KAPITEL 45

Josef ger sig till känna för sina bröder

1 Josef kunde inte behärska sig längre inför alla som stod omkring honom. Han ropade: ”Alla går ut härifrån!” Ingen blev kvar hos Josef när han gav sig till känna för sina bröder. 2 Han grät så högt att egyptierna hörde det. Även faraos husfolk hörde det.

3 Josef sa till sina bröder: ”Jag är Josef. Lever min far än?” Men hans bröder kunde inte svara, för de stod skräckslagna inför honom. 4 Då sa Josef till dem: ”Kom hit till mig.” De gick närmare. Och han sa: ”Jag är Josef, er bror, som ni sålde till Egypten. 5 Men var inte bedrövade eller upprörda för att ni sålde mig hit. För Gud sände mig hit före er för att rädda liv. 6 I två år har det varit hungersnöd i landet, och i fem år till ska man varken plöja eller skörda. 7 Men Gud sände mig hit före er, för att låta er bli en kvarleva på jorden och hålla er vid liv genom en stor befrielse. 8 Så det var inte ni som sände mig hit utan Gud. Han har gjort mig till en fader åt farao och till herre över hela hans hus och till härskare över hela Egypten.

9 Skynda er upp till min far och säg till honom: Så säger din son Josef: Gud har gjort mig till herre över hela Egypten. Kom ner till mig, och dröj inte! 10 Du ska få bo i landet Goshen och vara nära mig, du och dina barn och barnbarn, dina får och kor och allt du äger. 11 Det är fem hungerår kvar, men jag ska sörja för dig. Varken du eller ditt hus eller någon som tillhör dig ska bli utblottad. 12 Lyssna! Ni ser själva, och min bror Benjamin ser, att det är jag som talar till er. 13 Berätta för far om all min ära och makt i Egypten och om allt ni sett. Och hämta hit far så fort ni kan.” 14 Och Josef omfamnade Benjamin och grät, och Benjamin grät i hans famn. 15 Han kysste alla sina bröder och grät i deras armar. Sedan samtalade hans bröder med honom.

16 Då de fick höra i faraos palats att Josefs bröder hade kommit, gladde det farao och hans tjänare. 17 Farao sa till Josef: ”Säg till dina bröder att göra så här: Lasta era djur och far till Kanaan. 18 Hämta er far och ert husfolk och kom till mig. Jag ska ge er det bästa i Egypten och ni ska få äta av landets utsökta rätter. 19 Du ska påbjuda dem att göra så här: Ta med vagnar från Egypten för era små barn och era hustrur. Hämta er far och kom. 20 Bry er inte om era ägodelar, för det bästa i hela Egypten ska vara ert.” 21 Israels söner gjorde så. Josef gav dem vagnar, som farao befallt, och mat på vägen. 22 Han gav var och en av dem nya kläder. Till Benjamin gav han 300 silvermynt och fem uppsättningar nya kläder. 23 Till sin far skickade han följande: tio åsnor lastade med det bästa Egypten hade och tio åsneston med säd, bröd och annan mat åt hans far för resan. 24 Sedan sände han iväg sina bröder, och när de gav sig av sa han: ”Bli inte ovänner på vägen!”

25 De drog upp från Egypten och kom till sin far Jakob i Kanaan. 26 De berättade för honom: ”Josef lever! Han är härskare över hela Egypten!” Josef blev som förlamad, för han kunde inte tro dem. 27 Men när de talade om för honom allt vad Josef sagt till dem och när han såg vagnarna som Josef hade skickat för att hämta honom, då fick anden i deras far Jakob nytt liv. 28 Och Israel sa: ”Det räcker! Min son Josef lever än. Jag vill fara iväg och se honom innan jag dör.”

Nästa

Föregående

© Ragnar Blomfelt