bildlinje

Psalm 89

1 Av esrachiten Etan. Undervisning.

2 Jag ska för evigt sjunga

om HERRENS trogna kärlek,

kungöra din trofasthet för alla släkten.

3 Jag sa: ”Din trogna kärlek

är för evigt bestående.

I himlen är din trofasthet befäst.”

4 Herren sa: ”Jag slöt ett förbund

med min utvalde,

svor en ed till min tjänare David:

5 Jag ska befästa din ätt för evigt,

låta din tron bestå för alla släkten.” <>

6 HERRE, himlen prisar dina under,

likaså din trofasthet i de heligas församling.

7 För vem i skyn är HERRENS like?

Vem bland änglavarelser är som HERREN?

8 Gud är respektingivande i de heligas råd,

mycket fruktad bland alla omkring honom.

9 Jahve, härskarornas Gud, vem är som du?

Du är stark, Jahve, och din trofasthet omger dig.

10 Du härskar över högmodigt hav.

När vågorna reser sig stillar du dem.

11 Du krossade och slog ihjäl Rahav,

du skingrade dina fiender med din starka arm.

12 Himlen tillhör dig, likaså jorden.

Du grundlade världen och allt den rymmer.

13 Du skapade norr och söder.

Tabor och Hermon jublar över ditt namn.

14 Din arm är mäktig, din hand är stark,

din högra hand är höjd.

15 Rättfärdighet och rättvisa

är grundpelare för din tron.

Kärlek och sanning går framför dig.

16 Saligt är det folk som vet vad jubel är.

Jahve, de vandrar i ditt ansiktes ljus.

17 De gläds i ditt namn hela dagen,

de upphöjs genom din rättfärdighet.

18 För du är deras ärofyllda styrka.

Och genom din välvilja ska vi triumfera.

19 Vår sköld tillhör HERREN,

vår kung tillhör Israels helige.

20 Du talade en gång i en syn till dina heliga:

”Jag har bistått en mäktig krigare,

rest upp en ung man ur folket.

21 Jag fann min tjänare David,

smorde honom med min heliga olja.

22 Min hand ska stödja honom,

min arm ska ge honom styrka.

23 Ingen fiende ska överlista honom,

ingen våldsman ska betvinga honom.

24 Jag ska krossa hans fiender inför honom,

slå ner dem som hatar honom.

25 Min trofasthet och trogna kärlek

ska vara med honom.

I mitt namn ska han triumfera.

26 Jag ska lägga havet under hans hand,

floderna under hans högra hand.

27 Han ska ropa till mig:

’Du är min Fader, min Gud,

min frälsnings klippa’.

28 Och han ska vara min förstfödde,

den högste bland jordens kungar.

29 Min trogna kärlek mot honom

ska bestå för evigt,

och mitt förbund med honom ska stå fast.

30 Jag ska befästa hans ätt för evigt,

hans tron så länge himlen består.

31 Om hans söner överger min undervisning

och inte följer mina förordningar,

32 om de vanhelgar mina bud

och inte håller mina befallningar,

33 då ska jag straffa deras förbrytelse

med käppen,

deras synd med smärta.

34 Men min trogna kärlek

mot honom ska inte upphävas,

jag ska inte svika min trofasthet.

35 Jag ska inte vanhelga mitt förbund,

inte ändra mina läppars ord.

36 En gång för alla har jag svurit

vid min helighet:

Jag ska aldrig bedra David,

37 hans ätt ska förbli för alltid.

Hans tron ska bestå som solen inför mig,

38 likt månen som finns för alltid.

Och vittnet i himlen är trovärdigt.” <>

39 Men du har stött bort och förkastat

och rasat mot din smorde.

40 Du har upplöst förbundet med din tjänare

och vanhelgat hans krona i smutsen.

41 Du har forcerat alla hans murar

och förstört hans fästningar.

42 Alla som gått förbi har plundrat honom.

Han har förnedrats av sina grannar.

43 Du har låtit hans fiender triumfera,

alla hans motståndare glädjas.

44 Du har även hållit tillbaka

hans skarpa svärd

och inte bistått honom i striden.

45 Du har släckt hans glans

och slungat hans tron till marken.

46 Du har förkortat hans ungdoms dagar

och dragit skammens täcke över honom. <>

47 HERRE, hur länge?

Ska du för alltid dölja dig?

Hur länge ska din vrede brinna som eld?

48 Tänk på hur kort mitt liv är!

Till tomhet har du skapat alla människor.

49 Vem kan leva och undkomma döden?

Vem kan rädda sin själ från dödsrikets våld? <>

50 Herre, var är din kärlek från förr,

den som du lovade David i din trofasthet?

51 Herre, tänk på hur dina tjänare förnedras,

på det jag inom mig får utstå från alla folk.

52 HERRE, dina fiender smädar,

de smädar varje steg din smorde tar.

53 Prisa HERREN för evigt!

Amen, ja Amen.

Föregående   Nästa

Psalm-Meny

89:1. Etan, möjligen den som omnämns i 1 Krön 15:17, 19.

89:2-3. HERRENS trogna kärlektrofasthetDin trogna kärlekdin trofasthet, den orubbliga och bergfasta bekännelsen till Guds kärlek och trofasthet kan te sig paradoxal med tanke på texten i v. 39-52. Men orden, beaktade utifrån hela psalmen, uttrycker på liknande sätt som t.ex. Ps 88 vad tro i grunden är.

89:4-5. 2 Sam 7:8-16. Jesus Kristus uppfyller och fullbordar alla löften som avsåg David och hans ätt, Jes 9:6-7, Luk 1:32.

89:6. himlen de heligas församling, avser här änglarna (v. 7, Dan 8:13, Mark 8:38, Apg 10:22, Upp 14:10).

89:8. de heligas råd, änglavarelser (jfr v. 6-7).

89:10. högmodigt hav vågorna reser sig, versen skildrar Guds Allmakt över naturens väldiga krafter. Indirekt åsyftas också Guds makt över all turbulens och ondska bland människorna, se kommentar till Ps 65:8.

89:11. Rahav, namn på ett mytologiskt monster som symboliserade ondska och kaos. Kan också avse Egypten. Namnet förekommer även i Job 9:13, 26:12, Jes 51:9.

89:13. Tabor och Hermon, betraktat från Galileen låg Tabor i söder och Hermon i norr.

89:15. Den första meningen förekommer även i Ps 97:2.

89:19. sköld, kungen.

89:20. dina heliga, Israels folk, men särskilt Natan och Samuel, 1 Sam 16:1-3, 2 Sam 7:4, 17.

89:21-39. Jfr 2 Sam 7:14-17, 1 Krön 17:3-15. smorde honom (v. 21), att bli smord innebär att avskiljas för tjänst och få del av Anden (Jes 61:1).

89:26. havet, Medelhavet (i väster). floderna, Tigris och Eufrat (i öster).

89:27. 2 Sam 7:14.

89:28. min förstfödde, den förste i den av Gud utvalda davidiska dynastin. Versen (liksom v. 21-30, 34-38) avser David, men uppfylls slutligen i Jesus Kristus, se Kol 1:15 med kommentar, och Upp 1:5, 19:16.

89:31-32. Här avses sannolikt allvarligare synder över tid (inte enstaka förbrytelser).

89:31. hans söner, de efterföljande kungarna inom den davidiska dynastin.

89:33. Jfr Hebr 12:5-11.

89:38. vittnet i himlen, sannolikt avses Gud själv, eller möjligen Guds tron (v. 37), eller månen.

89:39-52. Här återupptas bönen efter citatet av Gud i v. 20-38. Trots alla Guds goda löften gällande David (v. 4-5, 20-38) talade verkligheten ett helt annat språk, den var obegriplig och dyster inför Guds folk. Vad blev det av alla Guds underbara löften? Motsvarande paradox i Nya Testamentet kan vara sanningen att allt har lagts under den allsmäktige Jesus Kristus, fastän verkligheten chimärt kan tyckas säga något annat, jfr Hebr 2:8. Men tron håller fast vid Guds ord och löften även då tiderna är obegripliga och mörka, och tron fortsätter oavsett omständigheter att ständigt prisa Gud (v. 53) och tacka Honom i allt som sker (1 Thess 5:18). Löftena till Davids kungaätt fick en uppfyllelse i Jesus Kristus – kungarnas Kung (Upp 17:14) – och den uppfyllelsen kommer att visualiseras för världen vid Jesu Kristi andra ankomst.

89:48. Tänk på hur kort mitt liv är, se Ps 39:5-7 med kommentar.

Föregående   Nästa

Psalm-Meny

© Ragnar Blomfelt