1   2   3   4   5   6   7   8   9   10   11   12   13   14   15   16   17   18   19   20   21

kapitel 3

Jesus och Nikodemos

Bland fariseerna fanns en man vid namn Nikodemos, en av judarnas rådsherrar. 2 Han kom till Jesus om natten och sa: ˮRabbi, vi vet att du har kommit från Gud som lärare, för ingen kan göra sådana tecken som du om inte Gud är med honom.ˮ 3 Jesus svarade: ˮDet jag säger till dig är verkligen sant: Den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike.ˮ 4 Nikodemos sa: ˮHur kan en människa födas när hon är gammal? Kan någon komma in i moderlivet och födas en gång till?ˮ 5 Jesus svarade: ˮDet jag säger till dig är verkligen sant: Den som inte blir född av vatten och Ande kan inte komma in i Guds rike. 6 Det som är fött av köttet är kött, och det som är fött av Anden är ande. 7 Var inte förvånad över att jag sa att ni måste födas på nytt. 8 Vinden blåser vart den vill och du hör den blåsa, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far. Så är det med var och en som är född av Anden.ˮ

9 Nikodemos frågade: ˮHur kan det gå till?ˮ 10 Jesus svarade: ˮDu är Israels lärare och förstår inte det? 11 Det jag säger till dig är verkligen sant: Vi talar om det vi vet, och vi vittnar om det vi har sett, men vårt vittnesbörd tar ni inte emot. 12 Om ni inte tror när jag talar till er om det jordiska, hur ska ni då kunna tro när jag talar till er om det himmelska? 13 Och ingen har stigit upp till himlen utom han som kom ner från himlen – Människosonen. 14 Och liksom Mose lyfte upp ormen i öknen så måste Människosonen lyftas upp, 15 för att var och en som tror ska ha evigt liv i honom. 16 För så här älskade Gud världen: Han gav sin ende Son, för att den som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv. 17 Gud sände nämligen inte sin Son till världen för att fördöma världen utan för att världen skulle frälsas genom honom. 18 Den som tror på honom är inte fördömd. Men den som inte tror är redan fördömd, eftersom han inte har trott på Guds ende Sons namn. 19 Och detta är domen: ljuset kom till världen, men människorna älskade mörkret hellre än ljuset eftersom deras gärningar var onda. 20 För den som lever i ondska hatar ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte ska avslöjas. 21 Men den som handlar efter sanningen kommer till ljuset, för att det ska bli uppenbart att hans gärningar är gjorda i Gud.ˮ

Jesus och Johannes Döparen

22 Jesus och hans lärjungar begav sig därefter till Judeen. Där stannade han en tid med dem och döpte. 23 Även Johannes döpte, i Ainon nära Salim, för där fanns det gott om vatten. Och folk kom dit och blev döpta, 24 för Johannes hade ännu inte blivit kastad i fängelse.

25 Det uppstod nu en diskussion mellan några av Johannes lärjungar och en jude angående reningen. 26 De gick till Johannes och sa: ˮRabbi, han som var med dig på andra sidan Jordanfloden och som du vittnade om – han döper och alla går till honom!ˮ 27 Johannes svarade: ˮIngen kan ta emot någonting om det inte ges honom från himlen. 28 Ni kan själva vittna om att jag sa: ʼJag är inte Kristus, men jag har blivit sänd framför honom.ʼ 29 Bruden tillhör brudgummen. Brudgummens vän som står och lyssnar till honom gläder sig innerligt över brudgummens röst. Den glädjen är nu min helt och fullt. 30 Han måste bli större och jag mindre.

Han som kommer från himlen

31 Han som kommer ovanifrån är över alla. Han som är från jorden tillhör jorden och talar jordiskt. Han som kommer från himlen är över alla. 32 Det han sett och hört vittnar han om, men ingen tar emot hans vittnesbörd. 33 Den som tagit emot hans vittnesbörd bekräftar därmed att Gud är sann. 34 För han som Gud har sänt talar Guds ord, för Gud ger Anden i fullt mått. 35 Fadern älskar Sonen och har lagt allt i hans hand. 36 Den som tror på Sonen har evigt liv. Den som inte lyder Sonen ska inte se livet, utan Guds vrede blir kvar över honom.ˮ

Föregående     Nästa

3:1Nikodemos, var medlem av Sanhedrin, och händelsen visar därmed att inte alla bland den religiösa eliten var fientligt inställda till Jesus. Nikodemos skulle senare försiktigt tala till Jesu fördel (7:50-51), och han var även delaktig vid Jesu begravning (19:39).

3:2om natten, möjligen för att han var rädd för att bli sedd av andra religiösa ledare som var motståndare till Jesus. Kanske också för att han ville försäkra sig om att få en privat och ostörd stund med Jesus.

3:3, 7. ”på nytt.” Alternativ översättning: från ovan.

3:5vatten och Ande, formuleringen syftar sannolikt både på andlig födelse som renar från synd (Hes 36:25-27) och på dopet (Apg 2:38).

3:6. Här kontrasteras naturlig födelse med andlig födelse.

3:8. Det andliga livet i Gud är i grunden ett mysterium. Det kan inte förstås med hjälp av logik och förnuft. Det handlar från början till slut om tro. Jfr Pred 11:5.

3:11Vi, inkluderar sannolikt alla Jesu lärjungar. ni, alla de i Sanhedrin och de bland folket som inte ville tro.

3:13ingen har stigit upp till himlen, Jesus som visste allt som skulle ske talar här möjligen om sin kommande himmelsfärd (Luk 24:50-51) som vore den redan ett faktum, och som lika definitiv som hans inkarnation (”han som kom ner”).

3:13. ”Människosonen.” Andra handskrifter: Människosonen, som är i himlen.

3:14-15liksom Mose lyfte upp ormen i öknen, refererar till 4 Mos 21:4-9 då Herren sände giftormar bland Israels folk som levde i otro och uppror. Många dog och Mose fick då på Guds befallning medla genom att tillverka en orm av koppar och lyfta upp den på en påle så att var och en som hade blivit biten och såg på ormen fick leva. På samma sätt ska den som i tro ser på Jesus som blivit lyft upp på korset undkomma evig dom och leva för evigt. Jfr 8:28, 12:32.

3:16älskade verbets tempus innebär att ett särskilt historiskt skeende åsyftas. världen, inte bara det judiska folket utan hela mänskligheten. Han gav sin ende Son, här framkommer det på vilket sätt Gud älskade världen. Guds kärlek uppenbarades i Jesu liv, och främst i Jesu lidande och försoningsoffer (jfr Rom 3:25, 1 Joh 2:2). Korset uppenbarade Guds kärlek för alla människor. Det är den objektiva verkligheten. den som tror på honom, Guds kärlek får människan personligt del av endast genom tron på Jesus Kristus. Gud älskar varje människa som tror på Jesus. Det är den subjektiva verkligheten. Se även v. 36 och 2 Kor 5:19-20 med kommentarer. förlorad, går förtappad. evigt liv, som börjar här och nu genom tron och som fortsätter i evighet efter döden och där i himlen når sin fullbordan.

3:17-18. Avsikten med att Guds Son sändes till jorden var inte för att fördöma världen. Men varje människa befinner sig likväl under fördömelse så länge hon inte tror. Endast tron leder en människa bort från fördömelsen och till frälsningen. fördömd (v. 18), dvs lever i ett förtappat tillstånd under Guds vrede (jfr v. 36). Se även kommentar till 8:15.

3:19människorna älskade mörkret, vilket är en allmän beskrivning (jfr 1:11). Alla som tror utgör undantag.

3:22döpte, det var lärjungarna som döpte (4:2).

3:23Ainon nära Salim, okända platser.

3:27. Trons låga kan bara upptändas av Gud (jfr 6:37, 10:29, 17:2, 6).

3:28jag har blivit sänd framför honom, i enlighet med profetian i Mal 3:1.

3:29Bruden, den kristna församlingen. brudgummen, Jesus Kristus. Brudgummens vän, Johannes Döparen.

3:31Han som kommer ovanifrån, Jesus Guds Son. Han som är från jorden, Johannes Döparen.

3:32ingen, dvs bara några (jfr v. 33, 1:11-12).

3:34han som Gud har sänt, Jesus Kristus. Gud ger Anden i fullt mått, syftar främst på det Fadern ger till Jesus (Jes 11:2, 42:1, 61:1, Luk 3:22, 4:1, 18), men även på det Jesus ger till sina lärjungar (14:16-17, 26, 15:26, 16:7, Apg 1:4-5).

3:35har lagt allt i hans hand, bl.a. makt att skänka syndernas förlåtelse (Luk 5:24), och makt att skänka evigt liv (17:2), och makt att döma (5:22, 27), och makten i universum (Matt 28:18).

3:36har evigt liv, redan här på jorden, och sedan i himlen på ett fullkomligt sätt. Guds vrede blir kvar över honom, den som inte kommer till Guds kärlek som finns i tron på Jesus Kristus (v. 16) blir kvar i fördömelse (v. 18) och mörker (v. 19) och förblir ett Guds vredes barn (Ef 2:3, 1 Kor 16:22).

 

Föregående     Nästa


© Ragnar Blomfelt