1   2   3   4   5   6   7   8   9   10   11   12   13   14   15   16   17   18   19   20   21   22   23   24   25   26   27   28

kapitel 15

Mötet i Jerusalem

Några män kom ner från Judeen och började undervisa bröderna: ”Om ni inte låter omskära er enligt Mose sed kan ni inte bli frälsta.” 2 Men Paulus och Barnabas kom i dispyt och häftig diskussion med dem. Bröderna beslöt då att dessa två och ytterligare några skulle fara upp till apostlarna och de äldste i Jerusalem för att utreda stridsfrågan. 3 Så de blev utsända av församlingen och for genom Fenikien och Samarien. Där redogjorde de för hedningarnas omvändelse och gjorde alla bröderna överlyckliga.

4 Vid sin ankomst till Jerusalem välkomnades de av församlingen och av apostlarna och de äldste. De berättade för dem allt vad Gud gjort med dem. 5 Men några troende som tillhörde fariseernas parti steg fram och sa: ”Hedningarna måste omskäras och befallas att hålla Mose lag.” 6 Apostlarna och de äldste samlades då för att behandla frågan. 7 Efter en lång diskussion reste sig Petrus och sa: ˮNi män, bröder, redan tidigt gjorde Gud det valet bland er, att hednafolken genom min mun skulle få höra evangeliets ord och komma till tro. 8 Och Gud som känner hjärtat har godtagit dem genom att ge den helige Ande åt dem likaväl som åt oss. 9 Han gjorde ingen skillnad mellan oss och dem, då han genom tron renat deras hjärtan. 10 Varför utmanar ni då Gud genom att på lärjungarnas axlar lägga ett ok som varken våra fäder eller vi själva förmått bära? 11 Nej, vi tror att vi blir frälsta genom Herren Jesu nåd. Och detsamma gäller dem.ˮ 12 Då tystnade alla. Och man lyssnade på Barnabas och Paulus som berättade om alla de tecken och under som Gud hade utfört genom dem bland hednafolken.

13 När de hade talat klart tog Jakob till orda: ˮNi män, bröder, lyssna på mig. 14 Simeon har berättat hur Gud först såg till att bland hednafolken välja ut ett folk för sitt namn. 15 Och det är i enlighet med profeternas ord, som det står skrivet: 16 Jag ska därefter vända tillbaka och åter bygga upp Davids fallna boning. Jag ska bygga upp dess ruiner och resa den igen, 17 så att alla andra människor ska söka Herren, alla folk över vilka mitt namn har utropats. Så säger Herren, som gör detta, 18 det som är känt från evighet.

19 Därför är det min uppfattning att vi inte ska göra det svårt för de hedningar som vänder sig till Gud. 20 Men vi ska skriva till dem att de ska undvika sådant som orenats genom avgudadyrkan, och otukt, och kött av kvävda djur, och blod. 21 För Mose har i varje stad sedan urgammal tid haft sina förkunnare då han föreläses i synagogorna varje sabbat.ˮ

Brevet från församlingen i Jerusalem

22 Då beslöt apostlarna och de äldste med hela församlingen att utse några av deras män och sända dem till Antiochia med Paulus och Barnabas. De valde Judas som kallades Barsabbas, och Silas, båda ledande män bland bröderna. 23 De fick med sig följande skrivelse: ˮFrån apostlarna och de äldste, era bröder. Till de bröder i Antiochia och Syrien och Kilikien som är av hednisk härkomst. Vi hälsar er. 24 Vi har hört att några som kommit från oss har oroat och förvirrat era själar med sitt tal. Men vi har inte gett dem något uppdrag. 25 Vi har därför enhälligt beslutat att utse några män och sända dem till er med våra kära bröder Barnabas och Paulus. 26 De har riskerat livet för vår Herre Jesu Kristi namn. 27 Vi har alltså sänt Judas och Silas, och de ska muntligen framföra samma budskap. 28 Den helige Ande och vi har beslutat att inte lägga någon börda på er förutom detta nödvändiga: 29 Ni ska undvika kött som offrats åt avgudar, och blod, och kött av kvävda djur, och otukt. Om ni håller er ifrån sådant handlar ni rätt. Allt gott.ˮ

30 Så sändes de iväg och kom ner till Antiochia där de kallade samman alla och överlämnade brevet. 31 Bröderna läste det och gladdes över det uppmuntrande beskedet. 32 Judas och Silas, som även själva var profeter, uppmuntrade och styrkte bröderna med ett långt tal. 33 Och sedan de hade varit där en tid sändes de tillbaka med en fridshälsning från bröderna till dem som hade sänt ut dem. 35 Men Paulus och Barnabas stannade i Antiochia. Där undervisade de och förkunnade Herrens ord med många andra.

PAULUS ANDRA MISSIONSRESA
(15:36-18:22)

Paulus och Barnabas separerar

36 Efter några dagar sa Paulus till Barnabas: ˮLåt oss återvända och besöka bröderna i alla de städer där vi förkunnat Herrens ord, för att se hur de har det.ˮ 37 Barnabas ville även ta med Johannes som kallades Markus. 38 Men Paulus hävdade bestämt att man inte skulle ta med sig den som hade övergett dem i Pamfylien och inte deltagit i arbetet med dem. 39 Och det blev en så het ordväxling att de skildes åt. Barnabas tog Markus med sig och seglade till Cypern. 40 Paulus däremot utsåg Silas, och gav sig av efter att bröderna överlämnat honom åt Herrens nåd. 41 Han reste genom Syrien och Kilikien och styrkte församlingarna.

Föregående     Nästa

15:1. Några män, möjligen kristna från ”fariseernas parti” (v. 5). kom ner från Judeen, till Antiochia (14:26). Om ni inte låter omskära er, omskärelsen var ett Guds påbud för alla av manligt kön. Det skapade den judiska identiteten och gjorde att man införlivades i Guds förbund, 1 Mos 17:9-14. Men med Jesus Kristus och det nya förbund han instiftade är den fysiska omskärelsen inte längre nödvändig. Religiöst grundad omskärelse kan i vissa fall tvärtom innebära att man faller ur nåden, Gal 5:1-4, 6:15. Se även Rom 2:25-29, och kommentar till Apg 16:3.

15:2de äldste, se kommentar till 11:30.

15:5fariseernas parti, avser sannolikt fariseer som kommit till tro på Jesus Kristus men som inte hade kunskap om eller kunde bejaka den kristna friheten (Gal 5:1-4). dem, hedningar som kommit till tro på Jesus Kristus.

15:6. Här inleds ett av de allra viktigaste möten som hållits inom kristenheten. Där och då avgjordes frågan en gång för alla om kristna icke-judar (hedningar) behövde bli som judar och följa Mose lag, t.ex. omskärelsen, för att bli frälsta. Detta möte kan sägas avhandla själva grundvalen för den kristna tron. Apostlarna och de äldste, inte hela församlingen utan ledande män (16:4).

15:7Ni män, bröder (även v. 13), att resonera och besluta över teologiska frågor tillhörde männens värld vilket betonas genom denna formulering. Jfr 1 Tim 2:12-14 med kommentarer. tidigt, syftar särskilt på Apg 10 vilket inträffade minst tio år tidigare.

15:9genom tron renat deras hjärtan, inte genom omskärelse eller genom att följa andra påbud i GT, utan endast genom tron. Kristi död blir meningslös om hjärtats rening från synd och skuld kan uppnås genom att hålla lagens bud, jfr Gal 2:21.

15:10Varför utmanar ni då Gud, att tvinga på kristna trossyskon lagar och bud innebär att man utmanar Gud och riskerar att väcka hans vrede. ett ok, jfr Jesu ord i Matt 11:28-29 med kommentarer.

15:11nåd, betyder att få del av något utan att förtjäna det. Jfr Rom 3:24, Ef 2:8-9, 1 Petr 1:13, Upp 22:21.

15:12. Petrus teoretiska undervisning backas upp av andras erfarenhet och personliga vittnesbörd som styrker och bekräftar riktigheten av Petrus undervisning.

15:13Jakob, se kommentar till 12:17.

15:14Simeon, Petrus hebreiska namn.

15:15. Petrus började med att hålla en allmän förkunnelse som går ut på att det är nåd och inte lag som frälser oss (v. 7-11). Barnabas och Paulus gav därefter personliga vittnesbörd om tecken och under som bekräftat nådens evangelium (v. 12). Jakob avslutar nu bevisföringen genom att hänvisa till Skriften (v. 13-18).

15:16-17. Amos 9:11.

15:20undvika sådant som orenats genom avgudadyrkan, jfr 1 Kor 8-10, Upp 2:14, 20. och otukt, jfr 1 Kor 6:13-20. och kött av kvävda djur, och blod, jfr 1 Mos 9:4, 3 Mos 17:10-12. Förbudet mot otukt har evig och absolut giltighet (1 Kor 7:2, 10:8, Gal 5:19, Ef 5:5, Kol 3:5, 1 Thess 4:3). De övriga tre påbuden ska främst förstås utifrån en social kontext där kristna judar och hedningar i ett initialskede skulle umgås tillsammans i harmoni (jfr 16:3, 1 Kor 9:19-23). Om de påbuden har någon giltighet också i vår tid – och i vilken utsträckning – är upp till varje kristens personliga tro och samvete utifrån de principer som ges i Rom 14.

15:21För, anger en orsak till de fyra påbuden, dvs Mose lag läses överallt i alla synagogor och de på Kristus troende judarna vistades fortfarande i stor utsträckning i dem.

15:22Judas som kallades Barsabbas, omnämns i NT endast här och i v. 27, 32. Silas, skulle senare bli Paulus medarbetare, v. 40. Han omnämns även i v. 27, 32, 16:19, 25, 29, 17:4, 10, 14, 15, 18:5. Han är högst sannolikt densamme som kallas Silvanus i andra brev (2 Kor 1:19, 1 Thess 1:1, 2 Thess 1:1, 1 Petr 5:12).

15:23Antiochia, en betydande stad i den romerska provins som bestod av Syrien och Kilikien.

15:28-29Den helige Ande och vi har beslutat (v. 28), jfr Jesu löfte i Joh 16:13. detta nödvändiga (v. 28), för att allt Guds folk i en känslig tid skulle kunna umgås i en kärlekens gemenskap och harmoni. Se även kommentar till v. 20.

15:37Johannes, som var Barnabas kusin (Kol 4:10). Se även  kommentar till 12:12.

15:38den som hade övergett dem, se 13:13.

15:39het ordväxling, oenighet och häftig ordväxling bland ledande trosbröder förde det goda med sig att två missionsgrupper bildades. Cypern, Barnabas födelseplats (4:36).

 

Föregående     Nästa


© Ragnar Blomfelt