1   2   3   4   5   6   7   8   9   10   11   12   13   14   15   16   17   18   19   20   21

kapitel 10

Jesus är den gode herden

Det jag säger till er är verkligen sant: Den som inte går in i fårfållan genom grinden utan tar sig in på något annat ställe är en tjuv och en förbrytare. 2 Men den som går in genom grinden är fårens herde. 3 För honom öppnar grindvakten och fåren lyssnar till hans röst. Och han kallar på sina får vid deras namn och för dem ut. 4 När han fört ut alla sina egna går han före dem. Och fåren följer honom därför att de känner igen hans röst. 5 Men en främling följer de inte. De flyr från honom eftersom de inte känner igen främlingars röst.ˮ 6 Detta bildspråk använde Jesus när han talade till dem, men de förstod inte vad han menade.

7 Åter sa Jesus till dem: ˮDet jag säger till er är verkligen sant: Jag är grinden till fåren. 8 Alla som kommit före mig är tjuvar och förbrytare, men fåren lyssnade inte till dem. 9 Jag är grinden. Den som går in genom mig ska bli frälst, och han ska gå in och gå ut och finna bete. 10 Tjuven kommer bara för att stjäla och slakta och förstöra. Jag har kommit för att de ska ha liv, och det i överflöd. 11 Jag är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren. 12 Den lejde – som varken är herde eller fårens ägare – överger fåren och flyr när han ser vargen komma. Och så attackerar vargen dem och skingrar hjorden. 13 Han är ju lejd och bryr sig inte om fåren. 14 Jag är den gode herden. Jag känner mina får, och mina får känner mig, 15 liksom Fadern känner mig och jag känner Fadern. Och jag ger mitt liv för fåren. 16 Jag har också andra får som inte hör till den här fållan. Även dem måste jag leda, och de kommer att lyssna till min röst. Så ska de bli en hjord med en herde. 17 Fadern älskar mig eftersom jag ger mitt liv för att sedan återta det. 18 Ingen tar det ifrån mig, utan jag ger det för att jag vill det. Jag har makt att ge det, och jag har makt att återta det. Denna befallning fick jag av min Fader.ˮ

19 Dessa ord orsakade ännu en splittring bland judarna. 20 Många av dem sa: ˮHan har en demon i sig och är galen. Varför lyssnar ni på honom?ˮ 21 Andra sa: ˮSå talar inte den som har en demon i sig. Skulle en demon kunna öppna ögonen på blinda?ˮ

Jesus och Fadern är ett

22 Nu inföll tempelinvigningens högtid i Jerusalem. Det var vinter, 23 och Jesus gick omkring i Salomos pelarhall i templet. 24 Då samlades judarna omkring honom och sa: ˮHur länge ska du hålla oss i ovisshet? Om du är Kristus, så tala klarspråk till oss.ˮ 25 Jesus svarade dem: ˮJag har sagt det till er, men ni tror det inte. Gärningarna som jag gör i min Faders namn vittnar om mig. 26 Men ni tror inte för ni hör inte till mina får. 27 Mina får lyssnar till min röst. Jag känner dem, och de följer mig. 28 Jag ger dem evigt liv. Och de ska aldrig i evighet gå förlorade. Ingen ska rycka dem ur min hand. 29 Det som min Fader har gett mig är större än allt, och ingen kan rycka det ur Faderns hand. 30 Jag och Fadern är ett.ˮ

31 Åter tog judarna upp stenar för att stena honom. 32 Jesus sa: ˮJag har låtit er se många goda gärningar från Fadern. För vilken av dem tänker ni stena mig?ˮ 33 Judarna svarade: ˮDet är inte för någon god gärning vi tänker stena dig utan för hädelse eftersom du som är en människa gör dig själv till Gud.ˮ 34 Jesus svarade: ˮStår det inte skrivet i er lag: Jag har sagt att ni är gudar? 35 Skriften kan inte upphävas. Om han kallar dem som fick Guds ord för ʼgudarʼ, 36 ska ni då säga om honom som Fadern avskilt och sänt till världen att han hädar, därför att jag sa: ʼJag är Guds Sonʼ? 37 Om jag inte gör min Faders gärningar, så tro mig inte. 38 Men om jag gör dem, så tro på gärningarna om ni inte kan tro på mig. Då ska ni inse och förstå att Fadern är i mig och jag är i Fadern.ˮ 39 De försökte därför återigen gripa honom, men han undkom deras hand.

40 Sedan begav han sig på nytt till det ställe på andra sidan Jordanfloden där Johannes tidigare hade döpt. Där uppehöll han sig. 41 Många kom till honom, och de sa: ˮJohannes gjorde visserligen inget tecken, men allt vad han sa om Jesus var sant.ˮ 42 Och många kom där till tro på honom.

Föregående     Nästa

10:1er, avser främst fariseerna (9:40).

10:3han kallar på sina får, eftersom de är utvalda (6:37, 44).

10:8Alla som kommit före mig, alla falska religiösa herdar (Jes 56:10-11, Jer 23:1-2, Hes 34:2-4) och alla falska kristusgestalter.

10:10Tjuven, djävulen som verkar bakom alla falska kristusgestalter och falska religiösa lärare.

10:11den gode herden, i GT är det framför allt Gud som är herden, Ps 23, 80:2, Jes 40:11, Jer 23:3, Hes 34:11-16. Även kung David var en herde för Israel (2 Sam 5:1-3, Ps 78:70-71).

10:12flyr när han ser vargen komma, trogna herdar flyr inte när vargar dyker upp (Apg 20:28-30).

10:16Jag har också andra får, här avses de utvalda bland alla hednafolk. Så ska de bli en hjord, avser alla bland judar och hednafolk som kommit till tro, den universella församlingen (Gal 3:28, Ef 2:11-19).

10:22tempelinvigningens högtid, firades till minne av templets rening och återinvigning år 164 f.Kr. efter att Antiochos IV Epifanes hade skändat det år 167 f.Kr.

10:23Salomos pelarhall, låg i tempelområdet intill den östra muren.

10:29Det, syftar möjligen på församlingen som i Kristus är större än alla sina fiender i den synliga och osynliga världen. ingen kan rycka det ur Faderns hand, jfr Matt 16:18.

10:29. Andra handskrifter: Min Fader, som har gett dem till mig, är större än allt, och ingen kan rycka dem ur Faderns hand.

10:30-31. Jesus förklarar sig jämlik med Gud (jfr 1:1, 5:21-23 med kommentarer). De ville döda Jesus eftersom hans ord betraktades som en form av hädelse (v. 31-33), och hädare skulle avrättas med stening, 3 Mos 24:15-16.

10:34-35. Jesu budskap är att om jordiska domare (som kunde kallas ”gudar” eftersom de var Guds representanter) med alla sina brister och svagheter (se Ps 82) trots allt kunde benämnas ”gudar”, hur mycket mer kan då inte Kristus göra anspråk på att vara Gud och kallas Guds Son – han som är ett med Gud (v. 30) och syndfri (7:18). Skriften kan inte upphävas (v. 35), Gamla Testamentet är lika mycket Guds ord som Nya Testamentet. Jesu argumentation grundas på ett enda ord i GT (”gudar”). Jfr Matt 5:17-19, Gal 3:16, 2 Tim 3:16.

10:34. Ps 82:6.

 

Föregående     Nästa


© Ragnar Blomfelt