1   2   3   4   5   6   7   8   9   10   11   12   13   14   15   16   17   18   19   20   21   22   23   24   25   26   27   28

kapitel 21

Paulus resa till Jerusalem

När vi hade skilts från dem och lagt ut seglade vi rakt mot Kos. Nästa dag till Rhodos och därifrån till Patara. 2 Där fann vi ett skepp som skulle fara över till Fenikien, och vi gick ombord och avseglade. 3 Vi siktade Cypern och lämnade ön bakom oss på babords sida, seglade till Syrien och kom till Tyros, där lasten skulle lossas. 4 Vi sökte upp lärjungarna och stannade där i sju dagar. De sa till Paulus genom Anden att inte bege sig upp till Jerusalem. 5 Men när dagarna där hade gått bröt vi upp och fortsatte resan. Alla följde oss, inklusive kvinnor och barn, tills vi kom ut ur staden. Där böjde vi knä på stranden och bad 6 innan vi tog avsked av varandra. Sedan steg vi ombord på skeppet, och de återvände hem.

7 Från Tyros kom vi till Ptolemais, där vår sjöresa tog slut. Vi hälsade på bröderna och stannade hos dem en dag. 8 Nästa dag fortsatte vi och kom till Caesarea. Där tog vi in hos evangelisten Filippos, som var en av de sju, och stannade hos honom. 9 Han hade fyra ogifta döttrar som profeterade. 10 Efter flera dagar där kom en profet vid namn Agabos ner från Judeen. 11 Han kom till oss, tog Paulus bälte, band sina fötter och händer. Och han sa: ˮDetta säger den helige Ande: Så här kommer judarna i Jerusalem att binda den man som äger detta bälte. Och de ska överlämna honom åt hedningarna.ˮ 12 När vi och folket som bodde där hörde det vädjade vi till Paulus att inte gå upp till Jerusalem. 13 Då svarade han: ˮVad gör ni, gråter och krossar mitt hjärta? Jag är beredd att inte bara bindas utan också att dö i Jerusalem för Herren Jesu namns skull.ˮ 14 Och då han inte lät sig övertalas lugnade vi oss och sa: ˮSke Herrens vilja.ˮ

15 Efter dagarna där gjorde vi oss redo och begav oss upp till Jerusalem. 16 Några lärjungar från Caesarea följde med oss. De tog oss till Mnason från Cypern, en lärjunge sedan länge. Hos honom skulle vi få bo.

Paulus besöker Jakob

17 Då vi anlände till Jerusalem välkomnade bröderna oss med glädje. 18 Nästa dag gick Paulus med oss andra till Jakob, och alla de äldste var närvarande. 19 Paulus hälsade på dem och berättade sedan utförligt om allt som Gud hade gjort genom hans tjänst bland hednafolken. 20 När de hörde det prisade de Gud. Sedan sa de till honom: ˮBroder, du ser att flera tusen judar kommit till tro, och alla ivrar de för lagen. 21 Men de har fått höra att du lär alla judar ute bland hednafolken att överge Mose och säger att de inte ska omskära sina barn eller leva efter våra seder. 22 Vad ska vi göra? De får helt säkert höra att du har kommit. 23 Gör därför så här. Vi har fyra män som avlagt ett löfte. 24 Ta med dem och rena dig tillsammans med dem, och betala för dem så att de kan raka sina huvuden. Då ska alla förstå att vad de hört om dig saknar grund och att du själv håller lagen och lever efter den. 25 Men vad avser hedningar som kommit till tro har vi skrivit och beslutat: De ska avhålla sig från kött som offrats åt avgudar, och blod, och kött från kvävda djur, och otukt.ˮ 26 Paulus tog då männen med sig, och nästa dag renade han sig tillsammans med dem. Sedan gick han till templet och meddelade när renhetsdagarna skulle vara avslutade och offret bäras fram för var och en av dem.

Paulus fängslas i templet

27 De sju dagarna hade nästan gått när judarna från Asien fick syn på Paulus i templet. De hetsade upp hela folkmassan och tog fast honom 28 och ropade till männen: ˮIsraeliter, kom och hjälp! Det här är mannen som överallt undervisar alla det som är emot folket och lagen och denna plats. Dessutom har han tagit med sig hedningar in i templet och orenat denna heliga plats!ˮ 29 De hade nämligen tidigare sett efesiern Trofimos i staden tillsammans med Paulus och de antog att Paulus hade fört honom in i templet. 30 Hela staden kom i rörelse och folk strömmade till. De grep Paulus och släpade honom ut ur templet, och genast stängdes portarna.

31 Under det att de försökte döda honom kom en rapport till den romerske kommendanten om kaos i hela Jerusalem. 32 Han tog då omedelbart med sig soldater och officerare och skyndade ner till dem. Så fort folket fick se kommendanten och soldaterna upphörde de att misshandla Paulus. 33 Kommendanten steg då fram, grep tag i honom och gav order att belägga honom med dubbla kedjor. Sedan förhörde han sig om vem Paulus var och vad han hade gjort. 34 Men från hopen skreks det allt möjligt. Och då han i allt tumultet inte kunde få klart besked gav han order att föra honom till kasernen. 35 Då han kom till trappan blev soldaterna tvungna att bära honom på grund av hopens våldsamhet, 36 för massan som följde efter skrek: ˮHa ihjäl honom!ˮ

Paulus försvarar sig

37 Just när Paulus skulle föras in i kasernen frågade han kommendanten: ˮFår jag säga något till dig?ˮ Han sa: ˮKan du grekiska? 38 Du är alltså inte egyptiern som för en tid sedan gjorde uppror och ledde de fyra tusen knivmännen ut i öknen?ˮ 39 Paulus svarade: ˮJag är jude från Tarsos i Kilikien, medborgare i en betydande stad. Jag ber dig, tillåt mig tala till folket.ˮ 40 Kommendanten gav honom sin tillåtelse. Paulus stod på trappan och gav tecken med handen åt folket. Och då det blev alldeles lugnt talade han till dem på hebreiska:

Föregående     Nästa

apg21

”Då han kom till trappan blev soldaterna tvungna att bära honom på grund av hopens våldsamhet …”

21:1KosRhodos, öar utanför nutida Turkiets sydvästra kust. Patara, hamnstad vid nutida Turkiets sydkust.

21:2Fenikien, låg ungefär vid nutida Libanon.

21:3Tyros, låg i Fenikien (v. 2) och över sextio mil fågelvägen från Patara (v. 1).

21:4De sa till Paulus genom Anden att inte bege sig upp till Jerusalem. I 19:21, 20:22 är Anden pådrivande för att Paulus skulle till Jerusalem. Möjligen gjorde Anden klart för dessa lärjungar att svåra prövningar skulle möta Paulus i Jerusalem, något som föranledde lärjungarna att i all välmening, men dock emot Anden, att uppmana Paulus att överhuvudtaget inte bege sig till Jerusalem. Men Paulus prövade det profetiska talet och valde att behålla det goda (1 Thess 5:20-22).

21:7Ptolemais (nutida Akko i Israel), låg fyra mil söder om Tyros.

21:8Caesarea, vid Israels kust nära sex mil söder om Ptolemais (v. 7). Filippos, omnämns även i 6:5 och i kapitel 8. Han var evangelist (om evangelistens uppgift, se 2 Tim 4:1-5).

21:8. ”evangelisten.” Alternativ översättning: missionären.

21:9fyra ogifta döttrar som profeterade, se 2:17-18, Luk 2:36 med kommentarer.

21:10Agabos, omnämns även i 11:27-28.

21:11-13. Ibland är det rätt att beslutsamt följa sin egen tro och övertygelse trots att alla i ens omgivning vädjar och varnar och vill annorlunda.

21:14Ske Herrens vilja. Att ödmjukt anbefalla en sak åt Guds vilja kan vara en god utväg när olika meningar råder. Och det skänker frid och trygghet. De levde i enlighet med bönen: ”Låt din vilja ske …” (Matt 6:10).

21:16Mnason, för övrigt okänd.

21:18Jakob, se kommentar till 12:17. alla de äldste var närvarande, möjligen var däremot apostlarna utspridda till andra orter (1:8).

21:23-26. Paulus hade redan gjort något liknande enligt 18:18 (eller möjligen Aquila), och hade även låtit omskära Timotheos (16:3). Paulus hade en pragmatisk syn på hur man skulle uppträda i mötet med olika seder och traditioner (se 1 Kor 9:19-23, Rom 14:5-6, 22-23). Han var däremot kompromisslös vad gäller den kristna trons grundinställning att judiska föreskrifter och påbud inte kunde skänka frälsning (Rom 3:20, 7:1-13, Gal 2:16, 5:1-6, Kol 2:16-17, 20-23). Det är trots allt inte lätt att avgöra om händelsen beskriver en Paulus som gick för långt i tillmötesgående och tolerans, eller om händelsen mera utgör ett föredömligt exempel på hur vi ska förhålla oss till ”svagare” bröder (Rom 14).

21:25. Angående påbuden, se kommentar till 15:20.

21:27judarna från Asien, en del var sannolikt även från Efesos där Paulus hade verkat i tre år.

21:28Dessutom har han tagit med sig hedningar in i templet, vilket naturligtvis inte var sant. Paulus visste att det formellt var belagt med dödsstraff för hedningar som beträdde templets inre avdelningar.

21:28. ”hedningar.” Alternativ översättning: greker.

21:29efesiern Trofimos, för övrigt okänd, men säkert känd av ”judarna från Asien” v. 27.

21:31den romerske kommendanten, vid namn Claudius Lysias (23:26), med befäl över tusen soldater.

21:32officerare, vilket bör betyda att minst tvåhundra soldater deltog. upphörde de att misshandla, hedniska romare räddade Paulus från att mördas av judar.

21:34kasernen, Antoniaborgen som låg strax nordväst om tempelområdet.

21:35trappan, som ledde till kasernen.

21:36Ha ihjäl honom! Detsamma hade judar ropat mot Jesus, Luk 23:18.

21:38. Här avses en egyptisk upprorsledare som några år tidigare ledde fyratusen män mot den romerska ockupationsmakten. De led nederlag, men ledaren lyckades undkomma.

21:39Tarsos, låg vid norra medelhavskustens östligaste del, i nutida södra Turkiet.

21:40hebreiska, här synonymt med arameiska, judarnas dåtida vardagsspråk.

 

Föregående     Nästa


© Ragnar Blomfelt