1   2   3   4   5   6   7   8   9   10   11   12   13

kapitel 12

Fäst blicken på Jesus

När vi därför har en så stor mängd av vittnen omkring oss, låt oss lägga av oss varje tyngd och den hårt ansättande synden. Låt oss löpa uthålligt i loppet framför oss, 2 med blicken fäst på Jesus, trons upphovsman och fullkomnare. Istället för den glädje som låg framför honom uthärdade han korset utan att bry sig om skammen. Och han sitter nu på högra sidan om Guds tron. 3 Tänk på honom som uthärdade sådan fientlighet från syndare, så att ni inte tröttnar och blir uppgivna i era själar.

Herrens disciplin

4 Ännu har inte ert motstånd och er kamp mot synden kostat blod. 5 Och ni har glömt den uppmaning ni får som söner: Min son, förakta inte Herrens disciplin och bli inte uppgiven när du tillrättavisas av honom. 6 För den Herren älskar disciplinerar han, och han pryglar varje son som han tar emot.

7 Härda ut för disciplinens skull. Gud behandlar er som söner. Finns det någon son som inte disciplineras av sin far? 8 Om ni lämnas utan disciplin, det som andra får del av, då är ni oäkta barn och inga söner. 9 Vi hade våra jordiska fäder som disciplinerade oss och vi respekterade dem. Ska vi då inte ännu mer underordna oss andarnas Fader så att vi får leva? 10 För de disciplinerade oss en kort tid efter bästa förstånd. Men Gud gör det för vårt bästa, för att vi ska få del av hans helighet. 11 All disciplin tycks för stunden sakna glädje och ge sorg. Men till slut blir frukten frid och rättfärdighet för dem som fostrats genom den.

12 Styrk därför trötta händer och svaga knän. 13 Och jämna ut stigarna för era fötter, så att en haltande fot inte går ur led utan blir frisk.

Varning för att mista Guds nåd

14 Sträva efter att leva i harmoni med alla, och efter den helgelse utan vilken ingen kan se Herren. 15 Var uppmärksamma så att ingen missar Guds nåd, och att ingen bitter skadlig rot skjuter skott och därigenom besmittar många. 16 Ingen ska vara otuktig eller vanhelgande likt Esau, som sålde sin förstfödslorätt för ett enda mål mat. 17 För ni vet att han avvisades när han efteråt ville ärva välsignelsen, för hans far ändrade sig inte, fastän Esau under tårar bad om välsignelsen.

Det himmelska Jerusalem

18 Ni har inte kommit till något som kan tas på, inte till flammande eld, inte till dunkel och mörker och storm, 19 inte till trumpetljud och inte till en röst som talade så att åhörarna vädjade om att få slippa höra mer. 20 För de uthärdade inte befallningen: Om än ett djur rör vid berget ska det stenas. 21 Så förfärande var synen att Mose sa: Jag skakar av skräck. 22 Nej, ni har kommit till berget Sion och den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem, till tusentals änglaskaror samlade till fest, 23 till en församling av förstfödda som är inskrivna i himlen, till en domare som är allas Gud, till rättfärdiga människors andar som har fullkomnats, 24 till Jesus, det nya förbundets medlare, och till det renande blod som talar starkare än Abels blod.

Gud är en förtärande eld

25 Akta er för att avvisa honom som talar. För om inte de kunde undkomma när de avvisade honom som här på jorden talade gudomsord, hur ska då vi kunna det om vi avviker från honom som talar från himlen? 26 Den gången skakade jorden av hans röst. Men nu har han lovat: Jag ska åter skaka inte bara jorden utan också himlen. 27 Uttrycket ˮåterˮ visar att det som vacklar – det skapade – ska försvinna, för att det som inte vacklar ska bestå. 28 Då vi alltså får ett rike som inte kan skaka, låt oss bli kvar i Guds nåd, varigenom vi ska tjäna Gud efter hans vilja, med vördnad och fruktan. 29 För vår Gud är en förtärande eld.

Föregående     Nästa

12:1vittnen, de omnämnda trosgestalterna i kapitel 11. omkring oss, betyder möjligen att de kan bevittna eller har vetskap om sina trossyskons kamp här på jorden. lägga av oss varje tyngd och den hårt ansättande synden, vilket är en daglig kallelse och uppgift (jfr Rom 6-8, 2 Kor 7:1, Ef 4:21-22). löpa uthålligt, jfr 1 Kor 9:24-27.

12:2trons upphovsman och fullkomnare, Jesus är den som initierar tro och sedan uppehåller tron i den kristne. Tron är en Guds gåva (Ef 2:8). Istället för den glädje som låg framför honom, Kristus valde att avstå från den glädje han hade i himlen och valde istället förnedringens och smärtans väg (jfr Jes 53:2-12, Joh 17:5, Fil 2:6-8).

12:2. ”Istället för.” Alternativ översättning: För.

12:4. De hade lidit förföljelse (10:32-34) men hade ännu inte mördats på grund av sin tro (jfr 11:35, 37, och Matt 10:38 med kommentar).

12:5-11. Bakom den kristnes inre strider mot synden (v. 1), och yttre kamp mot förföljelser och martyrskap (v. 3-4), finner vi Guds tuktande hand. Och bakom den handen finner vi Guds kärlek (v. 6), och i förlängningen helighet (v. 10) och frid och rättfärdighet (v. 11). Vi hade våra jordiska fäder som disciplinerade oss (v. 9), vilket också kan inkludera fysisk tillrättavisning, Ords 3:12, 13:24, 22:15, 23:13-14, 29:15. Se även Ef 6:4 med kommentar. andarnas Fader (v. 9), avser sannolikt främst de rättfärdigas andar (v. 23), men indirekt alla människors andar i betydelsen att Gud är upphovet och uppehållaren till det som är evigt (anden) i människans liv (jfr 4 Mos 16:22, 27:16).

12:5-6. Ords 3:11.

12:14Strävaefter den helgelse utan vilken ingen kan se Herren, (jfr 1 Petr 1:15-16) att leva i helgelse är att helhjärtat leva avskild för Gud och Hans vilja, jfr Rom 12:1-2. Se även kommentar till 1 Thess 5:23.

12:15missar Guds nåd, genom att trotsigt börja leva i synd utan ånger. bitter skadlig rot, anspelar på 5 Mos 29:18. Det syftar på människor i församlingsgemenskapen som har ett avfallet hjärta och som därigenom på olika sätt kan destruktivt påverka och skada trons folk. Esau (v. 16) är ett sådant varnande exempel.

12:16. 1 Mos 25:27-34. Esau var i hjärtat en sekulär människa som inte brydde sig om andliga och eviga ting. Lite mat betydde mer för honom än Guds välsignelse.

12:17hans far ändrade sig inte, 1 Mos 27:34-40. (Kommentar till alternativ översättning i fotnot: jfr 6:4-6, 10:26.)

12:17. ”för hans far ändrade sig inte, fastän Esau under tårar bad om välsignelsen.” Alternativ översättning: Han fann ingen möjlighet till omvändelse, fastän han sökte den under tårar.

12:18-21. Se 2 Mos 19. Det gamla mörka förbundet kontrasteras mot det nya ljusa förbundet (v. 22-24).

12:20. 2 Mos 19:12.

12:21. 5 Mos 9:19.

12:22berget Sion, en bild på Guds rike och himlen.

12:23till rättfärdiga människors andar som har fullkomnats, avser varje kristen som har insomnat. Deras själar/andar är fullkomliga och har att se fram emot att bli iklädda en förhärligad uppståndelsekropp (1 Kor 15:35-54).

12:24det nya förbundets medlare, jfr 8:6, 9:13-15, 2:17, 4:15-16, 10:19-20, 1 Tim 2:5, Rom 5:1-2, 1 Joh 2:1-2. renande blod, jfr 9:14, 22, Matt 26:28, Rom 3:25, 1 Joh 1:7, 1 Petr 1:18-19, Upp 1:5, 7:14, 12:11, 3 Mos 17:11. Abels blod, (1 Mos 4:10-11) förkunnar hämnd. Kristi blod däremot förkunnar främst Guds kärlek, se Rom 3:25 med kommentar. ”Abels blod” kan alternativt sägas syfta på det offer han själv levererade (1 Mos 4:4), vilket förkunnar Guds nåd och välbehag men på ett mycket svagt och otillräckligt sätt i jämförelse med Kristi blod (jfr 9:12-14).

12:25avvisa honom som talartalar från himlen, Gud som talar och varnar genom Kristus (v. 24) i evangeliet.

12:26Den gången, vid berget Sinai (v. 19).

12:26. Hagg 2:7.

12:27försvinna, jfr Matt 24:35, 2 Petr 3:12, Upp 21:1.

12:28låt oss bli kvar i Guds nåd, för att få del av evig frälsning och för att kunna leva ett rättfärdigt liv är den kristne helt beroende av Guds nåd (jfr 13:9, Apg 4:33, 13:43, Rom 5:2, 9:16, 1 Kor 15:10, 2 Kor 6:1, 12:9, 2 Tim 2:1, Tit 2:11, Jak 4:6, 1 Petr 1:13, 5:5, 2 Petr 3:18). vördnad och fruktan, jfr Apg 5:11.

12:29. Jfr 10:26-31, 2 Thess 1:7-8, 5 Mos 4:24, Ps 97:3. Guds väsen är oföränderlig (Jak 1:17), sådan han var under det gamla förbundets tid är han också under det nya förbundets tid.

 

Föregående     Nästa


© Ragnar Blomfelt