1   2   3   4   5   6   7   8   9   10   11   12   13   14   15   16   17   18   19   20   21   22   23   24   25   26   27   28

kapitel 10

Petrus och Cornelius

I Caesarea bodde en man vid namn Cornelius, officer vid den Italiska bataljonen. 2 Han var from och fruktade Gud liksom alla i hans hus. Han gav rikligt med gåvor till folket och bad alltid till Gud. 3 En dag vid femtontiden såg han tydligt i en syn hur en Guds ängel kom in till honom och sa: ˮCornelius.ˮ 4 Han stirrade förskräckt på ängeln och sa: ˮVad är det, herre?ˮ Han svarade: ˮDina böner och dina gåvor har stigit upp inför Gud som ett minnesoffer. 5 Sänd nu några män till Joppe för att hämta en viss Simon som kallas Petrus. 6 Han bor som gäst hos läderarbetaren Simon som har ett hus vid havet.ˮ 7 När ängeln som talat med honom var borta kallade Cornelius till sig två av sina tjänare och en from soldat bland dem som stod i hans tjänst. 8 Han förklarade allting för dem och sände dem till Joppe.

9 Nästa dag medan de var på väg och närmade sig staden gick Petrus upp på taket för att be. Det var vid tolvtiden på dagen. 10 Och han blev hungrig och ville ha något att äta. Medan maten gjordes i ordning kom han i ett annat tillstånd. 11 Han såg himlen öppen och något som liknade en stor duk komma ner. I dess fyra hörn sänktes den ner till jorden. 12 Däri fanns alla slag av fyrfotadjur och kräldjur på jorden och himlens fåglar. 13 Och han hörde en röst: ˮRes dig Petrus, slakta och ät.ˮ 14 Petrus svarade: ˮAbsolut inte, Herre. Jag har ju aldrig ätit något oheligt eller orent.ˮ 15 Då hörde han för andra gången en röst: ˮDet som Gud renat ska inte du hålla för orent.ˮ 16 Detta hände tre gånger och sedan togs det hela genast upp till himlen.

17 Medan Petrus ännu var undrande över synens betydelse stod plötsligt Cornelius utsända män vid porten. De hade frågat sig fram till Simons hus. 18 Nu ropade de och undrade om den Simon som kallades Petrus fanns där som gäst. 19 Petrus grunnade ännu över synen när Anden sa till honom: ˮLyssna, tre män söker dig. 20 Res dig och gå ner och följ med dem utan att tveka, för jag har sänt dem.ˮ 21 Petrus gick ner till männen och sa: ˮDet är mig ni söker. Varför har ni kommit hit?ˮ 22 De sa: ˮOfficeren Cornelius är en rättfärdig man som fruktar Gud och är högt ansedd av hela det judiska folket. Av en helig ängel blev han anvisad att kalla på dig till sitt hus och höra vad du har att säga.ˮ 23 Så Petrus bjöd in dem och de blev hans gäster.

Nästa dag bröt han upp och gav sig iväg i sällskap med dem. Några av bröderna från Joppe följde med honom. 24 Följande dag kom de till Caesarea. Cornelius väntade på dem och hade samlat sina släktingar och närmaste vänner. 25 När Petrus var på väg in mötte honom Cornelius som föll ner för hans fötter i vördnad. 26 Men Petrus reste honom upp och sa: ˮStäll dig upp. Även jag är en människa.ˮ 27 Och under samtal med Cornelius gick han in och fann många samlade. 28 Han sa till dem: ˮNi vet att det är förbjudet för en judisk man att umgås med eller besöka någon från ett annat folk. Men Gud har visat mig att jag inte ska kalla någon människa ohelig eller oren. 29 Därför kom jag också utan att tveka när ni sände bud efter mig. Nu undrar jag varför ni bett mig komma hit?ˮ 30 Cornelius svarade: ˮFör fyra dagar sedan vid den här tiden, femtontiden, var jag i bön här hemma. Plötsligt stod en man i skinande kläder framför mig 31 och sa: ʼCornelius, Gud har hört din bön och kommit ihåg dina gåvor. 32 Sänd nu bud till Joppe och be Simon som kallas Petrus att komma hit. Han bor som gäst i läderarbetaren Simons hus vid havet.ʼ 33 Jag sände då genast bud efter dig och du gjorde väl i att komma. Nu är vi alla här inför Gud för att höra allt vad Herren har ålagt dig att säga.ˮ

Petrus tal i Cornelius hus

34 Då började Petrus tala: ˮNu förstår jag hur sant det är att Gud inte gör skillnad på människor, 35 utan välkomnar från varje folk var och en som fruktar honom och gör det som är rätt. 36 Gud sände ordet till Israels söner då han förkunnade evangeliet om fred genom Jesus Kristus, som är allas Herre. 37 Ni känner till vad som hände, angående budskapet som gick ut över hela Judeen med början i Galileen efter det dop som Johannes förkunnade – 38 detta med Jesus från Nasaret, hur Gud smorde honom med den helige Ande och kraft. Han gick omkring och gjorde gott och botade alla som var i djävulens våld, för Gud var med honom. 39 Vi är vittnen till allt han gjorde både i judarnas landsbygd och i Jerusalem. Honom hängde de upp på trä och dödade. 40 Och Gud reste honom upp på tredje dagen och lät honom visa sig, 41 inte för allt folket utan för oss som Gud i förväg hade utvalt som vittnen, vi som åt och drack med honom efter att han uppstått från de döda. 42 Och han befallde oss att förkunna för folket och vittna om att han är den som Gud har bestämt till domare över levande och döda. 43 Om honom vittnar alla profeterna att var och en som tror på honom får syndernas förlåtelse genom hans namn.ˮ

Hedningarna tar emot den helige Ande

44 Medan Petrus ännu talade föll den helige Ande över alla som lyssnade till ordet. 45 Och de troende judar som hade följt med Petrus häpnade över att den helige Andes gåva blev utgjuten även över hedningarna. 46 För de hörde dem tala i tungor och upphöja Gud. 47 Petrus tog till orda: ˮKan någon hindra att dessa blir döpta med vatten när de har tagit emot den helige Ande liksom vi?ˮ 48 Och han påbjöd att de skulle döpas i Jesu Kristi namn. Därefter bad de honom stanna några dagar.

Föregående     Nästa

10:1Caesarea, se kommentar till 9:30. Cornelius, ett romerskt namn. officer, befäl över hundra soldater. bataljonen, bestod av omkring sexhundra soldater.

10:2Han var from och fruktade Gud, vilket betyder att han trodde på och tillbad Israels Gud, följde vissa judiska traditioner, men att han t.ex. inte var omskuren. hus, ett uttryck som är vidare än ”familj” och innefattar bl.a. hans tjänare (v. 7).

10:4Dina böner och dina gåvor har stigit upp inför Gud, jfr Ps 141:2, Luk 1:10, Upp 5:8, 8:3. Men se även Apg 11:14 med kommentar.

10:5Joppe, låg vid kusten omkring fem mil söder om Caesarea.

10:14-15. Petrus visste vad som stod i lagen om orena och rena djur, 3 Mos 11. Men han borde också haft kunskap om att Jesus hade upphävt detta bud och förklarat all mat för ren, Mark 7:18-19 (jfr Rom 14:14, 1 Tim 4:1-5).

10:23Så Petrus bjöd in dem och de blev hans gäster. En jude som umgås med hednafolk blir oren enligt judisk tradition. Petrus hade med andra ord snabbt lärt sig Guds undervisning om tolerans och icke-diskriminering genom den syn han fick del av (v. 28). Men se även Gal 2:11-14 med kommentarer. bröt han upp och gav sig iväg, mellan Joppe och Caesarea var det omkring fem mil.

10:25. ”i vördnad.” Alternativ översättning: och tillbad.

10:28förbjudet, inte strikt enligt Mose lag, men den judiska tron med dess föreskrifter och traditioner gjorde det i praktiken så gott som omöjligt för en jude att umgås med hedningar.

10:30. en man i skinande kläder, se kommentar till Luk 24:4.

10:34Gud inte gör skillnad på människor, jfr 5 Mos 10:17, 2 Krön 19:7, Job 34:19, Luk 20:21, Rom 2:11, Gal 2:6, Ef 6:9, Kol 3:25, Jak 2:1, 1 Petr 1:17.

10:35fruktar, se kommentar till 5:11. gör det som är rätt, lever ett rättfärdigt liv i enlighet med Guds bud.

10:36ordet, syftar både på Kristus som det inkarnerade Ordet (Joh 1:1) och på budskapet om evangeliet. fred genom Jesus Kristus, här avses försoningen som ger människan fred med Gud, se Rom 5:1 med kommentar. allas Herre, jfr Fil 2:9-11.

10:42. Och han befallde oss, det skedde under de fyrtio dagar då Kristus efter sin uppståndelse undervisade sina lärjungar (1:3). domare, att Gud/Kristus en dag ska döma mänskligheten är ett fundamentalt budskap i evangeliets förkunnelse, jfr 17:31, 24:25. Se även kommentar till 17:31.

10:45. ”troende judar.” Alternativ översättning: omskurna troende.

10:46tala i tungor, vilket skedde även på pingstdagen (i form av andra språk, Apg 2) och sannolikt i Samarien (Apg 8) och senare i Efesos (Apg 19). Tungotal är ett vanligt tecken när Anden utgjuts. Men alla kristna talar inte tungotal, 1 Kor 12:30.

10:48påbjöd att de skulle döpas, eftersom tro är förbundet med dop bör det ske i så nära anslutning till trons födelse som möjligt. Se även kommentar till 2:38.

 

Föregående     Nästa


© Ragnar Blomfelt