1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24
kapitel 22
Planer på att döda Jesus
1 Det osyrade brödets högtid som kallas påsk närmade sig. 2 Översteprästerna och de skriftlärda sökte finna något sätt att göra sig av med Jesus eftersom de var rädda för folket. 3 Då for Satan in i Judas, som kallades Iskariot och som var en av de tolv. 4 Han gick och talade med översteprästerna och officerarna om hur han skulle kunna överlämna Jesus åt dem. 5 De blev glada och lovade att ge honom pengar. 6 Judas samtyckte och sökte nu ett lämpligt tillfälle att överlämna honom åt dem utan att folk var närvarande.
Påskmåltiden förbereds
7 Så kom den dag i det osyrade brödets högtid när påskalammet skulle slaktas. 8 Då sände Jesus iväg Petrus och Johannes och sa: ˮGå och förbered den påskmåltid vi ska äta.ˮ 9 De frågade honom: ˮVar vill du att vi ska förbereda den?ˮ 10 Han svarade: ˮNär ni kommer in i staden ska en man möta er som bär en vattenkruka. Följ honom till det hus där han går in 11 och säg till husbonden: ʼLäraren frågar dig: Var finns det gästrum där jag kan äta påskmåltiden med mina lärjungar?ʼ 12 Han ska då visa er ett stort rum på övervåningen som står färdigt. Där ska ni förbereda.ˮ 13 De gick och fann att det var som Jesus hade sagt. Och de förberedde för påskmåltiden.
Den första nattvarden
14 När timmen var inne lade sig Jesus till bords tillsammans med apostlarna. 15 Han sa till dem: ˮJag har innerligt längtat efter att få äta denna påskmåltid med er innan mitt lidande börjar. 16 För jag säger er att jag kommer inte att äta det mer förrän det får sin fullbordan i Guds rike.ˮ 17 Och han tog en bägare, bad tackbönen och sa: ˮTag detta och dela mellan er. 18 För jag säger er att från denna stund ska jag inte dricka av vinstockens frukt förrän Guds rike kommer.ˮ 19 Och han tog ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt dem och sa: ˮDetta är min kropp, som utges för er. Gör detta till minne av mig.ˮ 20 Och likaså tog han bägaren efter måltiden och sa: ˮDenna bägare är det nya förbundet i mitt blod, som utgjuts för er.
21 Men lyssna, den som förråder mig har sin hand här på bordet med mig. 22 För Människosonen går bort som det är bestämt, men det blir hemskt för den man som förråder honom.ˮ 23 Då började de diskutera med varandra vem av dem som skulle komma att göra detta.
Vem är den störste?
24 Lärjungarna började också tvista. Det gällde vem bland dem som kunde anses vara störst. 25 Då sa Jesus: ˮFolkens kungar härskar över sina folk, och de som har makten kallar sig välgörare. 26 Men ni ska inte bete er så, utan den störste bland er ska vara som den yngste och ledaren ska vara som tjänaren. 27 För vem är störst, den som ligger till bords eller den som tjänar? Det är den som ligger till bords, eller hur? Men jag är mitt ibland er som en tjänare. 28 Ni är de som stannat kvar hos mig under mina frestelser. 29 Och liksom min Fader har tilldelat kungariket åt mig så tilldelar jag det åt er, 30 för att ni ska få äta och dricka vid mitt bord i mitt kungarike, och sitta på troner och döma Israels tolv stammar.
Jesus förutsäger Petrus förnekelse
31 Simon, Simon, lyssna. Satan har begärt att få skaka om och pröva er. 32 Men jag har bett för dig att du inte ska förlora din tro. Och när du har vänt tillbaka, så styrk dina bröder.ˮ 33 Petrus sa: ˮHerre, med dig är jag redo att gå både i fängelse och i döden.ˮ 34 Jesus svarade: ˮPetrus, jag säger dig, tuppen ska inte gala i dag förrän du tre gånger förnekat att du känner mig.ˮ
Skriftens ord uppfylls i Jesus
35 Och han sa till dem: ˮNär jag sände er utan börs, väska och sandaler, saknade ni något?ˮ De svarade: ˮIngenting.ˮ 36 Då sa han: ˮMen nu ska den som har en börs ta den med sig, likaså den som har en väska. Och den som inte har något svärd ska sälja sin mantel och köpa ett. 37 För jag säger er att detta skriftens ord måste uppfyllas i mig: Han blev räknad bland laglösa. För det som är skrivet om mig har en fullbordan.ˮ 38 De sa: ˮHerre, här är två svärd.ˮ Han svarade dem: ˮDet räcker.ˮ
Jesus ber i Getsemane
39 Och Jesus bröt upp och gick som han brukade till Olivberget, och lärjungarna följde honom. 40 När han kom till platsen sa han: ˮBe att ni inte kommer i frestelse.ˮ 41 Och han gick avsides ungefär ett stenkast ifrån dem, föll på knä och bad: 42 ˮFader, om du vill, ta denna bägare ifrån mig. Men ske inte min vilja utan din.ˮ [43 En ängel från himlen visade sig för honom och gav honom kraft. 44 Han greps av ångest och bad alltmer innerligt, och svetten blev som blodsdroppar som föll ner på marken.] 45 När han reste sig från bönen och kom till lärjungarna, fann han att de hade somnat av sorg. 46 Och han sa: ˮVarför sover ni? Res er upp och be att ni inte kommer i frestelse.ˮ
Jesus blir förrådd och fängslas
47 Medan han ännu talade kom plötsligt en folkhop, ledd av han som hette Judas, en av de tolv. Han gick fram till Jesus för att kyssa honom. 48 Jesus sa till honom: ˮJudas, förråder du Människosonen med en kyss?ˮ 49 När de som stod omkring Jesus såg vad som höll på att hända frågade de: ˮHerre, ska vi slå till med svärd?ˮ 50 Och en av dem slog till mot översteprästens slav och högg av honom högra örat. 51 Men Jesus sa: ˮDet är nog nu!ˮ Och han rörde vid hans öra och helade honom.
52 Sedan sa Jesus till de överstepräster och officerare för tempelvakten och äldste som hade kommit ut mot honom: ˮSom mot en förbrytare har ni gått ut med svärd och påkar. 53 Dagligen var jag hos er i templet, och ni grep mig inte. Men detta är er stund, och mörkret har makten.ˮ
Petrus förnekar Jesus
54 Då grep de Jesus och förde honom till översteprästens hus. Petrus följde efter på avstånd. 55 Mitt på gården tände de upp en eld och slog sig ner omkring den. Petrus satte sig mitt ibland dem. 56 En tjänsteflicka fick se honom sitta där vid elden. Hon stirrade på honom och sa: ˮHan där var också med honom.ˮ 57 Men han nekade och sa: ˮKvinna, jag känner honom inte.ˮ 58 Strax därefter fick en man syn på honom och sa: ˮDu är också en av dem.ˮ Men Petrus svarade: ˮMänniska, det är jag inte alls.ˮ 59 Ungefär en timme senare var det en annan som försäkrade: ˮVisst var även han med honom! Han är ju också från Galileen.ˮ 60 Men Petrus sa: ˮMänniska, jag vet inte vad du pratar om.ˮ Och i det ögonblick han sa det gol en tupp. 61 Herren vände sig om och såg på Petrus. Och Petrus kom ihåg Herrens ord, vad han hade sagt honom: ˮInnan tuppen gal i dag ska du tre gånger förneka mig.ˮ 62 Och han gick ut och grät bittert.
Jesus hånas och misshandlas av vakterna
63 De män som bevakade Jesus hånade honom medan de misshandlade honom. 64 De täckte hans ansikte och sa: ˮProfetera! Vem var det som slog dig?ˮ 65 Och hädelserna haglade över honom.
Jesus inför Sanhedrin
66 När det blev dag samlades folkets äldste, både överstepräster och skriftlärda. De förde honom till deras rådsplats 67 och sa: ˮÄr du Kristus, så säg det!ˮ Han svarade: ˮOm jag säger er det kommer ni inte att tro, 68 och om jag frågar er kommer ni inte att svara. 69 Men härefter ska Människosonen sitta på Guds den Mäktiges högra sida.ˮ 70 Då frågade alla: ˮÄr du alltså Guds Son?ˮ Han svarade dem: ˮNi säger själva, att Jag Är.ˮ 71 De sa: ˮVad ska vi med vittnesmål till? Vi hörde ju själva från hans egen mun.ˮ
Föregående Nästa
.
ˮJudas, förråder du Människosonen med en kyss?ˮ
22:1. påsk, firades årligen till minne av att Israels folk frälstes från Guds vrede genom lammets blod och befriades från fångenskapen i Egypten, 2 Mos 12. (Jfr Joh 1:29 med kommentar.)
22:2. eftersom de var rädda för folket, som i allt högre utsträckning sökte sig till Jesus (21:38). Om de religiösa ledarna nu skulle gripa Jesus eller döda honom riskerade de folkets raseri (jfr Mark 14:1-2), så därför var de rädda, jfr 20:19.
22:3. Då for Satan in i Judas, detta inträffade vid två tillfällen, Joh 13:27. Nu hade det kommit en särskilt ”läglig tid” för Satan, Luk 4:13. Iskariot, syftar sannolikt på den plats där han var ifrån, dvs Kerioth, en stad i södra Judeen.
22:4. officerarna, tempelvakter.
22:10. en man möta er som bär en vattenkruka, vilket normalt kvinnorna gjorde.
22:14. När timmen var inne, vid solnedgången då påsken inleddes.
22:15. innan mitt lidande börjar, en fjärde förutsägelse om det lidande som Jesus kom till jorden för att fullborda (9:22, 44, 18:31).
22:16. fullbordan i Guds rike, syftar på den himmelska bröllopsmåltiden, Upp 19:6-9.
22:19-20. min kropp … mitt blod, orden är inte bara symboliska. Det handlar om en djup, innerlig och verklig delaktighet av Kristus. det nya förbundet, som omtalades redan omkring år 600 f.Kr. av profeten Jeremia, Jer 31:31-34. som utgjuts för er (v. 20), anspelar på djuroffrets blod som utgöts vid altaret för att bringa försoning, 2 Mos 29:10-12, 3 Mos 4:7, 18.
22:22. som det är bestämt, av Gud före skapelsen. det blir hemskt, syftar både på hans död (Matt 27:5, Apg 1:18) och att han var en ”fördärvets man” (Joh 17:12). förråder, även om det är Guds plan och vilja som styr varje skeende, så fråntar inte det människans ansvar.
22:24. började också tvista, föregående diskussion (v. 23) ledde sannolikt fram till denna högmodstvist.
22:26. I Guds rike råder ofta helt motsatta värderingar jämfört med de som råder i en fallen värld.
22:27. Men jag är mitt ibland er som en tjänare. Något som Jesus ofta visade i handling (se t.ex. Joh 13:1-17).
22:28. mina frestelser, Jesus blev frestad redan från början av sin offentliga verksamhet (Matt 4:1). Men under sin tid på jorden föll han aldrig i någon frestelse utan förblev syndfri (Hebr 4:15).
22:29. så tilldelar jag det åt er, anspelar på Dan 7:18, 22, 27. Se även 2 Tim 2:12, 1 Petr 2:9-10, Upp 22:5.
22:30. ni ska … döma Israels tolv stammar, de tolv apostlarna som representerar det nya Israel ska en dag döma dem bland det gamla förbundets folk som förkastade Messias.
22:31. Satan har begärt, den onde kan inte göra något mot en Kristi lärjunge om han inte får tillåtelse av Gud (jfr Job 1, 1 Joh 5:18). skaka om och pröva, grekiskans bildspråk handlar om sållning av vete. er, är plural i grekiskan och syftar på samtliga apostlar.
22:31. ”skaka om och pröva er.” Alternativ översättning: sålla er som vete.
22:32. Jesu förbön höll Petrus kvar i tron och gjorde honom sedan till den ”klippa” som Jesus hade utvalt honom till att vara (se även Matt 16:16-19, 26:75 med kommentarer). vänt tillbaka, från förnekelse (v. 56-61), till frimodig och orubblig bekännelse (Apg 2:14-41).
22:33-34. Se kommentar till Matt 26:31-35.
22:35-38. En ny förändrad situation kräver nya förhållningsregler. Det som var förbjudet då (9:3, 10:4), blir nu tillåtet. Påbudet om svärd (v. 36) ska möjligen ses i ljuset av profetian i Jes 53:12. Den profetian får sin slutliga uppfyllelse i Luk 22:50 då Jesus av romarna och de religiösa ledarna kom att på falska grunder bli ”räknad bland laglösa” (v. 37).
22:37. Jes 53:12.
22:38. ”Det räcker.” Alternativ översättning: Nog om den saken.
22:40. platsen, Getsemane, en trädgård som låg vid foten av Olivberget strax intill Jerusalem.
22:42. denna bägare, den lidandesbägare som samtidigt är en symbol för Guds vrede (Ps 75:9, Jes 51:17, Jer 25:15, Upp 14:10, 16:19). ske inte min vilja utan din, Jesus levde som han lärde, jfr Matt 6:10.
22:43-44. Textstycket anses allmänt inte höra till Lukas evangelium. Det återges här av tradition.
22:46. be att ni inte kommer i frestelse, anknyter till den bön som Jesus lärde oss att be, Matt 6:13.
22:50. en av dem, Petrus (Joh 18:10). översteprästens slav, Malkos (Joh 18:10).
22:51. ”Det är nog nu!” Alternativ översättning: Låt mig göra detta.
22:59. Han är ju också från Galileen. Petrus var liksom Jesus (23:6) från Galileen där uttalet var ett annat än i Jerusalem.
22:62. Se kommentar till Matt 26:75.
22:63-64. Jesu händer botade och befriade syndare. Men människornas händer misshandlade den syndfrie.
22:66. När det blev dag, giltiga judiska rättegångar kunde endast hållas under dagtid.
22:69. Se kommentar till Matt 26:64. Människosonen, se kommentar till Matt 8:18-22.
22:69. Ps 110:1.
22:70. Jag Är, en gudomlig titel som anspelar på 2 Mos 3:13-14.
© Ragnar Blomfelt