ROMARBREVET

1   2   3   4   5   6   7   8   9   10   11   12   13   14   15   16

kapitel 10

1 Bröder, jag önskar av hjärtat och ber till Gud att de ska bli frälsta. 2 Jag kan vittna om att de är hängivna Gud, men de saknar insikt. 3 De förstår nämligen inte Guds rättfärdighet utan försöker upprätta en egen. De har inte underordnat sig rättfärdigheten från Gud. 4 För Kristus är lagens slut, till rättfärdighet för var och en som tror.

Bekännelse och tro

5 För Mose skriver om den rättfärdighet som kommer av lagen: Den människa som följer lagen ska leva genom den. 6 Men den rättfärdighet som kommer av tro säger: Fråga inte i ditt hjärta: Vem ska stiga upp till himlen? Det vill säga för att hämta ner Kristus. 7 Eller: Vem ska stiga ner i avgrunden? Det vill säga för att hämta upp Kristus från de döda. 8 Vad säger den då? Ordet är nära dig, i din mun och i ditt hjärta. Detta är trons ord som vi förkunnar: 9 Om du bekänner med din mun att Jesus är Herre och tror i ditt hjärta att Gud reste honom upp från de döda, ska du bli frälst. 10 För med hjärtat tror man och är rättfärdig, och med munnen bekänner man och är frälst. 11 Skriften säger: Ingen som tror på honom ska bli besviken. 12 Det är ingen skillnad på jude och hedning. Alla har samme Herre som ger av sin rikedom åt alla som anropar honom. 13 För var och en som anropar Herrens namn ska bli frälst. 

14 Men hur ska de kunna anropa honom som de inte har kommit till tro på? Och hur ska de kunna tro på honom som de inte har hört om? Och hur ska de kunna höra om ingen förkunnar? 15 Och hur kan någon förkunna utan att vara utsänd? Det står skrivet: Hur ljuvliga är inte stegen av dem som frambär evangeliet om det goda! 

16 Men alla ville inte lyda evangeliet, för Jesaja säger: Herre, vem trodde vårt budskap? 17 Alltså kommer tron av att lyssna, men att lyssna på Kristi ord. 18 Men jag frågar, har de inte hört? Jo, visst: Deras röst har nått ut över hela jorden och deras ord överallt i världen. 19 Jag frågar då: Har Israel inte förstått? Mose var den förste som sa: Jag ska väcka er avund mot dem som inte är ett folk, jag ska väcka er ilska mot ett oförståndigt folk. 20 Och Jesaja säger frispråkigt: Jag lät mig finnas av dem som inte sökte mig, jag lät mig uppenbaras för dem som inte frågade efter mig. 21 Men om Israel säger han: Hela dagen har jag sträckt ut mina händer till ett olydigt och trotsigt folk.

Föregående     Nästa

10:1de, judarna (9:31-33).

10:2de är hängivna Gud, det hjälper inte att vara jude med alla de förmåner det innebär (3:2, 9:4-5). Inte ens om juden ivrar för Gud är det till någon hjälp, frälsningen är ändå utom räckhåll (v. 1). Även en oomvänd Paulus ivrade en gång för lagen (Gal 1:14, Fil 3:6).

10:3De förstår nämligen inte, juden har varken ”insikt” (v. 2) om eller förstår det allra nödvändigaste, dvs Guds rättfärdighet, se kommentar till 1:17. försöker upprätta en egen, som grundas på goda och fromma gärningar (jfr Gal 2:16, 21). inte underordnat sig, tro handlar om lydnad (v. 16, Rom 1:5, Apg 17:30, Joh 3:36, 2 Thess 1:8), att ödmjukt böja sig för den frälsningsväg som Gud har förordnat.

10:4Kristus är lagens slut, betyder att Kristus fullkomligt har fullbordat Mose lag (Matt 5:17), och därför kan inte lagen längre ställa något krav på den som genom tron är i Kristus. Kristi fullbordande av lagen tillräknas varje kristen. Orden ”lagens slut”  innebär inte att Guds lag har upphört att gälla för mänskligheten, se t.ex. Matt 5:19 och 1 Tim 1:8-9 med kommentarer.

10:4. ”slut”. Alternativ översättning: fullbordan. Eller: mål.

10:5. 3 Mos 18:5.

10:6-8. Den som vill bli förklarad rättfärdig behöver inte utföra någon speciell gärning för att få tag på Kristus (Messias). Gud har redan gjort allt. Det räcker med hjärtats tro, och Kristus är då nära. Jfr Joh 6:28-29.

10:6-8. 5 Mos 30:12.

10:9Jesus är Herre, i unik mening. Det betyder bl.a. att Jesus på grund av sin inkarnation, död, uppståndelse, himmelsfärd, nu är universums Herre (jfr Matt 28:18, Ef 1:20-22). Det grekiska ordet (Herre = kyrios) är även detsamma som Septuaginta använder för det vanligaste Gudsnamnet i GT (Jahve). Bekännelsens proklamation innebär att Jesus är jämlik Gud (jfr Fil 2:9-11). ska du bli frälst, om frälsning se kommentarer till 5:10, Ef 2:8.

10:9. ”Herre.” Alternativ översättning: Herren.

10:11Ingen som tror på honom ska bli besviken. På domens dag kommer det inte att finnas någon skam, förtvivlan eller besvikelse hos de troende eftersom det inte vilar någon fördömelse över dem (8:1) utan de är inneslutna i Guds kärlek (8:37-39).

10:11. Jes 28:16.

10:12Det är ingen skillnad på jude och hedning, båda är syndare och i behov av samma frälsning (jfr 2:12, 3:29-30). sin rikedom, avser främst Guds nåd och godhet (11:12, Ef 2:7).

10:12. ”hedning.” Alternativ översättning: grek.

10:13Herrens namn, i GT avser detta gudsnamnet Jahve. Här tillämpas det namnet på Jesus Kristus (se även v. 9).

10:13. Joel 2:32.

10:15. Paulus använder en text från GT som handlar om Israels befrielse från fångenskapen i Babel. Här i NT kommer det att syfta på det goda budskapet om befrielse från fångenskapen under synden och Satan.

10:15. ”ljuvliga.” Alternativ översättning: välkomna.

10:15. Jes 52:7.

10:16. Varken på Jesajas tid eller på Paulus tid omkring sjuhundra år senare ville flertalet av judarna tro på Guds ord som förmedlades till dem.

10:16. Jes 53:1.

10:17lyssna på Kristi ord, som Kristi Ande förmedlar genom sin församling. Här avses främst budskapet om Kristus som den uppståndne Herren (v. 9).

10:18de, avser främst judarna.

10:18. Ps 19:5.

10:19dem som inte är ett folk, hednafolken (9:24-26). väcka er ilska mot ett oförståndigt folk, judarna blev upprörda över att hednafolken (som enligt judarna var okunniga eftersom de inte hade lagen) genom tron på Kristus/Messias fick del av Guds nåd och hans välsignelser.

10:19. 5 Mos 32:21.

10:20. Hednafolken levde likgiltigt utan att söka den ende sanne Guden. Judarna var ivriga i all sin religiositet (v. 2). Likväl var det hednafolken som Gud till slut uppenbarade sig för. Jfr 9:30-33 med kommentar.

10:20-21. Jes 65:1.

10:21ett olydigt och trotsigt folk, större delen av Israels historia, så som den beskrivs i Bibeln, vittnar om ett folk som har trotsat Gud och levt i synd och olydnad.

Föregående     Nästa


© Ragnar Blomfelt