1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24
kapitel 17
Frestelser. Synd och förlåtelse
1 Jesus sa till sina lärjungar: ˮDet måste komma frestelser till fall, men fördömelse över den genom vilken de kommer. 2 Det vore bättre för honom att en kvarnsten hängdes om hans hals och han kastades i havet än att han får en av dessa små att falla. 3 Var uppmärksamma. Om din broder syndar, så tillrättavisa honom, och om han ångrar sig, så förlåt honom. 4 Om han än syndar mot dig sju gånger om dagen och återkommer till dig sju gånger och säger: ʼJag ångrar mig,ʼ så ska du förlåta honom.ˮ
Tro och tjänst
5 Apostlarna sa till Herren: ˮGe oss mer tro.ˮ 6 Herren svarade: ˮOm ni hade tro som ett senapskorn kunde ni säga till det här mullbärsträdet: ʼDra upp dig med rötterna och plantera dig i havet.ʼ Och det skulle lyda er.
7 Anta att någon av er har en slav som plöjer eller vaktar boskap. Säger han då till honom när han kommer hem från marken: ʼKom genast och ta plats vid bordet.ʼ 8 Säger han inte istället: ʼLaga till mat åt mig och gör dig redo att passa upp mig medan jag äter och dricker. Sedan kan du själv äta och dricka.ʼ 9 Inte tackar han slaven för att denne gjorde vad som blev honom tillsagt. 10 Så ska också ni säga när ni gjort allt som krävs av er: ʼVi är ovärdiga slavar och har bara gjort vår pliktʼ.ˮ
Tio leprasjuka botas
11 På färden mot Jerusalem följde Jesus gränsen mellan Samarien och Galileen. 12 När han var på väg in i en by mötte honom tio leprasjuka män. De stannade på avstånd 13 och ropade: ˮJesus, Mästare, förbarma dig över oss!ˮ 14 Då han såg dem sa han: ˮGå och visa er för prästerna.ˮ Och medan de var på väg dit blev de rena. 15 När en av dem såg att han blivit botad återvände han och prisade Gud med hög röst. 16 Han föll ner vid Jesu fötter och tackade honom. Och han var samarier. 17 Jesus frågade honom: ˮBlev inte alla tio rena? Var är de nio? 18 Har ingen återvänt för att prisa Gud utom den här främlingen?ˮ 19 Och han sa till honom: ˮRes dig upp och gå. Din tro har frälst dig.ˮ
Guds rikes ankomst
20 Tillfrågad av fariseerna när Guds rike skulle komma svarade Jesus: ˮGuds rike kommer inte så att det kan iakttas. 21 Ingen ska kunna säga: ʼTitta, här är det,ʼ eller: ʼDär är det.ʼ För Guds rike är mitt ibland er.ˮ 22 Till lärjungarna sa han: ˮDet ska komma dagar då ni längtar efter att få se en enda av Människosonens dagar, men ni ska inte få det. 23 De ska säga till er: ʼTitta där!ʼ ʼTitta här!ʼ Men gå inte, följ dem inte. 24 För liksom blixten flammar till och lyser upp hela himlen, så ska Människosonen visa sig på sin dag. 25 Men först måste han lida mycket och bli förkastad av detta släkte.
26 Som det var i Noas dagar så ska det vara i Människosonens dagar. 27 Folk åt och drack, gifte sig och blev bortgifta, ända till den dag då Noa gick in i arken och floden kom och gjorde slut på dem alla. 28 Likadant under Lots dagar. De åt och drack, köpte och sålde, planterade och byggde. 29 Men den dag då Lot gick ut från Sodom regnade det eld och svavel från himlen och gjorde slut på dem alla. 30 Just så ska det bli den dag då Människosonen uppenbarar sig.
31 Om någon den dagen är uppe på taket och har sina tillhörigheter i huset ska han inte gå ner och hämta dem. Inte heller ska den som är ute på åkern återvända hem. 32 Tänk på Lots hustru. 33 Den som försöker behålla sitt liv ska mista det, men den som mister sitt liv ska bevara det. 34 Jag säger er: Den natten ska två män ligga i samma säng. Den ene ska tas med och den andre ska lämnas kvar. 35 Två kvinnor ska mala tillsammans. Den ena ska tas med och den andra lämnas kvar.ˮ 37 De frågade honom: ˮVar då, Herre?ˮ Han svarade dem: ˮGamarna samlas vid kroppen.ˮ
Föregående Nästa
.
”Tänk på Lots hustru.”
17:1-2. Se kommentarer till Matt 18:6-7.
17:3-4. Se Matt 18:15-35 med kommentarer.
17:5-6. Se kommentar till Matt 17:20.
17:7-10. Gud som utvalt oss troende av nåd är inte skyldig oss någonting. Men vi är skyldiga Gud allt, eftersom hela vårt liv tillhör Honom som är vår Skapare.
17:12. De stannade på avstånd, i enlighet med 3 Mos 13:45-46, 4 Mos 5:1-4.
17:14. Gå och visa er för prästerna, i enlighet med 3 Mos 13-14.
17:16. samarier, se kommentar till 9:52. De andra nio var möjligen judar. Jfr 2 Kung 5:1-15.
17:20-21. kommer inte så att det kan iakttas, eftersom Guds rike verkar osynligt i trons hjärtan. mitt ibland er, Jesus Kristus var och är Guds rike förkroppsligat (jfr Matt 12:28 med kommentar). Efter Jesu död och uppståndelse är Guds rike inom de troende (grekiskan kan även översättas ”i er,” och avser då alla på Jesus Kristus troende). Himlen är Guds rikes slutliga fullbordan. Se även kommentarer till Matt 3:2 och Joh 18:36.
17:22. längtar efter att få se en enda av Människosonens dagar, avser dels de dagar då Jesus vandrade med sina lärjungar, och dels även Kristi ankomst.
17:23-24. När Kristus, Messias, kommer tillbaka sker det inte i hemlighet eller i någon avkrok, utan det blir uppenbart för alla jordens invånare (jfr Upp 1:7).
17:25. måste, ordet betonar nödvändigheten av Kristi lidande och död.
17:26-29. Jesus grundar här sin undervisning om sin återkomst på två händelser i tiden. Vår tro på Jesu ord binds därmed ihop med Jesu erkännande av dessa händelsers historicitet. Dels ”syndaflodens” globala straffdom då Gud dödade nästan alla människor på jorden (1 Mos 6-9), och dels på en lokal straffdom då nästan alla invånare i ett antal städer brändes ihjäl av Gud (1 Mos 19). Vid Kristi återkomst blir det på samma sätt, dvs under en helt vanlig dag kommer plötsligt Guds folk att räddas medan de övriga går förlorade.
17:31-33. Lots hustru (v. 32), gjorde det som v. 31 förbjuder. Hon ”såg sig tillbaka” (1 Mos 19:26), vilket indikerar att hennes hjärta tillhörde denna i synd fallna värld.
17:34-35. två män (v. 34), kan åsyfta en vanlig relation mellan far och son eller två arbetskamrater. Nära mänskliga relationer har ingen betydelse när Jesus Kristus återkommer. Det enda som avgör är relationen till Kristus.
17:37. Se kommentar till Matt 24:28.
© Ragnar Blomfelt