1   2   3   4   5   6   7   8   9   10   11   12   13   14   15   16   17   18   19   20   21

kapitel 20

Jesu uppståndelse

Tidigt söndag morgon medan det ännu var mörkt kom Maria Magdalena ut till graven. Hon fick se att stenen var borttagen från den. 2 Så hon sprang iväg och kom till Simon Petrus och den andre lärjungen, den som Jesus älskade, och sa till dem: ˮDe har tagit bort Herren från graven, och vi vet inte var de lagt honom.ˮ

3 Då begav sig Petrus och den andre lärjungen ut till graven. 4 De sprang iväg tillsammans, men den andre lärjungen sprang fortare än Petrus och kom först fram till graven. 5 Han lutade sig in och såg linnebindlarna ligga där, men han gick inte in. 6 Sedan kom Simon Petrus efter honom. Han gick in i graven och såg linnebindlarna ligga där 7 och tygstycket som hade täckt huvudet. Men den låg inte tillsammans med bindlarna utan hopvikt för sig på en särskild plats. 8 Sedan gick även den andre lärjungen in, han som hade kommit först till graven. Han såg och trodde. 9 De förstod nämligen ännu inte Skriftens ord att Jesus måste uppstå från de döda. 10 Lärjungarna gick sedan åter hem.

Jesus visar sig för Maria Magdalena

11 Men Maria stod utanför graven och grät. När hon nu grät lutade hon sig in i graven. 12 Då fick hon se två änglar i vita kläder sitta där Jesu kropp hade legat, en vid huvudet och en vid fötterna. 13 De sa till henne: ˮKvinna, varför gråter du?ˮ Hon svarade: ˮDe har tagit bort min Herre och jag vet inte var de lagt honom.ˮ 14 När hon hade sagt det vände hon sig om och fick se Jesus stå där. Men hon förstod inte att det var han. 15 Jesus sa till henne: ˮKvinna, varför gråter du? Vem söker du?ˮ Hon trodde det var trädgårdsmästaren och sa: ˮHerre, om du har fört bort honom så säg mig var du lagt honom, så att jag kan hämta honom.ˮ 16 Jesus sa till henne: ˮMaria.ˮ Hon vände sig om och sa till honom på hebreiska: ˮRabbouniˮ – det betyder lärare. 17 Jesus sa: ˮRör mig inte, för jag har ännu inte stigit upp till Fadern. Men gå till mina bröder och säg till dem: ʼJag stiger upp till min Fader och er Fader, till min Gud och er Gudʼ.ˮ 18 Maria Magdalena gick då och berättade för lärjungarna att hon sett Herren och att han hade sagt detta till henne.

Jesus uppenbarar sig för sina lärjungar

19 Det var söndag kväll och lärjungarna var samlade bakom låsta dörrar av rädsla för judarna. Jesus kom och stod mitt ibland dem. Han sa till dem: ˮFrid åt er.ˮ 20 När han hade sagt detta visade han dem sina händer och sin sida. Lärjungarna blev glada när de såg Herren. 21 Jesus sa igen: ˮFrid åt er. Som Fadern har sänt mig sänder jag er.ˮ 22 Och när han hade sagt det, andades han på dem och sa: ˮTag emot den helige Ande. 23 Om ni förlåter någon hans synder så är de förlåtna. Och om ni binder någon i hans synder så är han bunden.ˮ

Jesus och Tomas

24 Men Tomas, en av de tolv, som kallades Tvillingen, hade inte varit med dem när Jesus kom. 25 De andra lärjungarna sa nu till honom: ˮVi har sett Herren.ˮ Men han svarade dem: ˮOm jag inte får se spikhålen i hans händer och sticka fingret i spikhålen och beröra hans sida, så tror jag inte.ˮ 26 Åtta dagar senare var hans lärjungar åter samlade inomhus, och Tomas var med. Dörrarna var låsta. Jesus kom och stod mitt ibland dem och sa: ˮFrid åt er.ˮ 27 Därefter sa han till Tomas: ˮFör hit ditt finger, se här är mina händer. Och för hit din hand och berör min sida. Och tvivla inte, utan tro.ˮ 28 Tomas svarade honom: ˮMin Herre och min Gud.ˮ 29 Jesus sa: ˮDu tror därför att du har sett mig. Saliga är de som har trott fastän de inte har sett.ˮ

Syftet med denna bok

30 Jesus gjorde många andra tecken i sina lärjungars åsyn som inte är nerskrivna i denna bok. 31 Men dessa har blivit nerskrivna för att ni ska tro att Jesus är Kristus, Guds Son, och för att ni troende ska ha liv i hans namn.

Föregående     Nästa

20:1Maria Magdalena, se 19:25, Luk 8:2-3.

20:1. ”söndag morgon.” Alternativ översättning: på första veckodagen.

20:2den andre lärjungen, (även v. 4) författaren, Johannes. vi, inkluderar även andra kvinnor, jfr Luk 24:9-10.

20:7hopvikt för sig, möjligen av den uppståndne Jesus själv.

20:8trodde, avser antingen tro på Marias ord i v. 2, eller mer sannolikt tro på att Jesus hade uppstått (även om de ännu inte förstod att Skrifterna talade om det, v. 9).

20:9. Trots att Jesus upprepade gånger i klarspråk hade talat om sin uppståndelse (Matt 16:21, 17:23, 20:19), så förstod de inte vad det innebar.

20:16Rabbouni, betyder ”min Lärare” och är en förstärkning av titeln rabbi.

20:17mina bröder, sannolikt avses hans utvalda elva lärjungar (eller möjligen hans fyra bröder, Matt 13:55). min Fader och er Fader, till min Gud och er Gud, inte ”vår Fader” eller ”vår Gud,” för att markera att han har en särskild relation till Fadern. Kristus är Guds Son i unik betydelse (se kommentar till Matt 16:15-16).

20:18Maria Magdalena, hon var kvinna, och hade blivit befriad från demoner (Luk 8:2). Att en sådan kvinna, före alla män, skulle bli det första vittnet om Jesu uppståndelse måste ha förbryllat alla som fick höra talas om det. Se även Luk 24:9-10 med kommentar.

20:19Jesus kom och stod mitt ibland dem. Möjligen genom att han plötsligt uppenbarade sig mitt ibland dem (inte att han nödvändigtvis gick genom dörr eller vägg). Frid åt er. En vanlig hälsningsfras, men i detta nya sammanhang fyllt med djupare innebörd, ungefär: ”Ta emot försoningens välsignelser.”

20:19. ”söndag kväll.” Alternativ översättning: på kvällen den första veckodagen.

20:19, 21, 26. ”Frid.” Alternativ översättning: Fred.

20:20sina händer och sin sida, han uppstod inte som ande eller spöke, utan med en verklig kropp (jfr Luk 24:39). Om uppståndelsekroppen, se även 1 Kor 15:35-58.

20:21Som Fadern har sänt mig sänder jag er. Avser främst hans utvalda apostlar, men indirekt även varje Kristi lärjunge. Jfr 17:18, Matt 28:19-20.

20:22Tag emot den helige Ande. Här börjar löftena i 14:16, 26, 16:7-15 att uppfyllas, och de når en fullbordan i Apg 2.

20:23. När syndaförlåtelse i Jesus Kristus förkunnas (se t.ex. Apg 2:38, 3:19, 5:31, 8:22, 10:43, 13:38, 26:18) innebär det alltid konsekvenser för den som lyssnar. Den som tror evangeliet får syndernas förlåtelse. Den som inte vill tro fortsätter att leva som oförlåten syndare och blir därmed kvar under Guds vrede.

20:26Åtta dagar senare, söndag.

20:28. Tomas hade gett uttryck för uppgiven pessimism (11:16) och högst osäkra och kanske tvivlande frågor (14:5), och en vecka tidigare hade han uttryckt trotsigt tvivel (20:25). Men han blev till sist den person i NT som proklamerade den kanske klaraste bekännelsen om Kristi gudom. Jfr 1:1, 18 med kommentarer.

20:29Saliga är de som har trott fastän de inte har sett. Det är inte Guds mening att vi ska grunda vår tro på synliga övernaturliga manifestationer. Att längta efter sådant kan ofta vara uttryck för svag tro eller tvivel. Över den som däremot lever i tro utan att någonsin se, vilar Guds särskilda salighet/välsignelse. Jfr 2 Kor 5:7, Hebr 11:1, 1 Petr 1:8.

20:30. Författaren Johannes gjorde ett medvetet urval av allt vad Jesus gjorde, och bara en mindre del valde han att återge i sitt evangelium (21:25).

20:31Jesus är Kristus, en avgörande kristen bekännelse (1 Joh 2:22, 4:2, 2 Joh 7) som ofta förkunnades (Apg 2:36-38, 3:18-19, 5:42, 26:23). Att bekänna Jesus som Kristus, dvs Messias, innebär en bekännelse till Jesu lidande, död och uppståndelse för våra synders skull. Guds Son, se kommentar till Matt 16:15-16. liv, som börjar här och nu och som efter döden fortsätter i evighet.

 

Föregående     Nästa


© Ragnar Blomfelt