APOSTLAGÄRNINGARNA

1   2   3   4   5   6   7   8   9   10   11   12   13   14   15   16   17   18   19   20   21   22   23   24   25   26   27   28

kapitel 26

Paulus försvarstal inför kung Agrippa

1 Agrippa sa till Paulus: ˮDu har tillåtelse att tala för din sak.ˮ Då lyfte Paulus handen och inledde sitt försvarstal: 2 ˮKung Agrippa, jag är verkligen glad att jag i dag får försvara mig inför dig mot allt som judarna anklagar mig för, 3 särskilt då du så väl känner till judarnas alla seder och kontroverser. Jag ber dig därför lyssna på mig med tålamod. 4 Alla judar vet hur jag levt mitt liv alltifrån början av min ungdom, bland mitt folk och i Jerusalem. 5 De känner mig sedan länge, om de vill kan de vittna om det, att jag levt som farisé enligt den strängaste riktningen i vår gudsdyrkan. 6 Och här står jag nu anklagad för hoppet om det löfte som Gud gav våra fäder, 7 det löfte som vårt folks tolv stammar hoppas nå fram till medan de oupphörligt tjänar Gud natt och dag. Det är för detta hopp, kung Agrippa, som jag anklagas av judarna. 8 Varför anses det omöjligt bland er att Gud reser upp de döda?

9 Jag menade själv att det var min plikt att med alla medel bekämpa Jesu, nasaréns, namn. 10 Det gjorde jag också i Jerusalem. Med fullmakt från översteprästerna spärrade jag in många av de heliga i fängelse. Och när de skulle avrättas röstade jag för det. 11 Ständigt straffade jag dem i alla synagogor och försökte tvinga dem att häda. I mitt våldsamma ursinne förföljde jag dem även i städer utomlands.

Paulus vittnar om sin omvändelse

12 I detta ärende reste jag till Damaskus med översteprästernas fullmakt och på deras uppdrag. 13 Mitt på dagen under resan, kung Agrippa, fick jag se ett ljus från himlen, starkare än solen. Det kringstrålade mig och dem som följde mig. 14 Vi föll alla till marken, och jag hörde en röst som sa till mig på hebreiska: ʼSaul, Saul, varför förföljer du mig? Det är svårt för dig att sparka mot oxpikar.ʼ 15 Jag sa: ʼVem är du, herre?ʼ Och Herren svarade: ʼJag är Jesus, den som du förföljer. 16 Men res dig, stå upp. För jag har visat mig för dig för att utse dig till tjänare och vittne till vad du har sett och till det jag kommer att visa dig. 17 Jag ska rädda dig från ditt folk och från hednafolken till vilka jag sänder dig. 18 Du ska öppna deras ögon så att de vänder sig från mörker till ljus och från Satans makt till Gud. Då ska genom tron på mig deras synder bli förlåtna och de får en plats bland dem som är helgade.ʼ

19 Därför, kung Agrippa, blev jag inte olydig mot den himmelska synen. 20 Tvärtom har jag sagt, först i Damaskus, sedan i Jerusalem och hela Judeen, och ute bland hednafolken, att de ska omvända sig och vända åter till Gud och utföra gärningar som är värdiga omvändelsen. 21 Av den orsaken grep judarna mig i templet och försökte mörda mig. 22 Därför har Gud hjälpt mig till denna dag. Jag har stått som vittne inför både hög och låg, och säger inget annat än vad profeterna och Mose har sagt skulle ske: 23 att Kristus måste lida och att han som den förste som uppstått från de döda skulle förkunna ljus både för vårt folk och för hednafolken.ˮ

24 Men vid denna punkt i sitt försvarstal ropade Festus: ˮDu är tokig, Paulus! Din stora lärdom gör dig galen.ˮ 25 Paulus svarade: ˮJag är inte tokig, högt ärade Festus. Jag talar sanna och sansade ord. 26 Kungen är ju insatt i detta och därför talar jag frimodigt till honom. För jag kan bara inte tro att det här är främmande för honom, det har ju inte inträffat i någon avkrok. 27 Tror du på profeterna, kung Agrippa? Jag vet att du tror.ˮ 28 Agrippa svarade Paulus: ˮFörsöker du övertala mig så snabbt att bli kristen?ˮ 29 Paulus svarade: ˮSnabbt eller långsamt, jag ber till Gud att inte bara du utan att alla som i dag lyssnar på mig blev sådana som jag, frånsett dessa bojor.ˮ

30 Kungen reste sig, likaså ståthållaren och Berenike och de andra som satt där. 31 Och när de hade dragit sig tillbaka sa de till varandra: ˮDen mannen har inte gjort något som förtjänar dödsstraff eller fängelse.ˮ 32 Och Agrippa sa till Festus: ˮDen mannen hade kunnat friges om han inte hade vädjat till kejsaren.ˮ

Föregående     Nästa

26:6-7hoppet hoppas hopp, avser främst uppståndelsen (v. 8, 23:6, 24:15). De flesta judar trodde på uppståndelsen, men inte t.ex. saddukeerna (se kommentar till Matt 3:7). Om ”hopp”, se kommentar till Rom 8:24-25.

26:9-11. Jfr Gal 1:13-14. de heliga (v. 10), se kommentar till 9:13.

26:14Det är svårt för dig att sparka mot oxpikar. Ett vanligt ordspråk den tiden. Oxpikar syftar på den spetsförsedda stav som oxen sparkade mot när den slog bakut. Ju mer motspänstig den var desto smärtsammare blev det för den. Paulus uppmanas att inte vara motsträvig mot Guds vilja genom att gå emot den kallelse han fått (Gal 1:15-16), det skulle inte leda till något gott (1 Kor 9:16).

26:18från mörker till ljus och från Satans makt till Gud, det finns inget ingenmansland för människor. Antingen tjänar man, medvetet eller omedvetet, Satan eller Gud, jfr Matt 12:30, 13:38, 2 Kor 4:4, Ef 2:1-2, Kol 1:13, 1 Tim 5:15. helgade, se kommentar till 9:13.

26:20först i Damaskus, 9:19-22. sedan i Jerusalem, 9:26-29. och ute bland hednafolken, 11:26 och vidare. omvända sigoch utföra gärningar, tro och handling följs alltid åt i det kristna livet (Jak 2:14).

26:23Kristus måste lida, se kommentar till 17:3. ljus, jfr Jes 42:6, 49:6, 2 Kor 4:4-6, Joh 1:4-5, 8:12, 2 Petr 1:19.

26:26Kungen, Agrippa.

26:30ståthållaren, Festus.

Föregående     Nästa


© Ragnar Blomfelt