bildlinje

Psalm 130

1 En pilgrimssång.

HERRE, från djupen ropar jag till dig!

2 Herre, hör på mig,

lyssna noga på min vädjan.

3 HERRE, om du bokförde synder,

o Herre, vem kunde då bestå?

4 Men hos dig är förlåtelse,

för att du ska fruktas.

5 Jag väntar på HERREN, min själ väntar.

Och i hans ord har jag mitt hopp.

6 Min själ väntar på Herren,

mer än väktarna efter morgonen,

ja, mer än väktarna efter morgonen.

7 Israel, sätt ditt hopp till HERREN!

För hos HERREN finns trogen kärlek,

och fullständig befrielse.

8 Han ska sätta Israel fri

från alla deras synder.

Föregående   Nästa

Psalm-Meny

Denna psalm, samt psalmerna 6, 32, 38, 51, 102, 143 har en gemensam ton av bot, ånger, förlåtelse, nåd.

130:1. från djupen, författaren upplevde att han befann sig i syndens djup (v. 2-4, 8). Jfr Ps 88:7-8.

130:3. Gud antecknar inte sitt folks synder, tvärtom, Gud minns inte de synder han förlåtit, se Hebr 10:17.

130:4. för att du ska fruktas, eftersom vi lever i Guds förlåtelse kommer vi inte att drabbas av hans ilska. Men fruktan för Guds vrede och det eviga helvetet hjälper oss att leva kvar i Guds förlåtelse (jfr Hebr 10:26-31). Om att frukta Gud, se kommentar till Ps 36:2-5.

130:6. väktarna, som vaktade staden under nattens timmar och inväntade morgonens ljus.

130:8. Versen möter sin uppfyllelse i Jesus Kristus, se Matt 1:21 med kommentar.

Föregående   Nästa

Psalm-Meny

© Ragnar Blomfelt