1   2   3   4   5   6   7   8   9   10   11   12   13   14   15   16   17   18   19   20   21   22   23   24

kapitel 24

Jesu uppståndelse

Tidigt söndag morgon gick kvinnorna till graven med de aromatiska kryddor som de hade tillrett. 2 De fann stenen vara bortrullad från graven, 3 men när de gick in fann de inte Herren Jesu kropp. 4 När de nu blev villrådiga stod där plötsligt två män i skinande kläder framför dem. 5 Då kvinnorna blev förskräckta och böjde ansiktet mot marken, sa männen till dem: ˮVarför söker ni den levande bland de döda? 6 Han är inte här, men han har stått upp. Kom ihåg vad han sa till er medan han ännu var i Galileen: 7 ’Människosonen måste överlämnas i syndiga människors händer och korsfästas och uppstå på tredje dagen’.ˮ 8 Då kom de ihåg hans ord. 9 Och de återvände från graven och berättade allt detta för de elva och för alla de andra. 10 Det var Maria Magdalena och Johanna och Jakobs mor Maria. Även de andra kvinnorna som var med dem talade om det för apostlarna. 11 Men de betraktade deras ord som dumt prat och trodde inte på dem. 12 Petrus däremot reste sig och sprang till graven. Och då han lutade sig in såg han endast linnebindlarna. Och han gick hem, förbryllad över det som hade hänt.

Jesus visar sig för två lärjungar på väg till Emmaus

13 Och det hände samma dag att två av dem var på väg till en by som heter Emmaus, som ligger ungefär en mil från Jerusalem. 14 De talade med varandra om allt som hade hänt. 15 När de nu samtalade och diskuterade närmade sig Jesus själv och började vandra med dem. 16 Men deras ögon var hindrade från att känna igen honom. 17 Han frågade dem: ˮVad är det ni går och samtalar så ivrigt med varandra om?ˮ De stannade och såg bedrövade ut. 18 Den ene vid namn Kleopas svarade: ˮÄr du den ende besökande i Jerusalem som inte vet vad som hänt där under dessa dagar?ˮ 19 Han frågade dem vad som hänt, och de svarade: ˮDetta med Jesus från Nasaret. Han som var en profet, mäktig i ord och handling inför Gud och allt folket, 20 och hur våra överstepräster och rådsherrar överlämnade honom till att dömas till döden och korsfäste honom. 21 Men vi hoppades att han var den som skulle befria Israel. Och det är dessutom tre dagar sedan det här inträffade. 22 Därtill har också några kvinnor bland de våra gjort oss förbryllade. De gick vid gryningen till graven 23 men fann inte hans kropp. Och de kom och berättade att de i en syn hade sett änglar som sa att han lever. 24 Några av de våra gick till graven och fann att det var som kvinnorna hade sagt. Men inte såg de honom.ˮ 25 Han sa: ˮNi är verkligen oförståndiga. Och tröga till att tro på allt som profeterna har sagt. 26 Måste inte Kristus lida detta och gå in i sin härlighet?ˮ 27 Och han började med Mose och alla profeterna och utlade för dem vad som står om honom i alla Skrifterna.

28 De närmade sig byn dit de var på väg, och det såg ut som tänkte han gå vidare. 29 Men enträget bad de honom: ˮStanna hos oss, det blir snart kväll och dagen lider mot sitt slut.ˮ Då gick han in och stannade hos dem. 30 Och när han låg till bords med dem tog han brödet, välsignade det, bröt det och gav åt dem. 31 Då öppnades deras ögon och de kände igen honom. Men han försvann från dem. 32 De sa till varandra: ˮBrann inte våra hjärtan i oss när han talade med oss på vägen och öppnade Skrifterna för oss?ˮ 33 De bröt omedelbart upp och återvände till Jerusalem där de fann de elva och alla de andra församlade. 34 Och dessa sa: ˮHerren har verkligen uppstått och har visat sig för Simon.ˮ 35 Och själva berättade de vad som hade hänt på vägen och hur Jesus blev igenkänd av dem när han bröt brödet.

Jesus visar sig för lärjungarna

36 Medan de talade om detta stod Jesus själv mitt ibland dem och sa: ˮFrid åt er.ˮ 37 Men de blev helt skräckslagna och trodde att de såg en ande. 38 Han sa: ˮVarför blir ni skrämda, och varför fylls era hjärtan av tvivel? 39 Se mina händer och mina fötter, det är jag själv. Ta på mig och se, en ande har ju inte kött och ben som ni ser att jag har.ˮ 40 När han hade sagt detta visade han dem sina händer och sina fötter. 41 Men då de upprymda av glädje och förundran ännu inte kunde tro frågade han: ˮHar ni något att äta här?ˮ 42 Då gav de honom en bit stekt fisk, 43 som han tog och åt inför dem.

44 Och han sa: ˮDessa ord sa jag till er medan jag ännu var hos er: ʼAllt måste uppfyllas som är skrivet om mig i Mose lag och hos profeterna och i Psalmernas bokʼ.ˮ 45 Sedan öppnade han deras sinnen så att de förstod Skrifterna. 46 Och han sa: ˮDet står skrivet att Kristus ska lida och på tredje dagen uppstå från de döda, 47 och att omvändelse till syndernas förlåtelse ska förkunnas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem. 48 Ni ska vittna om detta. 49 Och lyssna, jag ska sända er vad min Fader har lovat. Men ni ska stanna här i staden tills ni blivit iklädda kraft från höjden.ˮ

Jesu himmelsfärd

50 Sedan förde Jesus dem ut till Betania. Och han lyfte sina händer och välsignade dem, 51 och medan han välsignade dem skildes han ifrån dem och blev förd till himlen. 52 De tillbad honom och återvände överlyckliga till Jerusalem. 53 Och de var ständigt i templet och lovprisade Gud.

Föregående     Nästa

24:1. ”söndag morgon.” Alternativ översättning: den första veckodagen.

24:4män, änglar (v. 23). ”Kvinnliga” änglar förekommer inte i Bibeln, utan de omnämns alltid som ”män” (se t.ex. 1 Mos 18:2, 19:1, 10, Jos 5:13, Dom 13:6-11, Dan 9:21, Luk 1:19, Upp 8:3, 10:1, 14:17, 17:1, 3, 19:9).

24:9-10. Kvinnor var de första att vittna om Jesu uppståndelse. Detta måste ha väckt uppseende med tanke på den patriarkala sociala struktur som rådde på Jesu tid då t.ex. kvinnors vittnesbörd inte hade lika stort värde som mäns. Detta visar att i det nya förbundet har alla kristna lika stor rätt att vittna om Jesu uppståndelse för medmänniskor i vardagen. Men att även kvinnor på detta sätt får vittna om Kristus upphäver inte den patriarkala ordning som Gud påbjudit inom familj och församling. Se även kommentar till Matt 28:10. alla de andra (v. 9), bl.a. de två som var på väg till Emmaus (v. 13) och de 120 (Apg 1:15). Jakobs (v. 10), möjligen Alfaios son (6:15).

24:13samma dag, söndag. Emmaus, stadens läge är okänt.

24:18Kleopas, det är oklart om han är identisk med Klopas i Joh 19:25.

24:19profet, de säger inte Kristus (Messias) utan ”profet” vilket är sant (5 Mos 18:15), men inte hela sanningen. mäktig i ord och handling, som även sägs om Mose i Apg 7:22.

24:20. Främst riktar de anklagelsen för Jesu död mot de religiösa ledarna, och bara indirekt anklagas den romerska ockupationsmakten.

24:21. De levde fortfarande kvar i föreställningen att Kristus (Messias) skulle befria Israel från det romerska förtrycket.

24:26Måste inte Kristus lida detta, se kommentar till Matt 16:21.

24:27i alla Skrifterna, GT.

24:28-30. En konkretisering av Upp 3:20. Jfr även Luk 9:16, 22:19.

24:31försvann från dem, sannolikt betyder det att han först blev osynlig och därefter avvek från dem.

24:34har visat sig för Simon, något som även aposteln Paulus refererar till, 1 Kor 15:5.

24:36stod Jesus själv mitt ibland dem, med en förhärligad kropp som inte var bunden av jordiska villkor och naturlagar.

24:36. ”Frid.” Alternativ översättning: Fred.

24:39kött och ben, jfr 1 Kor 15:50-58.

24:44. Ordet måste har varit ett återkommande uttryck i evangeliet (9:21, 13:33, 17:25, 22:37, 24:7) för att betona att Jesu lidande, död och uppståndelse var en absolut nödvändighet och i enlighet med Guds plan för att försona världen. som är skrivet om mig, trons öga upplyst av Anden ser Jesus Kristus överallt i GT.

24:46Det står skrivet att Kristus ska lida, se t.ex. Ps 22, 31, 69, 88, Jes 52:13-53:12, Sak 12:10, 13:7. och på tredje dagen stå upp, i Matt 12:39-40 hänvisar Jesus till Jona.

24:47omvändelse till syndernas förlåtelse, vilket är ett centralt tema i NT, Apg 2:38, 10:43, 13:38, Ef 1:7, Hebr 8:12, 9:22, 1 Joh 1:9. för alla folk, jfr Jes 42:6-7, 49:6, 60:3, Joel 2:28-32, Amos 9:11-12, Apg 13:47, 15:16-18.

24:49vad min Fader har lovat, utgjutelse av den Helige Ande, Hes 36:26-27, Joel 2:28-29, Apg 2:17-18.

24:50. Jesu himmelsfärd inträffade fyrtio dagar efter hans uppståndelse (Apg 1:3). Betania, låg omkring tre kilometer öster om Jerusalem.

 

Föregående     Nästa


© Ragnar Blomfelt