1   2   3   4   5   6   7   8   9   10   11   12   13   14   15   16   17   18   19   20   21   22   23   24   25   26   27   28

kapitel 25

Paulus inför ståthållaren Festus

Tre dagar efter det att Festus hade anlänt till provinsen for han från Caesarea upp till Jerusalem. 2 Översteprästerna och judarnas ledare framförde då sin sak mot Paulus. De bad ihärdigt Festus 3 att han skulle visa dem välvilja och låta Paulus föras till Jerusalem. För de planerade ett bakhåll och tänkte döda honom under vägen. 4 Festus svarade att Paulus skulle hållas kvar i Caesarea och att han själv inom kort skulle fara dit. 5 Han sa: ˮLedande män bland er kan följa med. Och är det något galet med den mannen så kan de anklaga honom.ˮ 6 Efter att Festus varit lite över en vecka hos dem for han ner till Caesarea. Dagen därpå tog han plats på domartribunen och gav order att Paulus skulle föras in.

Paulus vädjar till kejsaren

7 När Paulus kom ställde sig de judar som hade rest ner från Jerusalem runt omkring honom. De anförde många och svåra beskyllningar mot honom utan att kunna styrka dem. 8 Paulus sa till sitt försvar: ˮVarken mot judarnas lag eller mot templet eller mot kejsaren har jag förbrutit mig.ˮ 9 Men Festus ville ställa sig in hos judarna. Så han frågade Paulus: ˮVill du fara upp till Jerusalem och där dömas inför mig i denna sak?ˮ 10 Paulus svarade: ˮJag står inför kejsarens domstol och där ska jag dömas. Judarna har jag inte gjort något orätt, det vet du själv mycket väl. 11 Om jag har gjort något orätt som förtjänar dödsstraff så är jag redo att dö. Men om deras anklagelser är grundlösa kan ingen utlämna mig åt dem. Jag vädjar till kejsaren.ˮ 12 Efter att Festus överlagt med sina rådgivare svarade han: ˮTill kejsaren har du vädjat, till kejsaren ska du fara.ˮ

Paulus inför Agrippa och Berenike

13 Några dagar senare kom kung Agrippa och Berenike till Caesarea för en artighetsvisit hos Festus. 14 Då de stannade där i flera dagar lade Festus fram fallet Paulus inför kungen och sa: ˮDet finns en man här som Felix har lämnat kvar som fånge. 15 När jag var i Jerusalem framförde judarnas överstepräster och äldste sin sak mot honom och krävde att han skulle få en fällande dom. 16 Men jag svarade dem att romarna inte har för sed att utlämna en anklagad förrän han personligen mött sina anklagare och fått tillfälle att försvara sig mot beskyllningen. 17 Så när de hade kommit hit dröjde jag inte. Utan nästa dag satte jag mig på domartribunen och gav order att mannen skulle föras fram. 18 Men när hans anklagare trädde fram beskyllde de honom inte för sådana brott som jag hade förväntat mig. 19 Vad de anförde mot honom gällde en del kontroverser som rör deras egen religion och om någon Jesus som är död men som Paulus hävdar är i livet. 20 Det här ärendet förbryllade mig, så jag frågade om han ville resa till Jerusalem och där dömas i denna sak. 21 Men Paulus vädjade att få hållas i förvar för kejsaren att fatta beslut. Då gav jag order att han skulle hållas i förvar tills jag sänder honom till kejsaren.ˮ 22 Agrippa sa då till Festus: ˮJag skulle också vilja höra den mannen.ˮ Festus sa: ˮI morgon ska du få höra honom.ˮ

23 Nästa dag kom Agrippa och Berenike med pomp och ståt och trädde in i audienssalen med kommendanterna och de ansedda männen i staden. Festus befallde Paulus in 24 och sa: ˮKung Agrippa och alla ni män som är närvarande med oss. Ni ser här den man som är orsak till att hela det judiska folket har vädjat till mig, både i Jerusalem och här. De har högljutt krävt att han inte borde få leva längre. 25 Men jag kunde inte finna att han gjort något som förtjänar dödsstraff. Och då han själv vädjat till kejsaren beslutade jag att sända honom dit. 26 Men jag har inget tillförlitligt att skriva om honom till min härskare. Därför har jag ställt honom inför er och särskilt inför dig, kung Agrippa, så att jag efter det här förhöret vet vad jag ska skriva. 27 För jag anser det vore befängt att sända en fånge utan att ange vad han är anklagad för.ˮ

Föregående     Nästa

25:1från Caesarea upp till Jerusalem, en sträcka på nära tio mil.

25:2Översteprästerna och judarnas ledare, Sanhedrin, se kommentar till Matt 26:59.

25:3tänkte döda honom under vägen, möjligen med hjälp av de fyrtio männen som omnämns i 23:12-15. De religiösa ledarna hade inga betänkligheter vad gäller att bryta mot Guds budord, 2 Mos 20:13. Och samma mordlust hade de haft mot Jesus, Matt 26:3-4.

25:11något orätt som förtjänar dödsstraff, Paulus godtar statens rätt att använda ”svärdet”, jfr Rom 13:4 med kommentar. Jag vädjar till kejsaren. Paulus utnyttjade sin legala rätt som romersk medborgare att få sin sak prövad i högsta instans, dvs hos kejsaren i Rom. Nero (54-68 e.Kr.) var kejsare, men han hade ännu inte blivit en blodbefläckad fiende till Kristi församling.

25:13kung Agrippa, Herodes Agrippa II (Marcus Julius), som efterträdde sin far Herodes Agrippa I (kap 12). Kung Agrippas territorium som efterhand utökades omfattade bl.a. områden norr om Galileiska sjön. Han hade god kännedom om den judiska religionen (26:3) och hade ansvar för Jerusalems tempel, och det var han som utnämnde judarnas överstepräster. Berenike, syster till kung Agrippa. artighetsvisit, vilket var brukligt inför nytillträdda ståthållare, som Festus var.

25:19Vad de anförde, anklagelser av religiös natur som inte var kriminella enligt romersk rätt.

 

Föregående     Nästa


© Ragnar Blomfelt