1   2   3   4   5   6   7   8   9   10   11   12   13

kapitel 9

Den jordiska tälthelgedomen

Nu hade även det första förbundet sina föreskrifter för gudstjänsten och sin jordiska helgedom. 2 För en tälthelgedom gjordes. I dess främre rum som kallades ʼdet heligaʼ stod ljusstaken och bordet och de heliga bröden. 3 Bakom det andra förhänget fanns ett rum som kallades ʼdet allra heligaste.ʼ 4 Där fanns ett rökelsealtare av guld, och förbundsarken överdragen med guld på alla sidor. I den fanns en guldkruka med mannat, Arons stav som hade grönskat, och förbundets tavlor. 5 Ovanpå arken stod härlighetens keruber som skuggade försoningsplatsen. Men detta ska vi inte gå närmare in på nu.

6 Så blev det hela ordnat. I det främre rummet går prästerna ständigt in och förrättar sin tjänst. 7 Men i det andra rummet går endast översteprästen in en gång om året, aldrig utan blod, som han offrar för sina och för folkets oavsiktliga synder. 8 Därmed visar den helige Ande att vägen in i det allra heligaste ännu inte har öppnats, så länge den första tälthelgedomen består. 9 Detta illustrerar den tid som nu är. Gåvor och offer frambärs som inte kan fullkomna samvetet hos dem som förrättar tjänst. 10 Det är yttre föreskrifter som mat och dryck och olika reningar, som skulle gälla fram till tiden för en ny ordning.

Den himmelska tälthelgedomen

11 Men Kristus har trätt fram som överstepräst för det goda som har kommit. Han gick genom den större och fullkomligare tälthelgedom som inte är gjord av människohand och som inte tillhör den här skapelsen. 12 Han gick en gång för alla in i det allra heligaste, inte med bockars och kalvars blod utan med sitt eget blod, och säkrade en evig återlösning. 13 För om blodet av bockar och tjurar, och askan från en kviga som stänks på de orena, helgar till yttre renhet, 14 hur mycket mer ska då inte blodet från Kristus – som genom den evige Ande frambar sig själv som ett felfritt offer åt Gud – rena våra samveten från döda gärningar så att vi tjänar den levande Guden.

15 Därför är Kristus ett nytt förbunds medlare, för att de kallade ska få det utlovade eviga arvet, eftersom en död har inträffat som befriat dem från överträdelserna under det första förbundet. 16 För där ett testamente finns måste det styrkas att den som upprättat det är död. 17 Ett testamente blir giltigt först efter döden och har ingen verkan så länge testatorn lever. 18 Därför blev inte heller det första förbundet instiftat utan blod. 19 För när Mose hade läst alla lagens bud för hela folket, tog han blodet från kalvar och bockar tillsammans med vatten, röd ull och isop och stänkte på själva bokrullen och på allt folket 20 och sa: Detta är förbundets blod som Gud har föreskrivit er. 21 Likaså stänkte Mose blod på tälthelgedomen och alla gudstjänstföremålen. 22 Och enligt lagen renas nästan allting med blod, och utan att blod utgjuts finns ingen förlåtelse.

23 Alltså måste avbilderna av det som är i himlen renas med sådana medel. Men de himmelska tingen själva renas med bättre offer än dessa. 24 För Kristus gick inte in i en handgjord helgedom som bara är en kopia av den verkliga. Han gick in i själva himlen för att nu träda fram inför Guds ansikte för vår skull. 25 Han gick heller inte in för att offra sig många gånger, så som översteprästen varje år går in i det allra heligaste med blod som inte är hans eget. 26 Då hade han ofta behövt lida, alltifrån världens skapelse. Men nu har han trätt fram en gång för alla vid tidsåldrarnas slut för att avlägsna synden genom offret av sig själv. 27 Och liksom det är bestämt att människan en gång ska dö och därefter dömas, 28 så blev Kristus offrad en gång för att bära mångas synder. Och han ska en andra gång uppenbara sig, inte för syndens skull utan för att frälsa dem som väntar på honom.

Föregående     Nästa

9:1föreskrifter för gudstjänsten, se t.ex. 3 Mos 1-7. sin jordiska helgedom, 2 Mos 25-30, 37-40.

9:2ljusstaken, 2 Mos 25:31-37, bordet, 2 Mos 25:23-29, de heliga bröden, 2 Mos 25:30, 3 Mos 24:5-9.

9:3. Se 2 Mos 26:31-33.

9:4förbundets tavlor, två stentavlor med de Tio Budorden inristade (2 Mos 34:1, 4, 28-29).

9:5keruber, omnämns endast här i NT, men uttrycket förekommer ca nittio gånger i GT med början i 1 Mos 3:24. Möjligen är de ett slags änglavarelser. försoningsplatsen, 3 Mos 16:13-16.

9:5. ”försoningsplatsen.” Alternativ översättning: platsen där Guds vrede avvändes. Eller: nådastolen.

9:7en gång om året, på försoningsdagen, 3 Mos 16:29-34.

9:8Därmed visar den helige Ande, det är Guds Ande som ytterst står bakom GT:s text, jfr 2 Tim 3:16. vägen in i det allra heligaste, avser här himlen. den första tälthelgedomen, den jordiska med alla dess begränsningar (v. 9-10).

9:10yttre föreskrifter, som inte kunde förändra eller rena människohjärtan (v. 13-14).

9:11det goda som har kommit, frälsningens och försoningens alla frukter.

9:12en gång för alla, (jfr v. 26, 28, 7:27) och inte en gång varje år (v. 7).

9:13askan från en kviga, se 4 Mos 19.

9:14döda gärningar, handlingar som människor utför i hopp om att de på grund av dem ska bli godtagna av Gud. Jfr 6:1, Rom 3:12 med kommentarer. Se även Luk 18:9-12, Rom 4, Gal 2:16-3:25.

9:15ett nytt förbunds medlare, jfr 8:6, 9:13-15, 2:17, 4:15-16, 10:19-20, 12:24, 1 Tim 2:5, Rom 5:1-2, 1 Joh 2:1-2.

9:18. Se 2 Mos 24:3-8.

9:20. 2 Mos 24:8.

9:22utan att blod utgjuts finns ingen förlåtelse, jfr v. 14, Matt 26:28, Rom 3:25, 1 Joh 1:7, 1 Petr 1:18-19, Upp 1:5, 7:14, 12:11, 3 Mos 17:11.

9:23sådana medel, blod från djur (v. 19). bättre offer, Kristi offer.

9:28bära mångas synder, anspelar på Jes 53:12. Se även 1 Petr 2:24.

9:28. ”inte för syndens skull utan för.” Alternativ översättning: utan synd, för.

 

Föregående     Nästa


© Ragnar Blomfelt