre kretsen bland apostlarna (26:37, Mark 5:37), vilka senare också skulle vara med honom i Getsemane (Matt 26:37). ett högt berg, okänt vilket, möjligen Meron, Hermon eller Tabor. Jesus på ”förklaringsberget” har flera paralleller med Mose på berget Sinai, 2 Mos 24, 34:29.

17:2. Jesus kom till jorden i människors likhet och en slavs gestalt (Fil 2:6-7), men här dras ridån upp för några ögonblick och de tre apostlarna får se en glimt av Jesu gudomshärlighet. Aposteln Johannes fick även en andra gång, på ön Patmos, se Jesu härlighet, Upp 1:12-18. Och aposteln Petrus vittnar om denna händelse i ett av sina brev, 2 Petr 1:16-18.

17:3Mose och Elia, representanter för lagen och profeterna, dvs GT.

17:4. Petrus var förvirrad och rädd och började därför prata ovidkommande (jfr Mark 9:6).

17:4. ”ljuvligt för oss att vara här.” Alternativ översättning: bra att vi är med.

17:5ett lysande moln, jfr 2 Mos 24:15-18, 40:34-38. Det här är min Son, den Älskade, han är min glädje. Fadern bröt in mitt under Petrus irrelevanta prat och gjorde åter känt (3:17) att Jesus är Guds Son, vilket också är Kristi församlings eviga bekännelse (se 16:15-18 med kommentarer). Lyssna till honom, dvs inte främst till lagen (Mose) eller profeterna (Elia), utan till Faderns Son, Jesus Kristus. Orden anspelar på 5 Mos 18:15, 18.

17:6-8skräckslagna (v. 6), denna upplevelse blev för mycket för apostlarna. För oss svaga människor som lever i en fallen värld kan möten med himlen bli allt för starkt för att det ska vara uthärdligt. Jesus rörde vid dem (v. 7) och ridån drogs ner igen och allt blev åter som vanligt, endast Jesus stod framför dem.

17:9. Andra skulle inte förstå vad som hänt och risken för missförstånd var stor, därför skulle de behålla händelsen för sig själva som en hemlighet till efter uppståndelsen. (Se även kommentar till 8:4 och 16:20.)

17:10-13. De skriftlärda hade rätt i att Elia skulle återkomma innan Messias/Kristus kom, därför undrade lärjungarna nu om deras upplevelse var en uppfyllelse av profetian i Mal 4:4-6. Men Jesus pekar på Johannes Döparen som uppfyllelsen av profetian. Se även kommentar till 11:14. De religiösa ledarna, väl förtrogna med Skrifterna, kunde inte se att varken Johannes Döparen eller Jesus Kristus uppfyllde några profetior. Detta eftersom det är tron på Kristus som är nyckeln till att förstå GT:s skrifter, jfr Luk 24:32, 2 Kor 3:14-16.

17:14När de sedan, på morgonen dagen efter (Luk 9:37). Vid Jesu dop hade himlen öppnats över Jesus (Matt 3:16) och strax därefter hade han förts ut till djävulen i öknen (4:1-11). Och här på detta berg hade himlen öppnats över Jesus (17:1-8) och strax därefter blev han konfronterad med mörkrets makter. Så som dag följs av natt så följs ofta välsignelser av prövningar.

17:17. Det är inte bara mänskligt utan också ett gudomligt sundhetstecken att önska sig bort från denna värld så förgiftad av otro. Samtidigt visar Jesu ord att inför mötet med sjukdom, demoner och otro, så är det inte stoisk lugn utan upprörd frustration som mer borde vara en naturlig och sund reaktion.

17:19. Lärjungarna hade tidigare kastat ut demoner, 10:8. Men framgångsrik demonutdrivning kan aldrig tas för givet.

17:20er tro är liten, detta var orsaken till misslyckad exorcism. Det var inte ovanligt att Jesu lärjungar uppvisade brist på tro (8:26, 16:8). Det krävs bara minimalt med tro för att de mest extraordinära händelser ska kunna inträffa. Men inte ens det fanns hos lärjungarna vid detta tillfälle trots allt vad de hade fått se och höra tillsammans med Jesus.

17:22överlämnas, ytterst av Gud, men i konkret mening av Judas Iskariot och sedan av de religiösa ledarna.

17:23Då blev de mycket bedrövade, lärjungarnas lilla tro (v. 20) återspeglas också i att de ännu inte förstod varken korsets eller uppståndelsens innebörd och nödvändighet. Hade de förstått skulle de tvärtom blivit överlyckliga av Jesu ord.

17:24tempelskatten, en årlig skatt som avkrävdes alla israeliske män över tjugo år (2 Mos 30:11-16). Summan motsvarade cirka två dagslöner.

17:25-26tog Jesus först till orda (v. 25), Jesus visste vad som hade hänt innan Petrus hade sagt ett ord. Alltså är sönerna fria (v. 26). Templet är Gud Faders hus och Jesus är Guds Son och Jesu lärjungar är Kristi bröder (12:48-50). Därför är Jesus och lärjungarna egentligen fria från tempelskatt. Men frihet och rättigheter bör inte alltid utnyttjas (v. 27, jfr Rom 14:13-21, 1 Kor 9:19-23).

17:27Men vi ska inte stöta oss med dem. Även om man har rätten på sin sida och är oskyldig är det ibland klokt att avstå från att kräva sin rätt. Och tack vare denna incident får vi även del av ett extraordinärt mirakel med myntet i fiskens gap som starkt vittnar om Jesu gudomliga allmakt. Det visar att allt i skapelsen tjänar Kristus, även fiskarna i sjön.

 

Föregående     Nästa


© Ragnar Blomfelt