1   2   3   4   5   6   7   8   9   10   11   12   13   14   15   16   17   18   19   20   21   22   23   24

kapitel 2

Jesu Kristi födelse

Det hände i de dagarna att från kejsar Augustus utgick ett påbud att hela världen skulle skattskrivas. 2 Detta var den första skattskrivningen och den hölls när Quirinius var ståthållare över Syrien. 3 Alla gav sig då iväg för att skattskriva sig var och en till sin stad. 4 Även Josef gav sig av, från staden Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad som heter Betlehem, eftersom han var av Davids hus och ätt. 5 Han for dit för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade, som var med barn. 6 När de befann sig där var tiden inne då hon skulle föda. 7 Och hon födde sin förstfödde son och lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom de inte fick plats i härbärget.

Herdarna och änglarna

8 I samma trakt befann sig några herdar som låg ute och vaktade sin hjord om natten. 9 Då stod en Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet strålade omkring dem, och de blev alldeles skräckslagna. 10 Men ängeln sa: ˮVar inte rädda. Lyssna, jag framför ett gott budskap till er om en stor glädje för hela folket. 11 För i dag har i Davids stad en Frälsare blivit född åt er. Han är Kristus, Herren. 12 Och detta är tecknet för er: Ni ska finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba.ˮ 13 Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud:

14 ˮÄra till Gud i höjden, och fred på jorden till de människor han tycker om.ˮ

15 När änglarna hade lämnat dem och farit till himlen sa herdarna till varandra: ˮLåt oss nu gå till Betlehem och se det som har hänt och som Herren låtit oss få veta.ˮ 16 De skyndade iväg och fann Maria och Josef, och barnet som låg i krubban. 17 När de hade sett honom, berättade de vad som hade sagts till dem om detta barn. 18 Alla som hörde det förundrade sig över herdarnas berättelse. 19 Men Maria bevarade och begrundade allt detta i sitt hjärta. 20 Och herdarna återvände medan de prisade och lovade Gud för allt de hade hört och sett. Allt var så som det hade sagts dem.

Jesu omskärelse

21 När åtta dagar hade gått och barnet skulle omskäras fick han namnet Jesus, det namn ängeln gav honom innan han blev avlad i moderlivet.

Jesus hos Symeon och Hanna i templet

22 När tiden kom för deras rening enligt Mose lag tog de honom till Jerusalem för att bära fram honom inför Herren. 23 Så står det skrivet i Herrens lag: Varje förstfödd son som öppnar moderlivet ska vara helgad åt Herren. 24 Därtill skulle de offra ett par turturduvor eller två unga duvor, enligt vad som är sagt i Herrens lag.

25 Det fanns en man i Jerusalem vid namn Symeon. Han var rättfärdig och gudfruktig och väntade på Israels tröst. Och den helige Ande var över honom. 26 Det hade uppenbarats för honom av den helige Ande att han inte skulle se döden förrän han hade sett Herrens Kristus. 27 Han kom i Anden till templet. Och när föräldrarna bar in barnet Jesus för att göra med honom som var sed enligt lagen, 28 tog Symeon honom i sina armar och lovprisade Gud och sa: 29 ˮHärskare, nu låter du din tjänare gå bort i frid, i enlighet med ditt ord. 30 För mina ögon har sett din frälsning 31 som du berett inför alla folks åsyn, 32 ett ljus till uppenbarelse för hednafolken och till härlighet för ditt folk Israel.ˮ

33 Hans far och mor förundrade sig över det som sades om honom. 34 Och Symeon välsignade dem och sa till hans mor Maria: ˮLyssna, denne är satt till fall och upprättelse för många i Israel, och till ett tecken som väcker motstånd. 35 Så ska det uppenbaras vad många människor tänker i sina hjärtan. Också genom din själ ska det gå ett svärd.ˮ

36 Där fanns även en profetissa, Hanna, Fanuels dotter, av Ashers stam. Hon var mycket gammal. Hon hade levt sju år med sin man efter sitt giftermål 37 och sedan varit änka i åttiofyra år. Hon lämnade aldrig templet utan tjänade Gud med fastor och böner natt och dag. 38 Just i den stunden kom hon fram och tackade Gud och talade om honom för alla som väntade på Jerusalems befrielse.

Åter till Nasaret

39 När Josef och Maria hade fullgjort allt i enlighet med Herrens lag återvände de till sin hemstad Nasaret i Galileen. 40 Pojken växte och blev stark och fylldes av visdom. Och Guds välbehag var över honom.

Jesus som tolvåring i templet

41 Varje år vid påskhögtiden begav sig Jesu föräldrar till Jerusalem. 42 När han var tolv år begav de sig upp till högtiden som seden var. 43 Då festdagarna var över och de vände hem stannade pojken Jesus kvar i Jerusalem utan att föräldrarna visste det. 44 I tron att han var med i ressällskapet gick de en hel dag innan de började söka efter honom bland släktingar och bekanta. 45 När de inte fann honom återvände de till Jerusalem och letade efter honom. 46 Efter tre dagar fann de honom i templet. Där satt han mitt ibland lärarna och lyssnade på dem och ställde frågor till dem. 47 Alla som hörde Jesus häpnade över hans förstånd och hans svar. 48 När föräldrarna såg honom blev de bestörta och hans mor sa till honom: ˮBarn, varför har du gjort så här mot oss? Din far och jag har letat efter dig och varit så oroliga.ˮ 49 Han sa till dem: ˮVarför har ni letat efter mig? Visste ni inte att jag måste vara i min Faders hus?ˮ 50 Men de förstod inte vad han sa till dem. 51 Och han följde med dem ner till Nasaret och underordnade sig dem. Hans mor bevarade allt detta i sitt hjärta. 52 Och Jesus växte till i visdom och ålder, och var mycket omtyckt av Gud och människor.

Föregående     Nästa

luk2a

”Och hon födde sin förstfödde son och lindade honom och lade honom i en krubba …”

luk2b

”Härskare … mina ögon har sett din frälsning …”

luk2c

”Alla som hörde Jesus häpnade över hans förstånd och hans svar.”

2:1kejsar Augustus, (Gaius Julius Caesar Octavianus, född 63 f.Kr.) den förste romerska kejsaren, 27 f.Kr. – 14 e.Kr. hela världen, dvs allt som låg under Roms välde.

2:2Quirinius var ståthållare över Syrien, sannolikt vid två perioder, först under några år före vår tideräkning, därefter år 6-9 e.Kr. Här avses den första tjänstgöringsperioden. En andra skattskrivning genomfördes vid senare tillfälle (Apg 5:37).

2:4Betlehem, Davids far Jishaj bodde i Betlehem (1 Sam 17:12). Gud använde kejsaren i Rom för att profetian i Mika 5:2 skulle uppfyllas. Från Nasaret till Betlehem var det omkring 11 mil.

2:6då hon skulle föda, Jesu födelse inträffade omkring år 5 före vår tideräkning.

2:7förstfödde, Maria skulle senare föda fler söner (Mark 6:3, se även Matt 13:55-56 med kommentar). en krubba, möjligen en slags ho avsedd för djur att äta och dricka ur. Denna kan ha varit placerad i ett stall eller i en grotta eller under bar himmel. härbärget, avser möjligen något enklare rum avsett för tillresande.

2:7. ”härbärget.” Alternativ översättning: gästrummet.

2:8-9. Ängeln och senare en stor änglaskara (v. 13) uppenbarade sig inte i någon synagoga eller för religiösa ledare utan för enkla herdar som då ofta var en något föraktad yrkesgrupp. Får kunde vallas utomhus året om, även under vintern.

2:10folket, ordet refererar vanligtvis i NT till Israels folk. I detta sammanhang avser ordet i förlängningen allt Guds utvalda folk bland judar och hedningar (jfr v. 30-32).

2:11i Davids stad, Betlehem. Frälsare, eftersom han skänker syndernas förlåtelse (Matt 1:21, Apg 2:38, 5:31). Se även kommentar till Joh 4:42.  Kristus, den väntade Messias, Apg 5:42. Herren, Gud själv inkarnerad.

2:14fred, upprättas mellan Gud och människa genom den Frälsare (v. 11) som nu blivit född. Jfr Rom 5:1. till de människor, avser alla Guds utvalda, de troende på Jesus Kristus. Det är Guds folk som är älskade av Gud, de övriga är under dom och vrede (Joh 3:18, 36).

2:15Herren, uttrycket visar att herdarna förstod att änglarna var förmedlare av Guds ord.

2:21omskäras, se kommentar till 1:59 och Apg 15:1. Jesus, grekiska för det hebreiska Joshua som betyder ”Herren (JHVH) är frälsning”. innan han blev avlad i moderlivet, genom den Helige Ande (1:35).

2:22tiden kom för deras rening, avser Maria. enligt Mose lag, den sammanlagda tid en kvinna var oren efter att ha fött en pojke var fyrtio dagar (3 Mos 12). bära fram honom inför Herren, vilket skulle ske med varje förstfödd (även bland djuren), och barnen återlöstes genom betalning, 2 Mos 13:1-2, 15, 34:19-20, 4 Mos 3:11-13, 18:15-16, Neh 10:35-36.

2:22. ”kom.” Alternativ översättning: var förbi.

2:23. 2 Mos 13:2, 12.

2:24duvor, de som var fattiga kunde efter reningstiden offra duvor (3 Mos 12:8).

2:24. 3 Mos 12:8.

2:25Symeon, inget mer än det som här omtalas är känt om honom. Israels tröst, anspelar bl.a. på Jes 40:1-2, 49:13, 57:18, 61:2 och syftar på Messias/Kristus.

2:27templet, i den del av templet där kvinnor fick befinna sig. göra med honom som var sed enligt lagen, se v. 22.

2:29. ”frid.” Alternativ översättning: fred.

2:34fall och upprättelse, beroende på om man tror eller inte, jfr 1 Petr 2:6-8. ett tecken som väcker motstånd, Jesus fick möta fiendskap och opposition under hela sin verksamma tid.

2:35Också genom din själ ska det gå ett svärd. Syftar sannolikt främst på Marias upplevelser vid Jesu kors, Joh 19:25. Även andra händelser kan vara inkluderade (2:48, Mark 3:21).

2:36-38profetissa (v. 36), jfr 2 Mos 15:20, Dom 4:4, 2 Kung 22:14, Apg 21:9. Både Hanna (v. 36) och Symeon (v. 25) befann sig i templet där många religiösa ledare befann sig. Men det var för dessa två äldre personer som Gud uppenbarade att Jesus var Messias. varit änka i åttiofyra år (v. 37), vilket betyder att hon var omkring 105 år gammal (14 år? som flicka + 7 år som hustru + 84 år som änka).

2:37. ”varit änka i åttiofyra år.” Alternativ översättning: levt som änka och var nu åttiofyra år gammal.

2:39När Josef och Maria hade fullgjort allt, dvs fått Jesus omskuren samt offrat duvor (v. 21-24).

2:41-42påskhögtiden, 3 Mos 23:5-6. Påsk firades årligen till minne av att Israels folk frälstes från Guds vrede genom lammets blod och befriades från fångenskapen i Egypten, 2 Mos 12. (Jfr Joh 1:29 med kommentar.)

2:46Efter tre dagar, sannolikt menas en dagsresa ut ur Jerusalem, en dagsresa åter till Jerusalem, och en dag då de letade efter honom.

2:47häpnade över hans förstånd, jfr Jes 11:2.

2:49jag måste, Jesus var medveten om sitt nödvändiga kall. min Faders, med dessa ord proklamerar pojken Jesus för första gången att han är Guds Son (jfr 1:32, 35).

2:49. ”vara i min Faders hus.” Alternativ översättning: verka för det som tillhör min Fader.

2:51underordnade sig dem, i enlighet med det fjärde budordet, 2 Mos 20:12. Jfr Ef 6:1-3.

 

Föregående     Nästa


© Ragnar Blomfelt