JOHANNESEVANGELIET

1   2   3   4   5   6   7   9   10   11   12   13   14   15   16   17   18   19   20   21

kapitel 8

–   –   –   –   –   –   –

[Sedan gick var och en hem till sitt, 1 och Jesus gick till Olivberget. 2 Tidigt på morgonen kom han åter till tempelplatsen. Allt folket samlades kring honom och han satte sig ner och undervisade dem. 3 De skriftlärda och fariseerna förde till honom en kvinna som hade ertappats i äktenskapsbrott. De ställde henne i mitten 4 och sa till Jesus: ˮLärare, den här kvinnan greps på bar gärning när hon begick äktenskapsbrott. 5 I lagen har Mose befallt oss att stena sådana kvinnor. Vad säger då du?ˮ 6 Detta sa de för att sätta honom på prov och få något att anklaga honom för. Men Jesus böjde sig ner och skrev med fingret på marken. 7 Då de fortsatte att fråga honom reste han sig och sa: ˮDen av er som är syndfri ska kasta första stenen på henne.ˮ 8 Och han böjde sig ner igen och skrev på marken. 9 När de hörde detta gick de därifrån en efter en, de äldste först. Han blev ensam kvar med kvinnan framför sig. 10 Jesus reste sig upp och sa till henne: ˮKvinna, var är de? Har ingen fördömt dig?ˮ 11 Hon svarade: ˮIngen, Herre.ˮ Då sa Jesus: ˮInte heller jag fördömer dig. Gå, och synda inte mer.ˮ]

–   –   –   –   –   –   –
Jesus är världens ljus

12 Jesus talade åter till dem och sa: ˮJag är världens ljus. Den som följer mig ska inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.ˮ 13 Fariseerna sa till honom: ˮDu vittnar om dig själv, ditt vittnesbörd är inte giltigt.ˮ 14 Jesus svarade: ˮÄven om jag vittnar om mig själv är mitt vittnesbörd giltigt, för jag vet varifrån jag kommit och vart jag går. Men ni vet inte varifrån jag kommer eller vart jag går. 15 Ni dömer på människors sätt. Jag dömer ingen. 16 Och även om jag dömer är min dom sann, för jag är inte ensam, utan med mig är Fadern som har sänt mig. 17 Också i er egen lag står skrivet att två människors vittnesbörd är giltigt. 18 Jag är den som vittnar om mig själv, och Fadern som har sänt mig vittnar om mig.ˮ 19 Då frågade de: ˮVar är din fader?ˮ Jesus svarade: ˮNi känner varken mig eller min Fader. Om ni kände mig skulle ni även känna min Fader.ˮ 20 Dessa ord talade han vid skattkammaren då han undervisade på tempelplatsen. Men ingen grep honom, för hans timme hade ännu inte kommit.

21 Åter sa Jesus till dem: ˮJag går bort, och ni ska söka efter mig, men ni ska dö i er synd. Dit jag går kan ni inte komma.ˮ 22 Då sa judarna: ˮTänker han ta livet av sig, eftersom han säger att vi inte kan komma dit han går?ˮ

Jag Är

23 Han sa till dem: ˮNi är nerifrån, jag är ovanifrån. Ni är av den här världen, jag är inte av den här världen. 24 Därför sa jag att ni ska dö i era synder. För om ni inte tror att Jag Är, ska ni dö i era synder.ˮ 25 De frågade: ˮVem är du då?ˮ Jesus svarade: ˮDet som jag från början har sagt er. 26 Jag har mycket att säga om er och döma er för. Men han som har sänt mig är trovärdig, och det jag hört av honom förkunnar jag för världen.ˮ 27 De förstod inte att han talade till dem om Fadern. 28 Då sa Jesus till dem: ˮNär ni har lyft upp Människosonen ska ni förstå att Jag Är. Och jag gör inget av mig själv utan talar vad Fadern har lärt mig. 29 Och han som har sänt mig är med mig. Han har inte lämnat mig ensam, för jag gör alltid det som han tycker om.ˮ 30 När han sa detta kom många till tro på honom.

Sanningen ska göra er fria

31 Jesus sa till de judar som kommit till tro på honom: ˮOm ni förblir i mitt ord är ni verkligen mina lärjungar, 32 och ni ska förstå sanningen, och sanningen ska befria er.ˮ 33 De svarade honom: ˮVi är ättlingar till Abraham och har aldrig varit slavar under någon. Så hur kan du säga att vi ska bli fria?ˮ 34 Jesus svarade: ˮDet jag säger till er är verkligen sant: Den som lever i synd är syndens slav. 35 Slaven blir inte kvar i huset för alltid, men sonen blir kvar för alltid. 36 Om nu Sonen befriar er blir ni verkligen fria. 37 Jag vet att ni är ättlingar till Abraham. Ändå vill ni döda mig därför att mitt ord inte får ingång i er. 38 Jag talar vad jag har sett hos Fadern. Och ni gör vad ni har hört av er fader.ˮ

Ni har djävulen till fader

39 De svarade: ˮAbraham är vår fader.ˮ Jesus sa: ˮOm ni är Abrahams barn skulle ni göra Abrahams gärningar. 40 Men nu vill ni döda mig, en man som har sagt er sanningen som jag hört från Gud. Så gjorde inte Abraham. 41 Ni gör er faders gärningar.ˮ De svarade: ˮVi är inga otuktsbarn. Vi har bara en fader, Gud.ˮ 42 Jesus sa: ˮOm Gud var er Fader skulle ni älska mig, för jag har utgått från Gud och kommer från honom. Jag har inte kommit av mig själv, utan han har sänt mig. 43 Varför begriper ni inte vad jag säger? Därför att ni inte förmår lyssna till mitt ord. 44 Ni har djävulen till fader, och ni vill följa er faders begär. Han har varit en mördare från begynnelsen. Och han har inget med sanningen att göra eftersom sanning inte finns i honom. När han ljuger uttrycker han sitt innersta, för han är en lögnare och lögnens fader. 45 Men jag talar sanningen, därför tror ni mig inte. 46 Kan någon av er överbevisa mig om synd? Om jag talar sanning, varför tror ni mig inte? 47 Den som är av Gud lyssnar till Guds ord. Men ni lyssnar inte, eftersom ni inte är av Gud.ˮ

Jesus Är, innan Abraham blev till

48 Judarna svarade: ˮHar vi inte rätt när vi säger att du är en samarier och har en demon i dig?ˮ 49 Jesus svarade: ˮJag har ingen demon i mig, utan jag ärar min Fader, men ni vanärar mig. 50 Jag söker inte min egen ära, men det finns en som söker den och som dömer. 51 Det jag säger till er är verkligen sant: Den som håller mitt ord ska aldrig i evighet se döden.ˮ 52 Judarna sa: ˮNu vet vi att du har en demon i dig. Abraham dog och likaså profeterna, men du säger: ʼDen som håller mitt ord ska aldrig i evighet smaka döden.ʼ 53 Skulle du vara större än vår fader Abraham? Han dog, likaså profeterna. Vem tror du att du är?ˮ 54 Jesus svarade: ˮOm jag ärar mig själv är min ära ingenting värd. Det är min Fader som ärar mig, honom som ni påstår är er Gud.ʼ 55 Ni känner honom inte, men jag känner honom. Om jag säger att jag inte känner honom skulle jag bli en lögnare som ni. Men jag känner honom och håller hans ord. 56 Er fader Abraham jublade över att få se min dag. Han såg den och blev glad.ˮ 57 Judarna sa: ˮDu är inte femtio år än, och du har sett Abraham?ˮ 58 Jesus svarade: ˮDet jag säger till er är verkligen sant: Jag Är, innan Abraham blev till.ˮ 59 Då tog de upp stenar för att kasta på honom. Men Jesus försvann, och lämnade tempelplatsen.

Föregående     Nästa

7:53-8:12. Verserna finns bara med i medeltida manuskript. De saknas från så gott som alla tidiga manuskript. Alla de tidiga kyrkofäderna utelämnar avsnittet.  Och i avsnittet finns många ord och konstruktioner som inte förekommer annars i evangeliet. Ändå kan det inte uteslutas att det som skildras har en historisk grund. Men på grund av yttre och inre textkritiska kriterier anses det allmänt (även bland evangelikala forskare) att avsnittet inte hör till den heliga kanoniska texten. Men det återges här av tradition.

8:12Jag är världens ljus. Ett gudomligt anspråk och anspelar på texter som Ps 27:1, Jes 9:2, 42:6, 49:6, 60:19. Se även 1 Joh 1:5.

8:14jag vittnar om mig själv, som den evige Messias/Kristus och Guds Son har Jesu eget vittnesbörd ett annat värde än fallna människors. Även Fadern vittnar om Jesus, v. 18.

8:15Jag dömer ingen. När Jesus var på jorden föregrep han aldrig den yttersta domen (3:17, 12:47). Men vid sin andra ankomst ska han döma mänskligheten (5:22, 27, 12:48, Matt 25:31-46, Apg 10:42). Och även mellan första och andra ankomst sker indirekt en dom (Joh 3:18, 9:39).

8:15. ”på människors sätt.” Alternativ översättning: efter köttet.

8:16även om jag dömer är min dom sann, se t.ex. 8:44, Matt 23.

8:17i er egen lag, 5 Mos 17:6, 19:15. 4 Mos 35:30.

8:19Var är din fader? Fariseerna trodde att Jesus menade sin jordiske far.

8:20skattkammaren, den låg intill kvinnornas förgård i tempelområdet och där fanns tretton offerboxar avsedda för gåvor (jfr Mark 12:41-44 med kommentar). Att han talade här innebar att även kvinnor kunde lyssna till honom.

8:21Dit jag går, till himlen och Gud Fadern.

8:24Jag Är, se kommentar till 6:35. dö i era synder, den som inte tror att Jesus är Kristus, Frälsaren, kommer att dö utan att ha fått förlåtelse för sina synder. Det innebär förtappelsen.

8:25. ”Det som jag från början har sagt er.” Alternativ översättning: Varför talar jag alls till er? Eller: Begynnelsen, som jag också har sagt er.

8:28När ni har lyft upp Människosonen, se 3:14, 12:32 med kommentarer. ska ni förstå att Jag Är, dvs Messias och Guds evige Son. Några av de första som förstod det var romerska soldater, Matt 27:54.

8:29jag gör alltid det som han tycker om, en bekännelse som innebär att Jesus är fullkomlig till sitt väsen och därför aldrig syndade i tanke, ord eller handling (se även kommentar till 7:18).

8:30kom många till tro på honom, vilket var en ytlig och falsk tro enligt fortsättningen.

8:32sanningen, Jesus själv (14:6) och Jesu ord (v. 31). befria er, från synden (v. 34) och Satan (v. 44).

8:33aldrig varit slavar under någon, de avser möjligen andligt förslavade, för rent bokstavligt hade Israels folk ofta varit förslavade och förtryckta under andra folk (under Egypten, Assyrien, Babylonien, Persien och nu Rom).

8:35Slaven, avser här de judar som Jesus tilltalar. sonen, Jesus (jfr 1 Krön 17:13-14). Det är bara Guds Son som har eviga rättigheter och privilegier.

8:38er fader, djävulen (v. 44).

8:39Abrahams gärningar, utifrån sin tro utförde han gärningar som var välbehagliga inför Gud, 1 Mos 26:5. (Jfr Rom 4:1-3, Gal 3:5-9, Jak 2:21-24).

8:41Vi är inga otuktsbarn. Ett bildpråk för att sannolikt hävda att man troget höll sig till Gud och inte till avgudar.

8:44Ni har djävulen till fader, orden riktas till judar som ”kommit till tro på honom” (v. 31). Men deras tro var falsk. Gud är inte Fader till alla människor, utan endast till dem som tror på och älskar hans Son Jesus (v. 42). ni vill följa er faders begär, den som är djävulens barn älskar mörkrets gärningar (Ef 2:1-3). en mördare från begynnelsen, den första människan som föddes till jorden blev en mördare (1 Mos 4:8, 1 Joh 3:11-12). han är en lögnare, vilket uppenbarades redan genom djävulens första ord till människan (1 Mos 3). Jfr Ef 2:2, 1 Joh 5:19.

8:45. De som talar sanningen, dvs talar Guds ord, de kommer alltid att bli hatade, 17:14.

8:46Kan någon av er överbevisa mig om synd? Se kommentar till 7:18.

8:47Den som är av Gud, dvs den som från evighet är utvald av Gud (jfr 17:6-9). Se även kommentar till Ef 1:4.

8:48du är en samarier, orden används här förolämpande av judarna. Om samarier, se kommentar till 4:7.

8:51döden, avser inte här den naturliga döden, eftersom även troende dör, utan här (liksom på flera andra ställen i NT) avses ”den andra döden”, dvs eldsjön, Upp 20:14.

8:52-53. Judarna missförstod Jesus, de trodde han talade om bokstavlig död. Men se kommentar till v. 51.

8:56min dag, avser möjligen Jesu tid på jorden. Han såg den, möjligen syftas på en övernaturlig händelse i Abrahams liv som GT inte omtalar men som Jesus här avslöjar för oss. Orden kan möjligen också avse olika händelser av profetisk/messiansk karaktär, t.ex. 1 Mos 12:2-3, 18:1, 17, 1 Mos 22.

8:57femtio år, Jesus var omkring 30 år, Luk 3:23.

8:58Jag Är, se kommentarer till 6:35, 8:28. innan Abraham blev till, omkring 2000 år tidigare.

8:59Då tog de upp stenar, eftersom de ansåg att Jesu anspråk innebar hädelse (3 Mos 24:16, 5 Mos 13:6-10). men Jesus försvann, möjligen på ett övernaturligt sätt.

Föregående     Nästa


© Ragnar Blomfelt