1   2   3   4   5   6   7   8   9   10   11   12   13   14   15   16

kapitel 14

Döm inte varandra

Ni ska acceptera den som är svag i tron utan att anmärka på olika åsikter. 2 Någon har tro till att äta vad som helst, medan den som är svag bara äter grönsaker. 3 Den som äter ska inte se ner på den som avstår, och den som avstår ska inte kritisera den som äter, för Gud har accepterat honom. 4 Vem är du som kritiserar en annans tjänare? Han står eller faller inför sin egen Herre. Men han kommer att stå, för Herren förmår hålla honom stående.

5 Någon värderar dagarna olika, en annan värderar alla dagar lika. Var och en ska vara övertygad i sitt sinne. 6 Den som uppmärksammar en särskild dag gör det för Herren. Den som äter gör det för Herren, eftersom han tackar Gud, och den som avstår från att äta gör det för Herren, och tackar Gud. 7 För ingen av oss lever för sig själv, och ingen dör för sig själv, 8 för lever vi, lever vi för Herren, och dör vi, dör vi för Herren. Så vare sig vi lever eller dör tillhör vi Herren. 9 Därför dog Kristus och blev åter levande, för att vara Herre över både levande och döda.

10 Men varför kritiserar du din broder? Eller varför ser du ner på din broder? Vi ska ju alla stå inför Guds domstol. 11 För det står skrivet: Så sant jag lever, säger Herren, för mig ska varje knä böja sig, och varje tunga ska prisa Gud. 12 Alltså ska var och en av oss stå till svars inför Gud.

13 Därför ska vi inte längre döma varandra. Döm hellre så här: Ingen får lägga ut en stötesten eller snara för en broder. 14 Jag vet och är övertygad om i Herren Jesus att ingenting är orent i sig självt. Men det är orent för den som betraktar det som orent. 15 Om du bedrövar din broder genom den mat du äter, då lever du inte längre i kärleken. Låt inte din mat orsaka att den som Kristus dog för går under. 16 Låt alltså inte det goda ni fått bli utsatt för hån. 17 För Guds rike handlar inte om mat och dryck utan om rättfärdighet och harmoni och glädje i den helige Ande. 18 Den som tjänar Kristus på det sättet behagar Gud och blir respekterad av människor. 19 Låt oss därför sträva efter det som främjar harmonin och bygger upp gemenskapen. 20 Förstör inte Guds verk för matens skull. Allt är verkligen rent, men det är fel att orsaka en annans fall genom det man äter. 21 Rätt beteende är att avstå från kött eller vin eller annat som får din broder på fall. 22 Den tro du har ska vara en sak mellan dig och Gud. Salig är den som inte dömer sig själv för det som han tillåtit sig. 23 Men den som tvivlar och ändå äter är fördömd eftersom det inte sker av tro. Allt som inte sker av tro är synd.

Föregående     Nästa

14:1den som är svag i tron, avser kristna som har tros- och samvetsbetänkligheter kring sådant som rör t.ex. mat, dryck och särskilda dagar. utan att anmärka på olika åsikter, avser åsikter utan egentlig vikt utifrån den kristna friheten. Det handlar här om tolerans. Jfr Matt 7:1, 1 Kor 4:5, Jak 5:9. (I sammanhang som rörde trons grund hade Paulus en helt annan inställning, se t.ex. 16:17-18, Gal 1:6-9, Fil 3:2.) I Guds församling kommer det alltid att finnas ”svaga” personer som tar anstöt av ”starka” som tar sig friheter, och ”starka” som föraktar ”svagas” ofriheter. För både parter gäller det att kunna leva i samförstånd och harmoni, och inte förtala, kritisera och fördöma varandra. Se även kommentar till v. 10.

14:3Gud har accepterat honom, eftersom både Gud och Jesus har förklarat all mat för ren, Mark 7:18-19, Apg 10:15.

14:4. ”Herre.” Alternativ översättning: herre.

14:5-6. Här avses främst sabbaten och alla andra högtidsdagar som GT talar om (3 Mos 23). Den troende är i Kristus fri från tvånget att hålla särskilda dagar heliga, Matt 12:8, Gal 4:9-11, Kol 2:16-17. Det är inte förbjudet att högtidshålla olika dagar, men det får inte på något sätt påverka negativt allt det som rör frälsningens grund, Guds nåd i Jesus Kristus.

14:10Vi ska ju alla stå inför Guds domstol. Avser här främst den dom som varje kristen ska ställas inför. Den som är i Kristus behöver inte frukta någon fördömelse (8:1), men likväl ska vårt liv granskas och bedömas, jfr 1 Kor 3:11-15, 2 Kor 5:10. Och eftersom vi vet att varje kristen ska dömas av Gud ska vi undvika att döma varandra. Se även kommentar till v. 13.

14:11varje knävarje tunga, avser i denna kontext alla kristna utan undantag (jfr Upp 7:9-10, 19:6-8). Se även kommentar till Fil 2:6-11.

14:11. Jes 45:23.

14:13inte längre döma varandra, i sådana jordiska ting som t.ex. mat, dryck och särskilda dagar. Se även kommentarer till Matt 7:1-5, 1 Kor 5:12, 6:2. Ingen får lägga ut en stötesten eller snara för en broder. Exempel ges i v. 15, 21.

14:14ingenting är orent i sig självt, se Mark 7:18-19. Detta nya budskap var svårt för särskilt judekristna att ta till sig. För de hade med modersmjölken fått lära sig att Gud blev ärad och respekterad genom att man gjorde åtskillnad på ren och oren mat (3 Mos 11, 5 Mos 14, Apg 10:9-16).

14:15. Den kristna friheten kan missbrukas. Om jag ser att ett svagt trossyskon blir bedrövad när jag nyttjar min rätt och frihet i Kristus, och jag inte tar någon hänsyn till det, då begår jag ett allvarligt fel inför Gud. Detta eftersom kärlekens lag väger tyngre än frihetens lag. Ibland måste vi av kärlek ge avkall på vår frihet av hänsyn till vår nästa. Jfr 15:1, 7. Se även kommentar till 1 Kor 8:9-13. går under, dvs far allvarligt illa på grund av sin bedrövelse, vilket även kan inkludera risk att förlora tron och då får ”går under” betydelsen att personen går förtappad.

14:16det goda ni fått, friheten från påbud som rör t.ex. mat och särskilda dagar. bli utsatt för hån, av de ”svaga,” ifall de ”starka” missbrukar sin frihet.

14:18på det sättet, genom att inte döma sina trossyskon i vad gäller oväsentligheter utan vandra i den harmoni och tolerans som Anden skapar (v. 17).

14:20Allt är verkligen rent, se Mark 7:18-19, Apg 10:15. en annans fall, så att denne blir bedrövad och far allvarligt illa, se kommentar till v. 15.

14:21. Se kommentar till v. 15.

14:22Den tro du har, avser här den övertygelse man har i sådant som rör mat, dryck, helgdagar och i allt annat som inte hör till det väsentliga inom tron.

14:23. Den som gör något som är tillåtet utifrån den kristna friheten, men som ändå tvivlar och tror att det är fel, begår en synd. Troende bör som princip avstå från att göra sådant som de tvivlar på om det är rätt inför Gud.

 

Föregående     Nästa


© Ragnar Blomfelt