1   2   3   4   5   6   7   8   9   10   11   12   13   14   15   16

kapitel 9

Jesus sa till dem: ˮDet jag säger till er är sant: Några av dem som står här ska inte smaka döden förrän de ser att Guds rike har kommit i makt.ˮ

Jesu härlighet uppenbaras

2 Sex dagar därefter tog Jesus med sig Petrus, Jakob och Johannes och förde dem upp på ett högt berg där de var helt ensamma. Och han förvandlades inför dem. 3 Hans kläder blev glänsande och strålande vita, så vita som ingen tygberedare i världen kan göra några kläder. 4 Och där visade sig för dem Elia och Mose, som samtalade med Jesus. 5 Då sa Petrus till Jesus: ˮRabbi, det är ljuvligt för oss att vara här. Låt oss göra tre hyddor, en åt dig, en åt Mose och en åt Elia.ˮ 6 Han visste nämligen inte vad han skulle säga, så rädda var de. 7 Då kom ett moln och sänkte sig ner över dem, och ur molnet hördes en röst: ˮDet här är min Son, den Älskade. Lyssna till honom.ˮ 8 Och plötsligt när de såg sig omkring, såg de ingen där med dem själva förutom Jesus.

9 När de gick ner från berget förbjöd han dem att berätta för någon vad de hade sett förrän Människosonen uppstått från de döda. 10 De tog orden till sig och talade med varandra om betydelsen av att uppstå från de döda. 11 De frågade honom: ˮVarför säger de skriftlärda att Elia först måste komma?ˮ 12 Han svarade: ˮJa, Elia kommer först och återupprättar allt. Och vad står det skrivet om Människosonen? Att han måste lida mycket och bli föraktad. 13 Men jag säger er att Elia har verkligen kommit och de gjorde med honom vadhelst de ville, som det är skrivet om honom.ˮ

En pojke befrias från en demon

14 När de kom tillbaka till lärjungarna såg de mycket folk omkring dem, och skriftlärda som diskuterade med dem. 15 Så fort folket fick se Jesus blev de hänförda och skyndade fram och hälsade honom. 16 Han frågade dem: ˮVad diskuterar ni med dem?ˮ 17 Någon ur folkskaran svarade: ˮLärare, jag har kommit med min son till dig. Han har en stum ande i sig. 18 Och var den än tar över honom kastar den omkull honom, och han tuggar fradga och gnisslar tänder och blir stel. Jag bad dina lärjungar kasta ut den, men de kunde inte.ˮ 19 Jesus svarade dem: ˮDu släkte utan tro. Hur länge måste jag vara hos er? Hur länge måste jag stå ut med er? För honom till mig.ˮ 20 Och de kom med honom till Jesus. När han såg Jesus började anden genast rycka våldsamt i pojken. Han föll till marken och vältrade sig och tuggade fradga. 21 Jesus frågade hans far: ˮHur länge har det varit så med honom?ˮ Fadern svarade: ˮFrån det han var barn. 22 Ofta kastar den honom i eld och i vatten för att ta död på honom. Men om du kan göra något, så förbarma dig över oss och hjälp oss.ˮ 23 Jesus sa: ˮOm du kan, säger du. Allt förmår den som tror.ˮ 24 Genast ropade barnets far: ˮJag tror, hjälp min otro!ˮ 25 När Jesus såg att folk strömmade till sa han strängt till den orena anden: ˮDu stumma och döva ande, jag befaller dig: far ut ur honom och kom aldrig mer in i honom!ˮ 26 Den skrek och ryckte våldsamt i honom och for ut. Och pojken såg ut som ett lik, så att många sa att han var död. 27 Men Jesus tog honom i handen och reste honom upp, och han steg upp. 28 När Jesus hade kommit in i ett hus och lärjungarna var ensamma med honom frågade de: ˮVarför kunde inte vi kasta ut demonen?ˮ 29 Han svarade: ˮDetta slag kan endast komma ut genom bön.ˮ

Jesu andra förutsägelse om sin död och uppståndelse

30 Sedan gick de därifrån och vandrade genom Galileen. Och han ville inte att någon skulle få veta det 31 eftersom han höll på att undervisa sina lärjungar. Han sa: ˮMänniskosonen ska överlämnas i människors händer och de ska döda honom och tre dagar efter sin död ska han uppstå.ˮ 32 Men de förstod inte vad han sa och vågade inte fråga honom.

Vem är störst?

33 De kom till Kafarnaum. När han kom in i huset frågade han dem: ˮVad var det ni talade om på vägen?ˮ 34 De förblev tysta, för de hade under vägen diskuterat med varandra om vem som var störst. 35 Han satte sig ner och kallade på de tolv och sa: ˮOm någon vill vara den främste ska han vara den ringaste av alla och allas tjänare.ˮ 36 Sedan tog han ett barn och ställde det mitt ibland dem. Han omfamnade barnet och sa till dem: 37 ˮDen som välkomnar ett sådant barn i mitt namn välkomnar mig. Och den som välkomnar mig, välkomnar inte mig utan honom som har sänt mig.ˮ

Den som inte är emot oss är för oss

38 Johannes sa till Jesus: ˮLärare, vi såg en som kastade ut demoner i ditt namn. Vi försökte hindra honom eftersom han inte följde oss.ˮ 39 Men Jesus sa: ˮHindra honom inte, för ingen som utför en kraftgärning i mitt namn kan sedan genast tala illa om mig. 40 Den som inte är emot oss är för oss. 41 Den som räcker er en bägare vatten att dricka därför att ni tillhör Kristus – det jag säger till er är sant: Han går inte miste om sin lön.

Frestelser till fall

42 Den som bringar på fall en av dessa små som tror på mig, för honom vore det bättre att en kvarnsten hängdes om hans hals och han kastades i havet. 43 Om din hand får dig på fall, hugg av den. Det är bättre för dig att gå in i livet stympad än att ha bägge händerna i behåll och gå till helvetet, till elden som aldrig släcks. 45 Och om din fot får dig på fall, hugg av den. Det är bättre för dig att gå in i livet halt än att ha bägge fötterna i behåll och kastas i helvetet. 47 Och om ditt öga får dig på fall, riv ut det. Det är bättre för dig att gå in i Guds rike med ett öga än att med bägge ögonen i behåll kastas i helvetet, 48 där deras mask inte dör och elden inte släcks. 49 För var och en ska saltas med eld. 50 Salt är bra, men om saltet mister sin sälta, hur ska ni få det salt igen? Ha salt i er och lev i harmoni med varandra.ˮ

Föregående     Nästa

mark9

”Hans kläder blev glänsande och strålande vita …”

9:1. Se kommentar till Matt 16:28.

9:2-13. Se kommentarer till Matt 17:1-13. rabbi (v. 5), betyder ”min Lärare.” talade med varandra om betydelsen av att stå upp från de döda (v. 10), lärjungarna trodde likt de flesta samtida judar på en allmän uppståndelse, men de kunde inte förstå en enskild uppståndelse i tiden och särskilt inte när det gällde Människosonen (Messias).

9:5. ”ljuvligt för oss att vara här.” Alternativ översättning: bra att vi är med.

9:19Hur länge? Det är inte bara mänskligt utan också ett gudomligt sundhetstecken att önska sig bort från denna värld så förgiftad av otro.

9:21Från det han var barn. I en värld full av demonisk aktivitet händer det att även små barn angrips. Ingen i denna värld är orörd av ondskan.

9:29Detta slag, det finns svagare och starkare demoner. Lärjungarna hade tidigare med framgång kastat ut demoner (6:13), men inte denna gång. kan endast komma ut med bön, striden mot mörkrets makter kan inte bära frukt utan bön (Ef 6:11-12, 18).

9:31överlämnas, ytterst av Gud, men i konkret mening av Judas Iskariot och sedan av de religiösa ledarna.

9:32. Se kommentar till 9:2-13.

9:34vem som var störst, se kommentar till Matt 18:1.

9:35ska han vara den ringaste, likt Jesus (Fil 2:6-8). och allas tjänare, likt Jesus (10:45, Joh 13:1-17). Jesu undervisning är revolutionerande. Det handlar om en attityd och en värdering som normalt är väsensskild och främmande för denna fallna värld där det ofta handlar om att synas och få applåder, och om berömmelse och makt.

9:36-37. Att uppskatta och älska och umgås med de allra ringaste visar på ett ödmjukt sinnelag (jfr Rom 12:16). En sådan är liten i världens ögon men stor i Guds ögon.

9:38-40Hindra honom inte (v. 39), sannolikt var mannen troende på Jesus och hade bevittnat hur lärjungarna kastat ut demoner (6:13) och verkade nu ensam på samma sätt. Jesus tillbakavisar en elitistisk attityd i Guds rike. Det finns troende enstöringar överallt som utför stora ting i Guds rike. Sådana får inte motarbetas.

9:41. Även den minsta akt av generositet riktat mot kristna just för att de är kristna uppmärksammas av Gud och kommer att belönas. Gud ser till hjärtat och vet vilka skäl och bevekelsegrunder som ligger bakom varje handling.

9:42. Se kommentar till Matt 18:6.

9:43-47. Se kommentar till Matt 18:8-9. Om helvetet, se kommentar till Matt 5:22.

9:48deras mask inte dör, (Jfr Jes 66:24) syftar på de maskar som belägrar en död kropp. När liket är förtärt försvinner även maskarna. Jesu formulering innebär därmed att i helvetet och eldsjön förintas ingen, de förtappade lever i evig plåga.

9:48. Jes 66:24.

9:49. Möjligen menas att även Jesu lärjungar kommer att drabbas av en eld, dvs en lidandets och prövningens eld under deras tid på jorden (jfr 1 Petr 4:12-13, och Apg 14:22 med kommentar).

9:50Salt, jfr Matt 5:13 med kommentar.

 

Föregående     Nästa


© Ragnar Blomfelt