1   2   3   4   5   6   7   8   9   10   11   12   13   14   15   16   17   18   19   20   21   22   23   24   25   26   27   28

kapitel 7

                Stefanos tal

Översteprästen frågade: ˮÄr det så?ˮ 2 Stefanos svarade: ˮNi män, bröder och fäder, lyssna.

Abraham

Härlighetens Gud uppenbarade sig för vår fader Abraham i Mesopotamien, innan han bosatte sig i Harran. 3 Gud sa till honom: Lämna ditt land och din släkt och gå till det land som jag ska visa dig. 4 Då lämnade Abraham Kaldeen och bosatte sig i Harran. Och då hans far hade dött förde Gud honom därifrån till det land där ni nu bor. 5 Gud gav honom ingen mark där, inte ens en fotsbredd. Men han lovade ge Abraham och hans ättlingar landet som egendom trots att han var barnlös. 6 Detta är vad Gud sa: Hans ättlingar ska bo som främlingar i ett land som tillhör andra. Och där ska de förslava och plåga dem i fyrahundra år. 7 Men jag ska straffa det folk vars slavar de blir, sa Gud. Och därefter ska de dra ut och tjäna mig på denna plats. 8 Och Gud gav honom omskärelsens förbund. Så blev Abraham far till Isak som han omskar på åttonde dagen, och Isak blev far till Jakob, och Jakob till de tolv patriarkerna.

Josef

9 Och patriarkerna blev avundsjuka på Josef och sålde honom till Egypten. Men Gud var med honom 10 och räddade honom från all nöd. Han gav Josef visdom och lät honom bli omtyckt av farao, Egyptens kung, som satte honom till styresman över Egypten och hela sitt hus. 11 Men svält och stor nöd kom över hela Egypten och Kanaan, och våra fäder kunde inte skaffa sig mat. 12 När Jakob fick höra att det fanns säd i Egypten sände han våra fäder dit en första gång. 13 Andra gången gav Josef sig till känna för sina bröder, och farao fick höra om Josefs släkt. 14 Josef sände då bud och inbjöd sin far Jakob och hela sin släkt på sjuttiofem personer. 15 Och Jakob for ner till Egypten, och där dog han och våra fäder. 16 De fördes till Shekem och lades i den grav som Abraham hade köpt för en summa pengar av Hamors söner i Shekem.

17 Men allt eftersom tiden närmade sig då Guds löfte till Abraham skulle uppfyllas, ökade folkets antal kraftigt i Egypten. 18 Men då framträdde en annan kung över Egypten, en som inte visste något om Josef. 19 Han behandlade vårt folk med list och plågade våra fäder och tvingade dem att sätta ut sina nyfödda så att de skulle dö.

Mose

20 Vid den tiden föddes Mose, som var gudomligt vacker. Han togs om hand under tre månader i sin fars hus. 21 Och då han sattes ut togs han upp av faraos dotter som fostrade honom som sin egen son. 22 Mose blev undervisad i all egyptisk visdom, och var mäktig i ord och handling. 23 När han hade fyllt fyrtio år fick han en ingivelse att han skulle besöka sina bröder, Israels söner. 24 Han fick då se hur en av dem blev illa behandlad. Han tog honom i försvar och hämnades honom genom att slå ihjäl egyptiern. 25 Mose trodde att bröderna skulle förstå att Gud ville rädda dem genom honom, men de förstod inte. 26 Nästa dag dök han upp inför några som slogs och försökte försona dem. Han sa: ʼNi män är ju bröder, varför gör ni varandra illa?ʼ 27 Men den som hade behandlat sin landsman illa stötte bort Mose och sa: Vem har satt dig till ledare och domare över oss? 28 Tänker du kanske döda mig så som du dödade egyptiern i går? 29 Då Mose hörde det flydde han. Och han levde sedan som främling i Midjan där han blev far till två söner.

30 När fyrtio år hade gått visade sig en ängel för honom i öknen vid berget Sinai, i lågan från en brinnande törnbuske. 31 Då Mose såg det förundrade han sig över synen. Och när han gick närmare för att titta ljöd Herrens röst: 32 Jag är dina fäders Gud, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud. Mose blev skräckslagen och vågade inte se ditåt. 33 Men Herren sa: Ta av dina sandaler, för platsen där du står är helig mark. 34 Jag har noga betraktat mitt folks kval i Egypten och hört deras suckar. Jag har kommit ner för att befria dem. Kom nu, jag sänder dig till Egypten.

35 Denne Mose som de avvisade med orden: Vem har satt dig till ledare och domare? honom sände Gud som ledare och befriare genom ängeln som visade sig för honom i törnbusken. 36 Denne man ledde dem ut och gjorde under och tecken i Egypten och i Röda havet och i öknen under fyrtio år. 37 Det var denne Mose som sa till Israels söner: Gud ska resa upp åt er en profet lik mig ur era bröders krets. 38 Det var Mose som där i församlingen i öknen var med både ängeln som talade till honom på berget Sinai och med våra fäder. Han tog emot levande ord för att ge till oss.

39 Våra fäder ville inte lyda honom utan avvisade honom och återvände i sina hjärtan till Egypten. 40 De sa till Aron: Gör gudar åt oss som kan gå framför oss. För vi begriper inte vad som hänt den där Mose som förde oss ut ur Egypten. 41 Och de dagarna gjorde de en kalv och bar fram offer till avguden och firade i glädje över sina händers verk. 42 Då vände sig Gud ifrån dem och överlämnade dem till att dyrka himlens här, som det står skrivet i profeternas bok: Ni av Israels folk, bar ni fram åt mig slaktoffer och andra offer under de fyrtio åren i öknen? 43 Ni bar med er Moloks tält och er gud Romfas stjärna, de bilder ni gjorde för att tillbe. Men jag ska fördriva er bortom Babylon.

44 Våra fäder hade vittnesbördets tälthelgedom i öknen. Det var inrättat så som Han som talade med Mose hade befallt, efter den förebild han fick se. 45 Denna tälthelgedom övertog våra fäder. De förde det hit under Josua när de tog landet i besittning efter de folk som Gud fördrev inför våra fäder. Så var det intill Davids tid. 46 David fann nåd inför Gud och bad om att finna en boning åt Jakobs folk. 47 Men det blev Salomo som byggde ett hus åt Gud. 48 Fast nu bor inte den Högste i något som är byggt av människohand. Som profeten säger: 49 Himlen är min tron, jorden är min fotpall. Vad för slags hus kan ni bygga åt mig, säger Herren, eller var skulle min viloplats vara? 50 Har inte min hand gjort allt detta?

51 Ni är trotsiga och oomskurna till hjärta och öron! Ni står alltid emot den helige Ande, ni som era fäder. 52 Finns det någon profet era fäder inte har förföljt? Och de dödade dem som förutsa att den Rättfärdige skulle komma, honom som ni nu har förrått och mördat. 53 Ni fick lagen genom änglars ledning men har inte hållit den.ˮ

Stefanos stenas

54 Dessa ord blev som knivhugg i hjärtat på dem och de rasade mot Stefanos. 55 Men fylld av den helige Ande såg han upp mot himlen och fick se Guds härlighet och Jesus som stod på Guds högra sida. 56 Och han sa: ˮTitta! Jag ser himlen öppen och Människosonen stå på Guds högra sida.ˮ 57 Då skrek de och höll för öronen och rusade alla samtidigt emot honom. 58 De släpade honom ut ur staden och stenade honom. Och vittnena lade sina mantlar vid fötterna på en ung man vid namn Saul. 59 De stenade Stefanos medan han anropade och bad: ˮHerre Jesus, ta emot min ande.ˮ 60 Han föll på knä och ropade högt: ˮHerre, ställ dem inte till svars för denna synd!ˮ Med de orden insomnade han. 8:1 Och Saul tyckte det var rätt att man hade dödat honom.

Föregående     Nästa

apg7

De stenade Stefanos medan han anropade och bad: ˮHerre Jesus, ta emot min ande.ˮ

7:2Mesopotamien, synonymt med Kaldeen (v. 4), nutida Irak. Harran, (1 Mos 11:31) låg i nuvarande gränstrakt mellan Turkiet och Syrien.

7:3. 1 Mos 12:1.

7:4Kaldeen (Babylonien), nutida Irak.

7:5. 1 Mos 12:7, 13:15, 15:2, 18, 17:8, 24:7, 48:4.

7:6i fyrahundra år, en avrundad siffra som avser den tid då Israel var bosatta i Egypten.

7:6-7. 1 Mos 15:13, 2 Mos 3:12.

7:8omskärelsens förbund, 1 Mos 17:10-14. de tolv patriarkerna, 1 Mos 35:23-26.

7:9sålde honom till Egypten, 1 Mos 37.

7:14sjuttiofem, Stefanos utgår här från Septuaginta, den grekiska översättningen av GT.

7:16Shekem, låg i Samarien.

7:17-19. Ju närmare Guds löftes uppfyllelse desto mer plåga och död.

7:18. 2 Mos 1:8.

7:20. gudomligt vacker, jfr 2 Mos 2:2.

7:21då han sattes ut, 2 Mos 2:3.

7:24slå ihjäl egyptiern, Mose blev därmed med berått mod en mördare och försökte dessutom dölja sitt brott (2 Mos 2:12).

7:27-28. 2 Mos 2:14.

7:29Midjan, låg sannolikt vid Akabaviken. två söner, Gersom och Elieser (2 Mos 18:3-4).

7:30När fyrtio år hade gått, Mose var nu 80 år (v. 23).

7:30. 2 Mos 3:2.

7:32. 2 Mos 3:6.

7:33-34. 2 Mos 3:5, 7.

7:35. 2 Mos 2:14.

7:36under fyrtio år, Mose blev därmed 120 år (jfr v. 23, 30).

7:37. 5 Mos 18:15.

7:38ängeln, att änglar medverkade i samband med lagens utgivande omnämns även i v. 53, Gal 3:19, Hebr 2:2. levande ord, Guds ord i både GT och NT är levande i sig eftersom de härrör från livets Gud. Jfr Hebr 4:12, 1 Petr 1:23.

7:40. 2 Mos 32:1.

7:42överlämnade dem till att dyrka, Gud straffade Israels folk genom att låta deras upproriska hjärtan få fritt utlopp till att hänge sig åt avguderi (jfr kommentar till Rom 1:24).

7:43Molok, sannolikt namnet på en kanaaneisk gud. I GT främst förknippad med barnoffer (3 Mos 18:21, 20:2-5, 2 Kung 23:10, Jer 32:35). Romfa, okänd gud. jag ska fördriva er bortom Babylon, vilket gick i uppfyllelse på 500-talet f.Kr.

7:42-43. Amos 5:25.

7:44vittnesbördets tälthelgedom, där förvarades förbundsarken med lagens två tavlor innehållande de Tio Budorden (2 Mos 25). Se även Hebr 9.

7:45de folk som Gud fördrev, bakom Israels erövringar stod en aktiv Gud. Israels krig var Guds krig. Jfr 13:18-19, Jos 23:9, 24:18, Ps 44:3-8.

7:46. ”folk.” Andra handskrifter: Gud.

7:47Salomo som byggde ett hus åt Gud, 1 Kung 6.

7:49-50. Jes 66:1.

7:51Ni, alla religiösa ledare i Sanhedrin, 6:15. trotsiga, jfr 2 Mos 33:5, Jes 63:10. oomskurna till hjärta, dvs hedniska till sinnet, jfr 5 Mos 10:16, Jer 4:4, 9:26.

7:52den Rättfärdige (jfr 3:14), Jesus Kristus (Jer 23:5).

7:53genom änglars ledning, jfr 5 Mos 33:2, Gal 3:19, Hebr 2:2.

7:55Jesus som stod på Guds högra sida, andra texter talar om att Kristus ”sitter” på Guds högra sida, se Rom 8:34, Kol 3:1, Hebr 10:12.

7:56Människosonen, se kommentar till Matt 8:18-22.

7:57-58. De blev rasande och mördade Stefanos bl.a. därför att han jämställde Kristus med Gud (v. 56) och därför att de påmindes om Jesu egna ord, Mark 14:61-62. Sanhedrin (6:15) tilläts inte av Rom att verkställa avrättningar, men här var det sannolikt ”folket” (6:12) som tog lagen i egna händer. Saul, Paulus (13:9). Han skulle en tid efter sin omvändelse komma att vittna om denna händelse, 22:20.

7:59Herre Jesus, ta emot min ande. När en människa dör lämnar anden kroppen. Jfr Luk 8:55, 23:46. Andra texter där bön/tillbedjan riktas till Jesus: Matt 14:33, 28:9, 17, Luk 24:52, Joh 9:38, 14:14, 1 Kor 1:2, 1 Tim 1:12, Hebr 1:6, Upp 5:12-13, 22:20.

7:60insomnade, ett vanligt uttryck som används i NT när en kristen dör (Matt 27:52, Joh 11:11, 13, Apg 13:36, 1 Kor 11:30, 15:20, 1 Thess 4:13-15).

 

Föregående     Nästa


© Ragnar Blomfelt