1   2   3   4   5   6   7   8   9   10   11   12   13   14   15   16

kapitel 5

Frälsningens resultat

Då vi nu har förklarats rättfärdiga av tro har vi fred med Gud genom vår Herre Jesus Kristus. 2 Genom honom har vi också genom tron tillträde till den nåd som vi står i. Och vi gläds i hoppet om Guds härlighet. 3 Mer ändå, vi gläds även mitt i våra lidanden eftersom vi vet att lidandet skapar tålamod, 4 tålamodet stark karaktär och stark karaktär hopp. 5 Och hoppet gör oss inte besvikna, för Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande som har skänkts till oss. 6 För medan vi ännu var hjälplösa dog Kristus för ogudaktiga då tiden var inne. 7 Knappast vill någon dö för en rättfärdig. Dock kanske går någon i döden för en som är god. 8 Men Gud visar sin kärlek till oss så här: Kristus dog i vårt ställe medan vi ännu var syndare. 9 När vi nu står som rättfärdiga genom hans blod, ska vi genom honom så mycket säkrare bli frälsta från Guds vrede. 10 För om vi när vi var Guds fiender blev försonade med Gud genom hans Sons död, då ska vi så mycket säkrare bli frälsta genom hans liv när vi nu är försonade. 11 Mer ändå, vi gläds i Gud genom vår Herre Jesus Kristus genom vilken vi nu har tagit emot försoningen.

Adam och Kristus

12 Därför: synden kom in i världen genom en enda människa. Och med synden kom döden. På det sättet har döden spridits till alla människor eftersom alla syndade. 13 För synd fanns i världen redan före lagen, men synd tillräknas inte där lag saknas. 14 Ändå härskade döden från Adam till Mose också över dem som inte hade syndat i likhet med Adams överträdelse. Adam motsvarar den som skulle komma. 15 Men fallet kan inte jämföras med nådegåvan. För om många dog genom en endas fall, så har mycket mer Guds nåd och gåva som kom av nåd från en enda människa, Jesus Kristus, överflödat till många. 16 Och gåvan kan inte jämföras med följderna av en endas synd. För domen som följde på en endas synd medförde fördömelse, men nådegåvan som följde på mångas överträdelser medförde frikännande. 17 För om en endas fall gjorde att döden regerade genom denne ende, då ska så mycket mer de som mottar den överflödande nåden och rättfärdighetens gåva regera i liv genom denne ende, Jesus Kristus. 18 Alltså: liksom en endas överträdelse ledde till fördömelse för alla människor, så har även en endas rättfärdiga gärning lett till frikännande och liv för alla människor. 19 För liksom de många stod som syndare på grund av en enda människas olydnad, så ska också de många stå som rättfärdiga på grund av en endas lydnad. 20 Lagen lades till för att fallet skulle bli större. Men där synden blev större överflödade nåden ännu mer, 21 för att så som synden regerade i döden så skulle också nåden regera genom rättfärdighet till evigt liv genom Jesus Kristus, vår Herre.

Föregående     Nästa

rom5

”… domen som följde på en endas synd medförde fördömelse …”

5:1förklarats rättfärdiga, betyder att Gud har förklarat de troende rättfärdiga i Kristus, inte på grund av något som de har gjort utan på grund av det som Jesus Kristus har gjort, v. 8-10. Se även kommentar till 1:17. fred med Gud, genom tron på Kristus är Gud inte längre vår fiende (v. 10) och Hans vrede och fördömelse är inte längre över oss (8:1) utan vi lever i en kärleksrelation med Honom (jfr 8:38-39).

5:2hoppet om Guds härlighet, himlen (jfr Tit 2:13). Om ”hoppet”, se kommentar till 8:24-25.

5:2-3, 11. ”gläds.” Alternativ översättning: är stolta.

5:8. Guds kärlek finns oavbrutet manifesterad för varje syndare i Jesu försoningsdöd. Det är en objektiv realitet. För att en syndare personligen ska få del av Guds kärlek är tron nödvändig (v. 1-2, 11, 4:23-25). Det är en subjektiv realitet. Jfr Joh 3:16 och 2 Kor 5:19-20 med kommentarer. Utan tro befinner sig syndaren utanför Guds kärlek och är under Guds vrede här i tiden (Joh 3:36, Ef 2:3), och än mer på domens dag (Rom 5:9).

5:9. Liksom blodet räddade Israels folk från Guds vrede (2 Mos 12:12-13) så räddar Jesu blod på domens dag alla de som förklarats rättfärdiga i Kristus.

5:10medan vi var Guds fiender, avser både Guds vrede mot en syndig mänsklighet (v. 9, 1:18), och människors otro och överträdelser av Guds lag vilket är ett uttryck för människans hat mot Gud. bli frälsta, NT framställer vår frälsning som en faktisk realitet den stund vi kom till tro (Ef 2:8), och frälsningen är samtidigt en pågående process (Fil 2:12), och därtill är frälsningen ett framtida mål (Hebr 9:28, 1 Petr 1:5). Med andra ord så är frälsningen för en kristen något som inträffat (preteritum), något som är (presens), och något som ska komma (futurum). Se även kommentar till Ef 2:8. Artikel.

5:12synden kom in i världen genom en enda människa, här liksom i fortsättningen av kapitlet åsyftas Adam. Det var Eva som syndade först (1 Tim 2:14), men eftersom mannen är överordnad kvinnan så behandlar Paulus mannen som den som har det yttersta ansvaret av de två som från början syndade. Och Paulus bygger hela sin argumentation på att Adam var en historisk person. Genom Adams synd flödade synden in i hela människosläktet och ställer varje individ skyldig inför Gud. döden spridits till alla människor, det är människans synd som orsakar att hon dör (1 Mos 2:17). Döden är ett uttryck för Guds vrede över människans syndighet (Ps 90:7). eftersom alla syndade, Adam representerade mänskligheten, det som han gjorde skulle varje människa ha gjort. Med Adam gick synden i arv och drabbar varje människa som blir till i moderlivet (v. 18, 1 Mos 6:5, 12, 8:21, Ps 51:7, 58:4-5, Ef 2:3).

5:17rättfärdighetens gåva, se kommentar till 1:17. regera i liv (futurum), avser främst det tillkommande livet i himlen (2 Tim 2:12, Upp 2:26-27, 3:21, 22:5), men det börjar redan här på jorden genom tron på Kristus (1 Joh 5:11-12).

5:18Alltså, här återanknyter Paulus till den tanke som han påbörjade i v. 12. en endas rättfärdiga gärning, syftar främst på Kristi död och uppståndelse som ses som en enhet. lett till frikännande och liv för alla människor, detta är en objektiv verklighet för alla människor, men det måste tas emot i tro för att det ska bli en subjektiv och reell verklighet för individen och komma den enskilda personen till del, v. 1, 11, 17. Se även v. 8 och 2 Kor 5:19-20 med kommentarer.

5:19en enda människas olydnad, Adam lydde inte Guds ord utan lyssnade på Evas ord och indirekt på Satans ord (1 Mos 3). en endas lydnad, Jesus lydde Guds ord fullkomligt och var syndfri, se Joh 4:34, 6:38, 7:18, 8:29, 46, 17:4, 2 Kor 5:21, Hebr 4:15, 7:26, 28, 9:14, 1 Petr 2:22, 1 Joh 3:5. Se även kommentar till Luk 1:35.

5:20Lagen lades till för att fallet skulle bli större. Genom Guds lag uppenbaras det för människan hur syndig hon är i Guds ögon, för ingen människa förmår hålla lagen. Ju mer hon försöker desto mer ska hon inse hur fördärvad hon i grunden är. Jfr 7:7-14.

5:21regerade i döden, jfr motsatsen i v. 17 ”regera i liv.”

 

Föregående     Nästa


© Ragnar Blomfelt