KAPITEL 12
Gud kallar Abram
1 Herren sa till Abram: ”Lämna ditt land och din släkt och din fars hus och gå till det land som jag ska visa dig. 2 Jag ska göra dig till ett stort folk. Jag ska välsigna dig och göra ditt namn stort. Och du ska bli en välsignelse. 3 Jag ska välsigna dem som välsignar dig, men förbanna den som skymfar dig. I dig ska alla släkten på jorden bli välsignade.”
4 Abram gav sig av som Herren hade sagt till honom, och Lot följde med honom. Abram var 75 år när han lämnade Harran. 5 Han tog med sig sin hustru Saraj, sin brorson Lot, alla ägodelar de samlat på sig, och folket de hade förvärvat sig i Harran. Så gav de sig av mot Kanaan, och de kom fram dit. 6 Abram fortsatte in i landet ända till Shekems område, till Mores terebint. Den tiden bodde kanaaneerna i landet.
7 Herren uppenbarade sig för Abram och sa: ”Åt dina ättlingar ska jag ge detta land.” Då byggde Abram ett altare åt Herren som hade uppenbarat sig för honom. 8 Därifrån begav han sig till berget öster om Betel och slog upp tältet med Betel i väster och Ai i öster. Där byggde han ett altare åt Jahve och anropade Jahves namn. 9 Sedan bröt Abram upp och begav sig etappvis mot Negev.
Abram och Saraj i Egypten
10 Det blev svält i landet. Då begav sig Abram ner till Egypten för att bo där som främling, eftersom svälten blev svår. 11 När han närmade sig Egypten sa han till sin hustru Saraj: ”Lyssna, jag vet att du är en vacker kvinna. 12 När egyptierna får se dig kommer de att säga: ’Det är hans hustru!’ Sen dödar de mig och låter dig leva. 13 Kan du inte säga att du är min syster? Så kommer det att gå mig väl för din skull och jag får leva tack vare dig.”
14 När Abram kom till Egypten såg egyptierna att Saraj var mycket vacker. 15 Faraos stormän fick se henne och lovordade henne inför farao, och hon fördes in till faraos hov. 16 Och han behandlade Abram väl för Sarajs skull. Han fick får, kor, åsnor, slavar, slavinnor, åsneston och kameler. 17 Men Herren slog farao och hans hov med hemska plågor för Sarajs skull, Abrams hustru. 18 Då kallade farao på Abram och sa: ”Vad har du gjort mot mig? Varför sa du inte till mig att hon är din hustru? 19 Varför sa du att hon är din syster, så att jag tog henne till hustru? Här har du nu din hustru. Ta henne och gå!” 20 Och farao befallde sina män att sända iväg Abram med hans hustru och allt han ägde.
12:1. Versen citeras i Apg 7:3. Abram. Han föddes sannolikt år 2166 f. Kr.
12:3. I dig ska alla släkten på jorden bli välsignade. Ett viktigt löfte som upprepas i 18:18, 22:18, 26:4, 28:14. Löftet citeras även i Gal 3:8-9 där det slutligen uppfylls i och genom alla som tror på Jesus Kristus.
12:6. Shekems område. I centrala Kanaan.
12:8. Betel i väster och Ai i öster. Cirka tre mil söder om Shekem.
12:9. Negev. Södra delen av Kanaan.
12:11-13. Det Abram föreslår är en halvsanning, 20:12. Det är allvarligare att Abram i och med detta visar misstro mot Guds beskydd.
12:15. farao. En titel som Egyptens kungar bar, det är inte ett namn.
© Ragnar Blomfelt