1   2   3   4   5   6   7   8   9   10   11   12   13   14   15   16   17   18   19   20   21

kapitel 6

Mat åt fem tusen män

Efter en tid begav sig Jesus över till andra sidan av Galileiska sjön, även kallad Tiberiassjön. 2 Mycket folk följde honom, därför att de såg de tecken han gjorde med de sjuka. 3 Men Jesus gick upp på berget och satte sig där med sina lärjungar. 4 Påsken, judarnas högtid, var nära.

5 När Jesus lyfte blicken och såg att mycket folk var på väg mot honom sa han till Filippos: ˮVar ska vi köpa bröd så att dessa får något att äta?ˮ 6 Det sa han för att pröva honom, för själv visste han vad han skulle göra. 7 Filippos svarade: ˮBröd för tvåhundra dagslöner skulle inte räcka för att alla ska få en bit var.ˮ 8 En av hans lärjungar, Andreas, Simon Petrus bror, sa till honom: 9 ˮHär är en pojke som har fem kornbröd och två fiskar. Men hur skulle det räcka till så många?ˮ 10 Jesus sa: ˮLåt folket slå sig ner.ˮ Det var gott om gräs på det stället. Och männen slog sig ner, det var omkring fem tusen. 11 Jesus tog bröden, bad tackbönen och delade ut till dem som satt där, likaså av fiskarna så mycket de ville ha. 12 När de var mätta sa han till sina lärjungar: ˮSamla ihop de bitar som blivit över så att inget går till spillo.ˮ 13 De samlade ihop dem och fyllde tolv korgar med de bitar som hade blivit över av de fem kornbröden när de ätit.

14 När folket såg vilket tecken han hade gjort sa de: ˮDetta måste vara Profeten som skulle komma till världen.ˮ 15 Jesus förstod att de tänkte tvinga honom med sig för att göra honom till kung. Så han drog sig åter upp till berget, helt ensam.

Jesus går på vattnet

16 När kvällen kom gick hans lärjungar ner till sjön. 17 De steg i en båt för att fara över sjön till Kafarnaum. Det var redan mörkt och Jesus hade ännu inte kommit till dem. 18 Det blåste hårt och sjön började gå hög. 19 När de hade rott en halvmil fick de se Jesus komma gående på sjön och närma sig båten. De blev mycket rädda, 20 men han sa till dem: ˮDet är jag. Var inte rädda.ˮ 21 De skulle just ta upp honom i båten, men då var den redan framme vid den plats dit de var på väg.

Jesus är livets bröd

22 Dagen efter befann sig folket på andra sidan sjön. De hade bara sett en båt där. Och de visste att Jesus inte hade stigit i den och följt med sina lärjungar, utan att de hade gett sig av utan honom. 23 Andra båtar kom från Tiberias och lade till nära platsen där de hade ätit brödet efter att Herren hade bett tackbönen. 24 När folket såg att varken Jesus eller hans lärjungar var där, steg de i båtarna och for till Kafarnaum och sökte efter Jesus. 25 De fann honom på andra sidan sjön och frågade honom: ˮRabbi, när kom du hit?ˮ 26 Jesus svarade dem: ˮDet jag säger till er är verkligen sant: Ni söker mig inte därför att ni sett tecken, utan därför att ni åt av bröden och blev mätta. 27 Arbeta inte för den mat som är förgänglig utan för den mat som varar och ger evigt liv och som Människosonen ska ge er. För på honom har Fadern satt sitt sigill – Gud.ˮ 28 De frågade honom: ˮVad ska vi göra för att utföra Guds gärningar?ˮ 29 Jesus svarade: ˮDetta är Guds gärning, att ni tror på honom som han har sänt.ˮ 30 De sa: ˮVilket tecken tänker du göra, så att vi kan se det och tro på dig? Vad tänker du utföra? 31 Våra fäder åt manna i öknen, så som det står skrivet: Han gav dem bröd från himlen att äta.ˮ 32 Då sa Jesus till dem: ˮDet jag säger till er är verkligen sant: Det var inte Mose som gav er brödet från himlen, men min Fader ger er det sanna brödet från himlen. 33 För Guds bröd är det bröd som kommer ner från himlen och ger världen liv.ˮ 34 De sa: ˮHerre, ge oss alltid det brödet.ˮ 35 Jesus svarade: ˮJag är livets bröd. Den som kommer till mig ska aldrig hungra, och den som tror på mig ska aldrig törsta. 36 Men jag sa till er: Ni har sett mig och tror ändå inte. 37 Alla som Fadern ger mig kommer till mig. Och den som kommer till mig ska jag verkligen inte avvisa. 38 För jag har kommit ner från himlen, inte för att göra min vilja utan hans vilja som har sänt mig. 39 Och hans vilja som har sänt mig, är att jag inte ska förlora något av allt det han gett mig, utan resa det upp på den yttersta dagen. 40 För detta är min Faders vilja: var och en som ser Sonen och tror på honom ska ha evigt liv, och jag ska resa honom upp på den yttersta dagen.ˮ

41 Judarna var irriterade över att han hade sagt: ˮJag är brödet som kom ner från himlen.ˮ 42 Och de sa: ˮÄr inte detta Jesus, Josefs son, vars far och mor vi känner? Hur kan han då säga att han kommit ner från himlen?ˮ 43 Jesus svarade: ˮNi ska inte vara irriterade. 44 Ingen kan komma till mig om inte Fadern som har sänt mig drar honom. Och jag ska resa honom upp på den yttersta dagen. 45 Det står skrivet hos profeterna: De ska alla bli undervisade av Gud. Var och en som har hört och lärt av Fadern kommer till mig. 46 Ingen har sett Fadern. Bara han som är från Gud har sett Fadern. 47 Det jag säger till er är verkligen sant: Den som tror har evigt liv. 48 Jag är livets bröd. 49 Era fäder åt mannat i öknen, och de dog. 50 Men detta är brödet som kommer ner från himlen, för att den som äter av det inte ska dö. 51 Jag är det levande brödet som kom ner från himlen. Den som äter av det brödet ska leva i evighet. Och brödet jag ger är mitt kött, för att världen ska leva.ˮ

52 Judarna kom då i vild diskussion med varandra och sa: ˮHur kan han ge oss sitt kött att äta?ˮ 53 Jesus sa till dem: ˮDet jag säger till er är verkligen sant: Om ni inte äter Människosonens kött och dricker hans blod, har ni inte liv i er. 54 Den som äter mitt kött och dricker mitt blod har evigt liv, och jag ska resa honom upp på den yttersta dagen. 55 För mitt kött är verklig mat och mitt blod är verklig dryck. 56 Den som äter mitt kött och dricker mitt blod förblir i mig och jag i honom. 57 Liksom den levande Fadern har sänt mig, och jag lever genom Fadern, så ska även den som äter mig leva genom mig. 58 Detta är brödet som kom ner från himlen, inte alls likt det bröd fäderna åt och sedan dog. Den som äter detta bröd ska leva i evighet.ˮ 59 Detta sa Jesus när han undervisade i en synagoga i Kafarnaum.

Jesu ord är Ande och liv

60 Många av hans lärjungar som hörde det sa: ˮDet är outhärdliga ord, vem kan lyssna på sådant?ˮ 61 Jesus förstod inom sig att hans lärjungar var irriterade över detta och sa till dem: ˮTar ni anstöt av det här? 62 Hur blir det då om ni får se Människosonen stiga upp dit där han förut var? 63 Det är Anden som ger liv, det mänskliga uträttar ingenting. De ord som jag har talat till er är Ande och liv. 64 Men det är några bland er som inte tror.ˮ – Jesus visste från början vilka som inte trodde och vem det var som skulle förråda honom. – 65 Han fortsatte: ˮDärför sa jag till er att ingen kan komma till mig om det inte ges honom av Fadern.ˮ

66 Efter detta drog sig många av hans lärjungar tillbaka och följde honom inte mer. 67 Jesus sa då till de tolv: ˮVill ni också ge er iväg?ˮ 68 Simon Petrus svarade: ˮHerre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord. 69 Och vi tror och vi vet att du är Guds Helige.ˮ 70 Jesus svarade: ˮValde jag inte ut er tolv? Och en av er är en djävul.ˮ 71 Han talade om Judas, Simon Iskariots son, en av de tolv. För det var han som skulle förråda honom.

Föregående     Nästa

joh6

”Jesus tog bröden, bad tackbönen och delade ut till dem som låg där, likaså av fiskarna så mycket de ville ha.”

6:1till andra sidan, i trakten av Betsaida (Luk 9:10). (bild)

6:3berget, någonstans kring nutida Golanbergen.

6:4Påsken, Johannes omnämner påsken vid tre tillfällen, detta är andra (2:13, 11:55). Se även kommentar till 2:13.

6:5sa han till Filippos, eftersom han var från Betsaida (1:44).

6:9kornbröd, jfr Elisas brödunder, 2 Kung 4:42-44

6:10-13. Händelsen anspelar på det manna som Israels folk fick del av under sin ökenvandring (2 Mos 16). Jesus Kristus är det verkliga mannat, v. 35. männen (v. 10), se kommentar till Matt 14:21.

6:14Profeten, enligt 5 Mos 18:15-18.

6:15göra honom till kung, folket hade endast en ytlig och förvänd uppfattning om vem Jesus var. Omedvetet frestar de Jesus på liknande sätt som Satan medvetet hade gjort tidigare (Matt 4:8-9).

6:16sjön, Galileiska sjön.

6:19gående på sjön, att gå på vilda vågor uppenbarar att man är skapelsens Herre (Ps 89:10).

6:20. ”Det är jag.” Alternativ översättning: Jag Är.

6:21då var den redan framme, kan ses som ytterligare ett mirakel.

6:23Tiberias, låg vid Galileiska sjöns västra sida.

6:25rabbi, betyder ”min Lärare”.

6:27För på honom har Fadern satt sitt sigill – Gud. Jfr 1:1, 18.

6:27. ”Fadern satt sitt sigill – Gud.” Alternativ översättning: Gud Fadern satt sitt sigill.

6:28-29. Jfr Rom 10:6-8 med kommentar.

6:31. 2 Mos 16:4, Ps 78:24.

6:32det sanna brödet, det som mannat i GT endast var en skuggbild av.

6:34. På samma sätt som Nikodemos (3:4) och den samariska kvinnan (4:15), så missförstod folket Jesu bildspråk.

6:35Jag är, detta är det första av sju tillfällen då Jesus gör gudomliga anspåk som inleds med ”Jag är”, 8:12, 10:7, 11, 11:25, 14:6, 15:1. Se även 8:24, 58, 13:19, 18:5-6. Formuleringen anspelar på 2 Mos 3:14, Jes 43:11, 25 och gör Jesus Kristus jämlik med Fadern.

6:37Alla som Fadern ger mig kommer till mig (jfr v. 44, 10:29, 17:6), den i synd fallna människan är så svag och blind att hon inte har vare sig vilja eller förmåga att komma till Jesus Kristus (jfr Rom 3:10-18). En människas frälsning är beroende av Faderns eviga beslut som är grundat på nåd. Se även 17:2 med kommentar.

6:38För jag har kommit ner från himlen, i motsats till oss skapade människor hade Jesus en evig tillvaro i himlen innan han kom till jorden som människa (jfr 17:5).

6:40var och en som ser Sonen och tror på honom ska ha evigt liv, att det inte går att komma till Jesus utan Faderns aktivitet (v. 37, 44) utesluter inte människans ansvar. En människas frälsning är beroende av att det finns en personlig tro.

6:41Judarna var irriterade, (även v. 43, 61) detta påminner om Israels folk på Mose tid och deras klagande och gnällande attityd, jfr 2 Mos 16:2, 17:2-3, 4 Mos 11:1, 1 Kor 10:10.

6:45alla, som kommit till Jesus genom Faderns försorg (v. 44).

6:45. Jes 54:13, Jer 31:34.

6:47Den som tror, om tro, se kommentar till Hebr 11:1.

6:52-58. Att äta Kristi kött och dricka hans blod utgör ett bildspråk som vill förklara den innerliga och andliga gemenskap med Jesus Kristus som uppstår genom tron (jfr 15:1-5). Det chockerande språket hade även som avsikt att sålla agnarna från vetet (v. 60, 66), inte minst därför att en uppmaning om att dricka blod på det starkaste sätt bröt mot GT:s renhetslagar (3 Mos 17:10-12). Indirekt och i underordnad betydelse anknyter orden även i viss mån till nattvarden.

6:59synagoga, se kommentar till Matt 4:23.

6:60lärjungar, syftar inte på de tolv utan avser en vidare grupp som till en början följde Jesus.

6:62Människosonen, se kommentar till Matt 8:18-22. stiga upp, Jesus syftar främst på sin himmelsfärd (Luk 24:50-51, Apg 1:9).

6:63det mänskliga uträttar ingenting, människans fallna natur förmår inte göra något som leder till liv (Rom 7:14-25).

6:63. ”det mänskliga.” Alternativ översättning: köttet.

6:65. För tredje gången (v. 37, 44) klargörs att det är Faderns beslut och aktivitet som är den yttersta orsaken till att en människa kan komma till Jesus Kristus. ges honom, tron och frälsningen är gåvor från Gud (jfr Ef 2:8).

6:68-69. De falska lärjungarna uppfattade Jesu ord som ”outhärdliga” (v. 60) medan Jesu sanna lärjungar hade en helt annan inställning både till Jesu ord och hans person. Guds Helige (v. 69), anspelar på Ps 71:22, Jes 43:3, 54:5.

6:70. Kristus utväljer inte bara goda människor för goda syften, han utväljer också i sin suveränitet och allmakt onda människor för att hans vilja och plan ska uppfyllas. en av er är en djävul, som Satan skulle fara in i (13:27, Luk 22:3).

 

Föregående     Nästa


© Ragnar Blomfelt