1   2   3   4   5   6   7   8   9   10   11   12   13   14   15   16

kapitel 11

Mannen är kvinnans huvud

Jag berömmer er för att ni minns mig i allt och håller fast vid de lärotraditioner som jag överlämnade åt er. 3 Men jag vill att ni ska förstå att Kristus är varje mans huvud, och att mannen är kvinnans huvud, och att Gud är Kristi huvud. 4 Varje man som ber eller profeterar med något på huvudet vanärar sitt huvud. 5 Men varje kvinna som ber eller profeterar utan något på huvudet vanärar sitt huvud. För det är som att ha håret avrakat. 6 Om en kvinna inte har något på huvudet kan hon klippa av allt sitt hår. Men är det skamligt för en kvinna att klippa av håret eller raka av det måste hon ha något på huvudet. 7 En man ska inte ha något på huvudet eftersom han är en avbild och avglans av Gud. Men kvinnan är en avglans av mannen, 8 för mannen kom inte från kvinnan utan kvinnan från mannen. 9 Och mannen skapades inte för kvinnans skull utan kvinnan för mannens skull. 10 Av den anledningen, och för änglarnas skull, måste kvinnan bära ett ”auktoritetstecken” på huvudet. 11 Ändå, i Herren är både kvinnan och mannen beroende av varandra. 12 För liksom kvinnan kom från mannen, så blir mannen till genom kvinnan. Men allt kommer från Gud. 13 Döm själva. Är det lämpligt att en kvinna ber till Gud utan något på huvudet? 14 Lär inte själva naturen er att det är en vanära för en man att ha långt hår, 15 men en ära för en kvinna att ha långt hår, eftersom hon fått håret som slöja? 16 Någon tänker kanske ta strid om detta, men vi har ingen annan ordning, inte heller Guds församlingar.

Skadliga sammankomster

17 När jag nu ger följande föreskrifter kan jag inte berömma er, då era sammankomster är mer till skada än till nytta. 18 Till att börja med hör jag att ni är splittrade när ni möts som församling. Och delvis tror jag att det är så, 19 för partier måste finnas bland er så att det visar sig vilka av er som består provet. 20 När ni samlas är det inte för Herrens måltid, 21 för vid måltiden äter var och en genast av sin egen mat. Och någon sitter hungrig, en annan är berusad. 22 Kan ni inte äta och dricka hemma? Eller föraktar ni Guds församling och vanärar de fattiga? Vad ska jag säga er? Ska jag berömma er? Nej, för detta får ni inget beröm.

Herrens måltid

23 För jag tog emot från Herren det som jag förmedlat till er: Natten då Herren Jesus blev förrådd tog han ett bröd, 24 bad tackbönen, bröt det och sa: ˮDetta är min kropp som är för er. Gör detta till minne av mig.ˮ 25 Likaså tog han bägaren efter måltiden och sa: ˮDenna bägare är det nya förbundet i mitt blod. Så ofta ni dricker av den, gör det till minne av mig.ˮ 26 För så ofta ni äter detta bröd och dricker av bägaren, förkunnar ni Herrens död till dess han kommer.

27 Den som därför äter brödet eller dricker Herrens bägare på ett ovärdigt sätt syndar mot Herrens kropp och blod. 28 Var och en måste pröva sig själv och sedan äta av brödet och dricka av bägaren. 29 För den som äter och dricker utan att tänka på vems kropp det är, äter och dricker en dom över sig. 30 Därför finns det många svaga och sjuka bland er, och inte så få har insomnat. 31 Om vi rannsakade oss själva skulle vi inte bli dömda. 32 Men när vi nu döms, så tuktas vi av Herren för att inte bli fördömda med världen.

33 Mina bröder, när ni därför samlas för att äta ska ni vänta på varandra. 34 Om någon är hungrig ska han äta hemma, så att ni inte kommer samman till dom. Och angående det övriga ska jag ge er föreskrifter när jag kommer.

Föregående     Nästa

11:1Kristi exempel, se bl.a. Joh 13:3-17, Fil 2:3-8.

11:3. Kristus är varje mans huvud, och att mannen är kvinnans huvud, vad detta konkret innebär, se Ef 5:22-25, 33, 1 Petr 3:1-7 med kommentarer. Gud är Kristi huvud, se 15:22-28 med kommentarer.

11:4-6. Den första och främsta orsaken till den särskilda ordning som Paulus här förmedlar är att Gud vill ha det så. Ytterst handlar därmed påbudet om lydnad för Gud. Och även om påbudet om ”slöjan” avser sammanhang med få deltagare som inkluderar en eller flera män, så är det inte fel om förordningen tillämpas även i den allmänna gudstjänsten. Beslöjade kvinnor var inget ovanligt den tiden. kvinna (v. 5, 6), texten avser inte endast hustrur utan kvinnor i allmänhet. ber eller profeterar (v. 4, 5), här avses inte den offentliga gudstjänsten eller andra församlingsmöten – där kvinnan måste vara tyst (1 Kor 14:34, 1 Tim 2:8, 12) – utan bön eller profeterande inom t.ex. familjen eller andra mindre sammanhang. Paulus undervisning om det som rör den offentliga gudstjänsten omfattar 11:17-14:40.

11:7han är en avbild och avglans av Gud, enligt 1 Mos 1:27. kvinnan är en avglans av mannen, dvs inte av Gud direkt utan av mannen, vilket också det belyser hennes underordnande ställning till mannen.

11:8. Paulus motiverar sin undervisning med att hänvisa till skapelsen. De ordningar han förmedlar har sin grund i skapelseordningen och har därmed evig giltighet.

11:9. 1 Mos 2:18. För att mannen inte skulle behöva vara ensam skänkte Gud kvinnan åt mannen. Hon ska på olika sätt hjälpa och bistå mannen vilket är hennes främsta kall och livsuppgift på jorden (se även 1 Tim 2:15 med kommentar).

11:10Av den anledningen, syftar på v. 3, 7-9. för änglarnas skull, möjligen betyder det att änglar bevakar att Guds folk följer Guds bud och hans eviga ordningar. Änglarna står i nära förbindelse med Gud. ”auktoritetstecken”, syftar på det som kvinnan måste ha på huvudet (slöja eller huvudbonad) för att visa att hon accepterar och villigt går in under den ordning som Gud har befallt sedan skapelsen – att hon ska vara underordnad mannens auktoritet och alltid tjäna, hjälpa och bistå honom.

11:13. Förutom skapelseberättelsen ger Paulus här en andra orsak som motiverar de ordningar Gud befallt, nämligen lämpligheten. Och detta var inte svårt att förstå utifrån den tidens patriarkala struktur, som då bättre uttryckte Guds vilja.

11:14-15. En tredje orsak ges här som motiverar de ordningar Gud befallt, nämligen naturen (v. 14), vilket möjligen syftade på deras naturliga känsla (vilket den tiden bättre reflekterade Guds vilja). långt hår (v. 15), även kvinnans långa hår borde för dem vara ett tecken, så att de insåg att kvinnan måste bära något på huvudet (v. 10).

11:16. Paulus ger en fjärde och sista orsak. Han säger att det råder full enighet bland alla kristna församlingar om de ordningar han redogjort för. Överallt rådde samma praxis att mannen inte hade något på huvudet när han bad eller profeterade, medan kvinnan däremot hade det. Gud tillåter alltså kvinnor att be och profetera med män närvarande, men två villkor måste då uppfyllas, de måste ha en ”slöja” på huvudet och det får bara ske i mindre sammanhang.

11:17. Från denna vers fram till och med 14:40 behandlas hur de troende ska uppföra sig när församlingen kommer tillsammans.

11:18ni är splittrade, eftersom man delade upp sig utifrån social klasstillhörighet när man samlades (v. 22), och sannolikt också utifrån teologiska skäl (1:10-12).

11:19partier måste finnas bland er, eftersom det är ett sätt för Gud att pröva vilka som är trogna honom och hans ord. vilka av er som består provet, genom att inte medverka till splittring och oförskämt beteende (se v. 21-22). Gud prövar ofta sitt folk genom falska profeter och irrlärare, jfr 5 Mos 13:1-3.

11:20-22. Nattvarden intogs i samband med en hel måltid, en s.k. kärleksmåltid. Men i Korinth rådde själviskhet, frosseri och fylleri i samband med den heliga nattvarden. Men levde i uppenbar motsats till allt vad nattvarden representerar.

11:23jag tog emot från Herren, möjligen genom särskild uppenbarelse från Kristus (Gal 1:12, 2 Kor 12:1-4), samtidigt som han fick det bekräftat genom de andra apostlarna.

11:24Detta är min kropp, orden är mer än symbolik, de innebär en djup och innerlig delaktighet av Kristus. Gör detta till minne av mig. Nattvarden är också tänkt att vara en stund då man innerligt tänker på Kristi lidande och död och allt vad det innebär för en själv och för Kristi lokala och universella församling.

11:25det nya förbundet, det gamla förbundet var mellan Gud och Israels folk förmedlat av Mose (2 Mos 24). i mitt blod, det nya förbundet instiftades av Gud genom Jesu Kristi blod, dvs hans försoningsdöd (jfr Hebr 7:22-28, 8:6-10:23).

11:26förkunnar ni Herrens död, varje gång nattvard firas proklameras Jesu segerrika försoningsdöd för församlingen, världen och mörkrets makter. till dess han kommer, nattvarden har en begränsad tid och omfattar tiden mellan Kristi instiftelse (Matt 26:26-30) och hans återkomst.

11:27på ett ovärdigt sätt, t.ex. genom att i förakt mot trossyskon dela upp sig i grupper vid nattvardsfirandet eller genom att då vara berusad (v. 18-22), eller genom att inte ”tänka på vems kropp det är” (v. 29).

11:28pröva sig själv, genom att rannsaka sitt hjärtas motiv inför nattvardsfirandet så att det inte sker ovärdigt (se v. 27 med kommentar).

11:29utan att tänka på vems kropp det är, innebär sannolikt en uppmaning till medvetenhet om att det verkligen är Herrens kropp och blod som man får del av vid nattvarden. Om en sådan insikt finns kan man inte uppträda själviskt under nattvarden (v. 20-22). en dom över sig, Gud straffar den som uppträder illa under den heliga nattvarden.

11:30. Gud straffade flera i Korinth genom att göra en del svaga, andra sjuka och genom att döda andra.

11:31. Se kommentar till v. 28. inte bli dömda, dvs inte bli svaga, sjuka eller dö.

11:32. När Gud straffar och tuktar kristna sker det främst på grund av kärlek (jfr Hebr 12:5-11), eftersom syftet är att vi inte ska gå förtappade likt de otroende.

 

Föregående     Nästa


© Ragnar Blomfelt