1   2   3   4   5   6   7   8   9   10   11   12   13   14   15   16   17   18   19   20   21

kapitel 12

Jesus blir smord i Betania

Sex dagar före påsk kom därför Jesus till Betania. Där bodde Lasaros som Jesus hade rest upp från de döda. 2 De ordnade där en måltid för honom. Marta passade upp, och Lasaros var en av dem som låg till bords med honom. 3 Då tog Maria en halv liter dyrbar äkta nardusbalsam och smorde Jesu fötter och torkade dem med sitt hår. Huset fylldes av doften från oljan.

4 Men en av hans lärjungar, Judas Iskariot, som skulle förråda honom, sa: 5 ˮVarför sålde man inte denna balsam för en årslön och gav åt de fattiga?ˮ 6 Det sa han inte därför att han brydde sig om de fattiga utan för att han var en tjuv. Han hade ansvar för kassan och brukade ta av det som lades däri. 7 Jesus sa då: ˮLåt henne vara, hon har sparat denna olja för min begravningsdag. 8 De fattiga har ni alltid ibland er, men mig har ni inte alltid.ˮ

Beslut om att döda Lasaros

9 En stor mängd judar fick veta att Jesus var där. Och de kom dit inte bara för hans skull utan också för att se Lasaros, som han hade rest upp från de döda. 10 Då beslöt översteprästerna att döda även Lasaros, 11 för på grund av honom lämnade många judar dem och trodde på Jesus.

Jesus rider in i Jerusalem

12 Nästa dag hade stora folkskaror kommit till högtiden. När de fick höra att Jesus var på väg in i Jerusalem 13 tog de palmkvistar och gick ut för att möta honom. De ropade: ˮHosianna! Välsignad är han som kommer i Herrens namn, Israels konung.ˮ 14 Jesus fann ett åsneföl och satte sig på den, så som det står skrivet: 15 Var inte rädd, du Sions dotter. Se, din konung kommer, sittande på ett åsneföl. 16 Detta förstod inte hans lärjungar från början. Men när Jesus hade blivit förhärligad kom de ihåg att detta var skrivet om honom och att man hade gjort så för honom. 17 Folkskaran som hade varit med Jesus när han kallade Lasaros ut ur graven och reste honom upp från de döda, vittnade nu om detta. 18 Många gick ut och mötte honom eftersom de hade hört att han hade gjort detta tecken. 19 Men fariseerna sa till varandra: ˮNi ser att ingenting hjälper. Titta, hela världen ränner efter honom.ˮ

Några hedningar söker Jesus

20 Av dem som hade anlänt för att tillbe under högtiden fanns det några hedningar. 21 De kom till Filippos, som var från Betsaida i Galileen, och bad honom: ˮHerre, vi önskar få se Jesus.ˮ 22 Filippos gick och talade om det för Andreas, och Andreas och Filippos gick och sa det till Jesus. 23 Jesus svarade: ˮStunden har kommit då Människosonen ska förhärligas. 24 Det jag säger till er är verkligen sant: Om vetekornet inte faller i jorden och dör förblir det ett ensamt korn. Men om det dör bär det rik frukt. 25 Den som älskar sitt liv förlorar det. Men den som hatar sitt liv i den här världen ska bevara det till evigt liv. 26 Om någon tjänar mig måste han följa mig, och där jag är ska även min tjänare vara. Om någon tjänar mig ska Fadern ära honom.

Jesus måste lyftas upp

27 Nu är min själ i ångest. Vad ska jag säga? Fader, fräls mig från denna stund? Nej, det är för denna stund jag har kommit. 28 Fader, förhärliga ditt namn.ˮ Då hördes en röst från himlen: ˮJag har förhärligat det och ska åter förhärliga det.ˮ 29 Folket som stod där och hörde det sa att det var åskan. Andra sa att en ängel talade till honom. 30 Jesus svarade: ˮDenna röst kom inte för min skull utan för er skull. 31 Nu faller en dom över världen. Nu ska denna världens härskare kastas ut. 32 Och när jag har lyfts upp från jorden ska jag dra alla till mig.ˮ 33 Detta sa han för att ange på vilket sätt han skulle dö.

34 Då sa folket till honom: ˮVi har lärt av lagen att Kristus blir kvar för evigt. Hur kan då du säga att Människosonen måste lyftas upp? Vad är det för en Människoson?ˮ 35 Jesus svarade: ˮLjuset är ännu en kort tid ibland er. Vandra medan ni har ljuset, så att mörkret inte besegrar er. Den som vandrar i mörkret vet inte vart han går. 36 Tro på ljuset medan ni har ljuset, så att ni blir ljusets söner.ˮ När Jesus hade sagt detta drog han sig tillbaka och var försvunnen.

Judarnas otro

37 Fastän Jesus hade gjort så många tecken inför dem trodde de inte på honom. 38 Detta för att profeten Jesajas ord skulle uppfyllas: Herre, vem trodde vårt budskap? För vem uppenbarades Herrens styrka? 39 Alltså kunde de inte tro, för Jesaja säger också: 40 Han har förblindat deras ögon och förhärdat deras hjärtan. Detta för att de inte ska kunna se med sina ögon och förstå med sina hjärtan och vända om och bli botade av mig. 41 Så sa Jesaja därför att han såg Kristi härlighet och talade om honom. 42 Ändå var det många även bland rådsherrarna som trodde på honom. Men på grund av fariseerna ville de inte öppet bekänna det, för att inte bli uteslutna ur synagogan. 43 De älskade mer att bli ärade av människor än av Gud.

Jesu ord ska döma

44 Jesus ropade: ˮDen som tror på mig tror inte på mig utan på honom som har sänt mig. 45 Och den som ser mig ser honom som har sänt mig. 46 Jag har kommit som ett ljus till världen, för att ingen som tror på mig ska bli kvar i mörkret. 47 Om någon lyssnar till mina ord men inte håller dem, så fördömer inte jag honom. För jag har inte kommit för att fördöma världen utan för att frälsa världen. 48 Den som förkastar mig och inte tar emot mina ord har en domare över sig: ordet som jag har talat ska döma honom på den yttersta dagen. 49 För jag har inte talat av mig själv, utan Fadern som sänt mig har befallt mig vad jag ska säga och tala. 50 Och jag vet att hans befallning är evigt liv. Vad jag därför talar, det talar jag så som Fadern har sagt mig.ˮ

Föregående     Nästa

joh12

”Se, din konung kommer, sittande på ett åsneföl.”

12:1Sex dagar före påsk, lördag före påskveckan. därför, återknyter till 11:47-57. Betania, låg cirka tre kilometer öster om Jerusalem.

12:2Marta passade upp, som hon brukade göra (Luk 10:40).

12:3. Marias gärning visar på hängiven och frimodig kärlek till Jesus (jfr Luk 10:39, 42).

12:4-5. Alla tolv lärjungar var samstämmiga i detta, Matt 26:8, men Judas Iskariot var sannolikt den som uttryckte mest irritation.

12:7min begravningsdag, som inträffade ungefär en vecka därefter.

12:7. ”hon har sparat.” Alternativ översättning: så att hon kan spara.

12:8De fattiga har ni alltid ibland er, anspelar på 5 Mos 15:11. men mig har ni inte alltid, goda handlingar mot medmänniskor utifrån bästa intentioner blir fel om de samtidigt motverkar eller hindrar vår kärlek till Jesus Kristus.

12:12Nästa dag, söndag (jfr v. 1).

12:13palmkvistar, jfr 3 Mos 23:40 (palmkvistar hade blivit en nationell symbol och var inte längre bara förknippat med lövhyddefesten). Hosianna, hebreiska med ursprunglig betydelse ”Fräls nu!” eller ”Vi ber, fräls!” Israels konung, sannolikt betraktade de flesta Jesus som en messiansk kung som skulle befria Israel från den romerska ockupationsmakten.

12:13. Ps 118:25.

12:15Sions dotter, Jerusalems invånare.

12:15. Sak 9:9.

12:16förhärligad, genom sin död, uppståndelse och himmelsfärd.

12:20hedningar, grekisktalande enligt grundtexten, men sannolikt inte från Grekland. De var icke-judiska pilgrimer som anslutit sig till den judiska tron.

12:20. ”hedningar.” Alternativ översättning: greker.

12:23. Hednafolk knackade på porten till Guds rike (v. 20-22) vilket föranleder Jesus att undervisa om sitt förhärligande (sin död, uppståndelse och himmelsfärd) vilket skulle öppna Guds rikes port även för hednafolken.

12:24bär det rik frukt, Jesu död skulle komma att innebära att frälsningen spreds som vattenringar ut över hela världen.

12:25Den som älskar sitt liv, den som bara tänker på sig själv (Luk 8:14, 12:16-21, 14:25-26, 16:19-23). den som hatar sitt liv i den här världen, bl.a. på grund av all synd som man varje dag ser i sitt eget hjärta (Matt 6:34, Mark 7:20-23, Rom 7:14-24). Om ordet ”hatar”, se även kommentar till Luk 14:25-33.

12:26följa mig, vara villig att dö (v. 24-25) genom att ta upp sitt eget kors, se Matt 10:38, 16:24, Luk 9:23.

12:27denna stund, syftar främst på Jesu korsfästelse (v. 32) som skulle ske om ungefär en vecka. Jfr Mark 14:35-36. Jesus börjar på allvar känna av det väldiga kosmiska dramat där han själv är centralgestalten.

12:28. Vid tre tillfällen talar Fadern om sin Son (Matt 3:17, 17:5).

12:31Nu faller en dom över världen. Jesu död innebär att världens undergång är definitiv. Det världen bidrar med till mänskligheten är främst synder och frestelser (1 Joh 2:15-17, 1 Kor 7:31, Matt 24:35, 2 Petr 3:10-12, Upp 21:1). Nu ska denna världens härskare kastas ut. Satan (jfr 16:11, Luk 4:5-6, 1 Joh 5:19). Jesu död innebär att Satans nederlag är ett ofrånkomligt faktum, ”hans tid är kort” (Upp 12:12). Jesu ords slutliga uppfyllelse beskrivs i Upp 20:10.

12:32lyfts upp från jorden, jfr 3:14, 8:28. Syftar på korsfästelsen, himmelsfärden och Kristi upphöjelse på Faderns högra sida. ska jag dra alla till mig, människor från alla länder och folk (Apg 13:48, Upp 7:9). Processen hade redan delvis startat (v. 20-21).

12:34. Det var en helt främmande tanke för folket att Kristus, dvs Messias, måste lida och dö.

12:35-36ljuset, Jesus Kristus (v. 46, 8:12). ljusets söner, jfr Ef 5:8, Fil 2:15, 1 Thess 5:5,

12:37-40. Människors otro och förhärdelse är ytterst ett verk av Gud (Jes 6:9-10, Rom 1:28, 9:15-18, 11:8, 2 Thess 2:11-12).

12:41Jesaja såg Kristi härlighet och talade om honom, anspelar på texter som Jes 6:1-5, 9:1-7, 11:1-10, 42:1-7, 49:1-13, 52:13-53:12, 61:1-2.

12:38. Jes 53:1.

12:38. ”styrka.” Alternativ översättning: arm.

12:40. Jes 6:9.

12:42-43rådsherrarna (v. 42), bl.a. Nikodemos (3:1-2) och Josef (Luk 23:50). ville de inte öppet bekänna det (v. 42), vilket sannolikt inte gällde just dessa två nämnda rådsherrar, 7:50-52, 19:38-42. Bekännelse hör samman med tro, Rom 10:9-10.

12:44-50. Jesus och Fadern är ett (10:30), vilket åskådliggörs genom exemplen i dessa verser. När Jesus här ropar ut sitt budskap så är det sista gången han offentligt proklamerar evangeliet för folket. jag har inte kommit för att fördöma världen utan för att frälsa världen (v. 47), se kommentar till 8:15.

 

Föregående     Nästa


© Ragnar Blomfelt