INtroduktion
1   2   3   4   5   6   7   8   9   10   11   12   13   14   15   16

kapitel 1

Johannes Döparen förkunnar

Här börjar evangeliet om Jesus Kristus, Guds Son. 2 Så står det skrivet hos profeten Jesaja: Lyssna, jag sänder min budbärare framför dig, han ska bereda din väg. 3 En röst ropar i öknen: Förbered väg för Herren, gör hans stigar raka! 

4 Johannes Döparen trädde fram i öknen och förkunnade omvändelsens dop till syndernas förlåtelse. 5 Och hela Judeen och alla i Jerusalem gick ut till honom och bekände sina synder då de döptes av honom i Jordanfloden. 6 Johannes var klädd i kamelhår och hade ett läderbälte om sig. Han levde av gräshoppor och vildhonung. 7 Han förkunnade: ˮEfter mig kommer den som är mäktigare än jag. Och jag är inte värdig att böja mig ner och knyta upp hans sandalremmar. 8 Jag har döpt er i vatten, men han ska döpa er i den helige Ande.ˮ

Jesu dop

9 Vid den tiden kom Jesus från Nasaret i Galileen och blev döpt i Jordanfloden av Johannes. 10 Så fort han steg upp ur vattnet såg han himlen dela sig och Anden komma ner över honom som en duva. 11 Och en röst kom från himlen: ˮDu är min Son, den Älskade, du är min glädje.ˮ

Jesus frestas av Satan

12 Genast drev Anden honom ut i öknen. 13 Han befann sig i öknen under fyrtio dagar och frestades av Satan. Han levde bland de vilda djuren. Och änglarna tjänade honom.

Jesu förkunnar i Galileen

14 Efter att Johannes satts i fängelse kom Jesus till Galileen och förkunnade Guds evangelium. 15 Han sa: ˮTiden är fullbordad och Guds rike är nära. Vänd om och tro på evangeliet.ˮ

Jesus kallar sina första lärjungar

16 När han gick längs Galileiska sjön fick han se Simon och hans bror Andreas. De kastade ut nät i sjön, för de var fiskare. 17 Jesus sa till dem: ˮFölj mig, jag ska göra er till människofiskare.ˮ 18 Genast lämnade de näten och följde honom. 19 Han gick en bit till och fick se Jakob, Sebedaios son, och hans bror Johannes. De var i båten och gjorde i ordning sina nät. 20 Utan att dröja kallade han på dem, och de lämnade sin far Sebedaios och hans anställda kvar i båten och följde Jesus.

En man med en oren ande i sig

21 De kom till Kafarnaum, och så fort det blev sabbat gick han till synagogan och undervisade. 22 De häpnade över hans lära, för han undervisade dem med auktoritet, och inte som de skriftlärda. 23 Plötsligt kom i deras synagoga en man med en oren ande i sig, och han skrek: 24 ˮVad har du med oss att göra, Jesus från Nasaret? Har du kommit för att fördärva oss? Jag vet vem du är – Guds Helige.ˮ 25 Men Jesus sa strängt till honom: ˮTig och far ut ur honom!ˮ 26 Den orena anden ryckte våldsamt i mannen och skrek högt och for ut ur honom. 27 Alla blev förskräckta och frågade varandra: ˮVad är detta? En ny lära med makt! Även de orena andarna befaller han, och de lyder honom.ˮ 28 Och ryktet om honom spred sig snabbt överallt i hela Galileen.

Många blir botade

29 Från synagogan gick de direkt till Simons och Andreas hus tillsammans med Jakob och Johannes. 30 Simons svärmor låg i feber, och de talade genast med Jesus om henne. 31 Han gick fram, tog hennes hand och reste henne upp. Febern lämnade henne och hon betjänade dem.

32 När kvällen kom och solen gått ner förde man till honom alla som var sjuka och besatta. 33 Hela staden var samlad utanför dörren. 34 Och han botade många som led av olika sjukdomar och kastade ut många demoner. Han förbjöd demonerna att tala eftersom de visste vem han var.

Jesus verkar i Galileen

35 Tidigt på morgonen då det ännu var mörkt steg Jesus upp och gick till en enslig plats. Där bad han. 36 Simon och de andra letade efter honom. 37 De fann Jesus och sa: ˮAlla söker efter dig.ˮ 38 Han sa: ˮVi går någon annanstans, till byarna här omkring så att jag kan förkunna även där. För därför har jag kommit.ˮ 39 Och han var i hela Galileen och förkunnade i deras synagogor och kastade ut demonerna.

En leprasjuk man blir ren

40 En leprasjuk kom till honom och föll på knä och bad: ˮOm du vill, så kan du göra mig ren.ˮ 41 Jesus greps av medlidande, sträckte ut handen och rörde vid honom och sa: ˮJag vill. Bli ren.ˮ 42 På en gång försvann lepran och han blev ren. 43 Jesus sände omedelbart iväg honom och sa strängt: 44 ˮBerätta inte för någon. Men gå och visa dig för prästen och frambär den offergåva som Mose har föreskrivit för din rening. Det blir ett vittnesbörd för dem.ˮ 45 Men han gick därifrån och började ivrigt ropa ut och sprida vad som hade hänt. Jesus kunde därför inte längre öppet gå in i någon stad utan måste vistas på obefolkade platser. Och det kom folk till honom från alla håll.

Föregående     Nästa

Författare: Enligt lång tradition Markus, som i NT omnämns även i Apg 12:12, 25, 13:5, 13, 15:37-40, Kol 4:10, 2 Tim 4:11, Filem. v 24, 1 Petr 5:13. Möjligen är det också Markus som avses i Mark 14:51-52. Hans egentliga namn var Johannes (Apg 12:12). Brevets datering: Omkring år 60 e.Kr. Introduktion.

1:1evangeliet, evangelium betyder ”ett gott budskap.” Kristus, grekisk översättning av hebreiskans Messias, som betyder ”den smorde”. Kungar, präster och profeter kunde ibland smörjas med olja när de invigdes i sin tjänst för Gud (2 Mos 28:41, 3 Mos 16:32, 1 Sam 24:7, 2 Sam 5:1-3, 1 Kung 19:16). Kristus är Kung (Joh 18:36-37, Upp 17:14), Präst (Hebr 2:17, 3:1), Profet (Matt 13:57, Luk 24:19), och blev smord av Anden, Luk 4:18. Guds Son, i unik mening, v. 11, 9:7. Se även kommentar till Matt 16:15-16.

1:2-3profeten Jesaja (v. 2), vers 2 är citat från Malaki och vers 3 från Jesaja, men författaren nämner endast den större profeten som huvudkälla (jfr Matt 27:9-10 med kommentar). min budbärare (v. 2), Johannes Döparen kallades av Gud efter omkring 460 år av profetisk tystnad i Israel. Malaki, som citeras, var den sista profeten i GT. Förbered väg för Herren (v. 3), att förbereda marken för Kristus (Messias) var Johannes huvudsakliga mission.

1:2-3. Mal 3:1, Jes 40:3.

1:4Döparen, kallad så på grund av hans omfattande dopverkamhet. Se även kommentar till Matt 3:1. trädde fram i öknen, trots att hans verksamhet skedde i avlägsna ökentrakter kom stora skaror dit, vilket ska ses som ett gudomligt tecken (se även kommentar till v. 45). omvändelsens dop, se kommentar till Matt 3:6.

1:5helaalla, hyperboliskt uttryckssätt som betyder väldigt många (jfr Matt 3:5, Joh 21:25 med kommentarer). i Jordanfloden, närmaste stället från floden till Jerusalem är lite över 3 mil.

1:6gräshoppor, insekter som var tillåtna att äta enligt 3 Mos 11:21.

1:7sandalremmar, att lossa på dem var slavens uppgift.

1:8. Se kommentar till Matt 3:11.

1:9Vid den tiden, möjligen år 27 e.Kr. då Jesus var omkring 30 år (Luk 3:23). Om Jesu dop, se kommentar till Matt 3:15.

1:10-11. Se kommentar till Matt 3:16-17.

1:12-13. Se kommentarer till Matt 4:1-2, 11. de vilda djuren, vilka var betydligt fler den tiden och inkluderade bl.a. hyena, leopard, lejon, björn. Formuleringen kan uppfattas bokstavligt, men även andligt syftande på demoner. frestades av Satan, liksom Adam och Eva (1 Mos 3), men i motsats till dem följde inte Jesus Satans ord utan Guds ord (Matt 4:1-11).

1:14satts i fängelse, av Herodes Antipas som regerade över Galileen och Pereen 4 f.Kr – 39 e.Kr. Han var en av flera söner till Herodes den store. evangelium, betyder ”ett gott budskap”. Kärnan i evangeliets budskap är Jesus Kristus, hans undervisning, liv, död, uppståndelse och himmelsfärd. Se t.ex. 1 Kor 15:1-4.

1:15Tiden är fullbordad, Jesu första ord i detta evangelium innebär bl.a. att allt det som GT pekar fram emot – särskilt alla Messianska profetior – nu har fått sin slutliga uppfyllelse i Jesus Kristus. Guds rike, se kommentarer till Matt 3:2, Luk 17:20-21, Joh 18:36. tro, se kommentar till Hebr 11:1.

1:15. ”nära.” Alternativ översättning: nu här.

1:16-20Simon, blev senare kallad Petrus (3:16). fiskare (v. 16) … gjorde i ordning sina nät (v. 19), dessa fyra utvalda lärjungar var inga religiösa ledare eller lärda män utan vanliga arbetare.

1:21Kafarnaum, den stad där Jesus bodde och utgick ifrån under sin verksamhet i Galileen. Petrus bodde där (8:14). sabbat, varade från fredag kväll till lördag kväll och utgjorde ett av tio Guds budord. Inget arbete fick utföras då (1 Mos 2:3, 2 Mos 20:8-11). synagogan, se kommentar till Matt 4:23.

1:25. Jesus svarade inte på demonens frågor. Och fastän demonen korrekt benämner Jesus som Guds Helige (Joh 6:69) inleder Jesus ingen diskussion med demonen utan befaller den att vara tyst och kastar ut den. Detta är den första av fyra andeutdrivningar som skildras i evangeliet (jfr 5:1-20, 7:25-30, 9:17-29).

1:30svärmor, Simon Petrus var gift (1 Kor 9:5).

1:32-34När kvällen kom och solen gått ner (v. 32), då sabbaten var över. förbjöd demonerna att tala (v. 34), Jesus ville inte att demoner skulle vittna om honom fastän de ibland talade sant (v. 24). Jesu gudomlighet uppenbarar sig också genom hans makt att tysta demonerna.

1:38Vi går någon annanstans, sa Jesus trots att många människor sökte honom där i Kafarnaum (v. 37). Jesus var inte ute efter popularitet eller för att tillfredsställa folks nyfikenhet. För därför har jag kommit, förkunnelse och undervisning var första prioritet för Jesus fram till korsfästelsen (Jes 61:1-2).

1:40leprasjuk, det grekiska ordet täcker in ett flertal olika hudsjukdomar. ren, en leprasjuk var enligt lagen oren, 3 Mos 13:45-46.

1:41rörde vid honom, vilket inte var tillåtet enligt lagen (3 Mos 5:3). Jesus upphäver därmed renhetslagarna i GT utifrån kärlekens och barmhärtighetens lag.

1:41. ”medlidande.” Andra handskrifter: vrede.

1:44Berätta inte för någon, se kommentar till Matt 8:4. visa dig för prästen och frambäroffergåva, detta grundas på 3 Mos 14 och var då fortfarande viktiga åtgärder för att den botade åter skulle få tillåtelse att komma in i samhällsgemenskapen. Det blir ett vittnesbörd för dem, dels för att prästen skulle förklara honom frisk så att han åter kunde få tillträde till samhället och dels för att botandet skulle vittna för både prästen och folket om att Jesus var Kristus (Messias).

1:45. Mannen ville väl och var hängiven, men lydnad (v. 44) är bättre än välvilja och iver. Och det kom folk till honom från alla håll, trots att han nu var på obefolkade platser. Jfr Johannes Döparens verksamhet i öknen dit folk strömmade (1:4-5). Att folkskaror går från stad och hus till öde trakter är tecken på att Guds rikes krafter verkar.

 

Föregående     Nästa


© Ragnar Blomfelt