1   2   3   4   5   6   7   8   9   10   11   12   13   14   15   16

kapitel 6

Jesus föraktas i Nasaret

Jesus gick därifrån och kom till sin hemstad, och hans lärjungar följde honom. 2 När det blev sabbat undervisade han i synagogan, och många som hörde honom häpnade och sa: ˮVar har han detta ifrån? Vad är det för visdom han har fått? Och vilka mäktiga gärningar från hans händer! 3 Är det inte snickaren, Marias son och bror till Jakob och Joses och Judas och Simon? Bor inte hans systrar här hos oss?ˮ Och de tog anstöt av honom. 4 Men Jesus sa till dem: ˮEn profet är föraktad endast i sin hemstad, bland sina släktingar och i sin egen familj.ˮ 5 Han kunde inte göra någon kraftgärning där, förutom att lägga händerna på några sjuka och bota dem. 6 Och han förundrade sig över deras otro.

Jesus sänder ut de tolv Apostlarna

Jesus gick omkring i byarna där i trakten och undervisade. 7 Och han kallade till sig de tolv och började sända ut dem två och två och gav dem auktoritet över de orena andarna. 8 Han förbjöd dem att ta med sig något annat på vägen än en stav, inget bröd, ingen väska och inga pengar i bältet. 9 Sandaler fick de ha, men inte dubbla långskjortor. 10 Han sa också: ˮNär ni kommer in i ett hus, så stanna där tills ni går vidare. 11 Och då man någonstans inte välkomnar er eller lyssnar på er, gå därifrån och skaka av dammet under era fötter till ett vittnesbörd mot dem.ˮ 12 De gick ut och förkunnade att folket skulle omvända sig. 13 Och de kastade ut många demoner och smorde många sjuka med olja och botade dem.

Johannes Döparens död

14 Kung Herodes fick höra om detta, för Jesu namn hade blivit känt. Några sa att Johannes Döparen hade stått upp från de döda och att dessa krafter därför verkade i honom. 15 Men andra sa att han var Elia, och andra sa att han var en profet, som någon av profeterna. 16 När Herodes hörde detta sa han: ˮDet är Johannes som har uppstått, han som jag halshögg.ˮ 17 Herodes hade nämligen låtit gripa och binda Johannes och fängsla honom på grund av Herodias, hans bror Filippos hustru. Henne hade Herodes gift sig med, 18 men Johannes hade sagt till honom: ˮDet är inte tillåtet för dig att ha din brors hustru.ˮ 19 Herodias hatade honom och ville döda honom, men hon kunde inte 20 eftersom Herodes var rädd för Johannes. Han visste att Johannes var en rättfärdig och helig man, och skyddade honom. Och när han hörde Johannes blev han ofta rådvill, men lyssnade ändå på honom.

21 Men en passande dag dök upp för Herodias när Herodes firade sin födelsedag med en festmåltid för sina stormän och överstar och de främsta männen i Galileen. 22 Då kom Herodias dotter in och dansade. Och Herodes och hans bordsgäster blev så förtjusta att kungen sa till flickan: ˮBe mig om vad du vill, och du ska få det.ˮ 23 Han lovade henne och svor: ˮAllt vad du ber om ska jag ge dig, upp till halva mitt rike.ˮ 24 Då gick hon ut och frågade sin mor: ˮVad ska jag be om?ˮ Hon svarade: ˮJohannes Döparens huvud.ˮ 25 Flickan skyndade in till kungen och bad: ˮJag vill att du genast ger mig på ett fat Johannes Döparens huvud.ˮ 26 Kungen blev mycket bedrövad, men för löftets och gästernas skull ville han inte förvägra henne. 27 Omedelbart sände han därför iväg en bödel och befallde honom att hämta Johannes Döparens huvud. Han gick och halshögg Johannes i fängelset 28 och bar fram hans huvud på ett fat och gav det åt flickan, som gav det åt sin mamma. 29 När Johannes lärjungar fick höra det kom de och tog hans döda kropp och lade den i en grav.

Mat åt fem tusen män

30 Apostlarna samlades hos Jesus och berättade för honom om allt de hade gjort och undervisat om. 31 Han sa till dem: ˮKom, vi far privat till en öde plats så ni får vila er lite.” För det var så mycket folk i rörelse där att de inte ens fick tid att äta. 32 Och endast de for iväg i båten till en öde plats. 33 Men det upptäcktes att de for och många kände igen dem. Och från alla städerna skyndade de dit till fots och kom före dem. 34 När Jesus steg i land fick han se en stor folkskara. Han greps av medlidande med dem eftersom de var som får utan herde. Och han gav dem rikligt med undervisning.

35 När det hade blivit sent kom hans lärjungar till honom och sa: ˮPlatsen här är så ödslig och timmen är sen. 36 Sänd iväg dem så att de kan gå till gårdarna och byarna här omkring och köpa sig något att äta.ˮ 37 Men han svarade: ˮGe ni dem att äta.ˮ De frågade honom: ˮSka vi gå och köpa bröd för tvåhundra dagslöner och ge dem att äta?ˮ 38 Han sa: ˮGå och se efter hur många bröd ni har.ˮ De tog reda på det och sa: ˮFem bröd och två fiskar.ˮ 39 Då befallde han att alla skulle sätta sig ner i det gröna gräset i grupper. 40 De satte sig ner i grupper om hundra eller femtio. 41 Och Jesus tog de fem bröden och de två fiskarna och såg upp mot himlen och bad välsignelsebönen. Och han bröt bröden och gav åt sina lärjungar för att de skulle dela ut åt folket. Han delade också ut de två fiskarna så att alla fick. 42 Alla åt och blev mätta. 43 Och man samlade ihop tolv korgar fulla med brödbitar och fisk. 44 Det var fem tusen män som hade ätit av bröden.

Jesus går på vattnet

45 Omedelbart därefter sa Jesus bestämt åt sina lärjungar att stiga i båten och i förväg fara över till Betsaida på andra sidan, medan han sände iväg folket. 46 Och när han hade tagit avsked av dem gick han upp på berget för att be. 47 När kvällen kom var båten mitt ute på sjön, och han var ensam kvar på land. 48 Han såg hur de led vid årorna, för vinden låg emot dem. Strax före gryningen kom han till dem gående på sjön och tänkte gå förbi dem. 49 När de fick se honom gå på sjön trodde de att det var en vålnad, och de skrek. 50 För alla såg honom och blev förskräckta. Men genast sa han till dem: ˮLugna er, det är jag. Var inte rädda.ˮ 51 Sedan steg han upp i båten till dem, och vinden lade sig. De var helt utom sig av häpnad, 52 för de hade inte förstått detta med bröden. Deras hjärtan var tillslutna.

Jesus botar sjuka i Gennesaret

53 De for över sjön och kom till Gennesaret och lade till där. 54 När de steg ur båten kände folk genast igen honom. 55 Man skyndade ut i hela trakten och bar de sjuka på bäddar dit där de hörde att han var. 56 Och vart Jesus än kom, i byar, städer eller gårdar, så lade man de sjuka på de öppna platserna och bad honom att de åtminstone skulle få röra vid tofsen på hans mantel. Och alla som rörde vid honom blev friska.

Föregående     Nästa

6:1-6. Se kommentarer till Matt 13:54-57. hemstad (v. 1), Nasaret. Joses (v. 3), en variant av Josef (Matt 13:55). han kunde inte (v. 5), vilket här betyder att folkets förakt och otro fick Jesus att som en markering vägra utföra mer än endast få kraftgärningar. (Jämför uttryck som ”Jag kunde inte hålla mitt tal, för där var en så otrevlig stämning.” Det betyder inte att personen bokstavligen inte kunde tala där, utan bara att denne vägrade eller inte ville tala på just den platsen.)

6:3. ”snickaren.” Alternativ översättning: hantverkaren. Eller: byggaren.

6:7två och två, en princip som tillämpades även senare av andra lärjungar (Apg 3:1-7, 4:1, 13:2, 15:40).

6:8-9. De skulle vara helt beroende av Guds omsorg (jfr Matt 6:25-33).

6:11skaka av dammet under era fötter, något som judarna ibland gjorde när de hade lämnat ett ”orent” hedniskt område. Här symboliserar det främst en domshandling (jfr Luk 10:11, Apg 13:51).

6:13olja, användes ofta i samband med bön vid botanden (jfr Jak 5:13-14). Kan sägas symbolisera att den sjuke avskiljs och läggs i Guds händer (jfr 2 Mos 28:41, 3 Mos 8:12).

6:14-29. Se även kommentarer till Matt 14:1-8. Kung (v. 14), Matteus skriver ”tetrark” vilket var hans formella titel. Elia (v. 15), det fanns en utbredd tro att Elia som togs upp till himlen utan att dö (2 Kung 2:11) skulle återkomma vid tidens slut, Mal 4:5. en profet (v. 15), en tro som förmodligen var grundad på 5 Mos 18:15, 18. Det är inte tillåtet för dig (v. 18), enligt 3 Mos 18:16, 20:21. upp till halva mitt rike (v. 23), bör inte uppfattas bokstavligt utan som ett symboliskt bildspråk uttryckande stor generositet.

6:30-44. Se kommentarer till Matt 14:13-21. de var som får utan herde (v. 34), se kommentar till Matt 9:35-38. undervisning (v. 34), jfr 4 Mos 27:16-17, Hes 34. Alla åt och blev mätta (v. 42), se kommentar till Matt 14:20.

6:45. Jesus sänder bestämt och medvetet iväg sina lärjungar rakt in mot storm och skräck. Betsaida, Filippos, Andreas och Petrus hemstad (Joh 1:44).

6:50. ”det är jag.” Alternativ översättning: Jag Är.

6:52. Lärjungarna hade ännu inte i sina hjärtan kommit till insikt om Jesu allmakt. Trots allt som de hade fått uppleva i Jesu närhet så var deras hjärtan tillslutna (jfr Jer 17:9).

6:53Gennesaret, en mindre kustslätt vid nordvästra sidan av Galileiska sjön strax intill Kafarnaum.

6:56röra vid tofsen, (jfr Matt 14:36) den Allsmäktige kan skänka hälsa på många sätt, jfr Apg 19:11-12, och Apg 5:15 med kommentar. Om tofsens ursprung, se 4 Mos 15:38-40, 5 Mos 22:12.

 

Föregående     Nästa


© Ragnar Blomfelt