KAPITEL 44

Josef prövar sina bröder

1 Josef befallde sedan sin husförvaltare: ”Fyll männens säckar med säd så mycket de förmår bära. Och lägg vars och ens pengar överst i hans säck. 2 Lägg min bägare, silverbägaren, överst i den yngstes säck tillsammans med pengarna för hans säd.” Han gjorde som Josef sa. 3 När gryningsljuset kom sändes männen iväg med sina åsnor. 4 De kom lite utanför staden. Då sa Josef till sin husförvaltare: ”Sätt efter männen! När du hinner upp dem ska du säga: Varför har ni lönat gott med ont? 5 Är det inte bägaren som min herre dricker ur och som han tyder tecken med? Ni har gjort en ond gärning!”

6 Förvaltaren kom ifatt dem och sa detta till dem. 7 De svarade: ”Varför säger min herre så? Dina tjänare skulle aldrig göra något sådant! 8 Pengarna vi fann överst i våra säckar tog vi med oss tillbaka till dig från Kanaan. Varför skulle vi stjäla silver eller guld från din herres hus? 9 Om bägaren finns hos någon av dina tjänare ska han dö. Och vi andra ska bli min herres slavar.” 10 Han svarade: ”Ja, det ska bli som ni säger. Den som bägaren finns hos ska bli min slav. Ni andra ska vara utan skuld.”

11 Var och en lyfte snabbt ner sin säck på marken och öppnade den. 12 Förvaltaren började söka hos den äldste och slutade hos den yngste. Och bägaren hittades i Benjamins säck. 13 Då rev de sönder sina kläder, lastade sina åsnor och återvände till staden. 14 Juda och hans bröder gick in i Josefs hus. Han var ännu kvar, och de föll ner till golvet för honom. 15 Josef sa till dem: ”Vad har ni gjort? Vet ni inte att en man som jag kan tyda tecken?”

16 Juda svarade: ”Vad kan vi säga till min herre? Hur ska vi uttrycka oss och hävda vår oskuld? Gud har avslöjat dina tjänares missgärning. Vi är nu min herres slavar, både vi och den i vilkens hand bägaren hittades hos.” 17 Men Josef sa: ”Nej, aldrig att jag skulle göra så! Mannen i vilkens hand bägaren hittades hos ska bli min slav. Ni andra kan lugnt resa hem till er far.”

18 Juda steg då fram till honom och sa: ”O, min herre, var snäll och låt din tjänare säga ett ord inför min herre och bli inte arg på din tjänare, för du är som farao. 19 Min herre frågade sina tjänare om vi hade en far eller bror. 20 Vi svarade: Vi har en gammal far och en son till honom, en ung pojke som han fick på gamla dagar. Pojkens bror är död, så han är ensam kvar efter sin mor, och hans far älskar honom. 21 Då ville du att dina tjänare skulle föra ner honom till dig så att du fick se honom med egna ögon. 22 Vi svarade vår herre: Pojken kan inte lämna sin far, han skulle dö om pojken lämnade honom. 23 Men du sa till dina tjänare att om inte vår yngste bror följde med oss hit så skulle vi inte få träda fram inför dig. 24 Då vi kom hem till din tjänare, min far, återgav vi för honom vår herres ord. 25 Men vår far sa: Far tillbaka och köp oss lite säd. 26 Vi svarade: Vi kan inte fara dit ner. Om vår yngste bror är med oss kan vi fara. Men om inte vår yngste bror är med får vi inte träda fram inför mannen. 27 Då sa din tjänare, min far, till oss: Ni vet att min hustru födde mig två söner. 28 En försvann ifrån mig, och jag sa: Han är säkert ihjälriven, och jag har inte sett honom mer. 29 Om ni tar också denne ifrån mig och en olycka skulle hända honom, då för ni mig gråhårig och sörjande ner i dödsriket. 30 Om jag kommer till din tjänare, min far, utan pojken som vår far är så fäst vid, 31 då dör han när han ser att pojken inte är med. Dina tjänare skulle då sända din tjänare, vår far, gråhårig och sörjande ner i dödsriket. 32 Jag, din tjänare, har lovat min far att ansvara för pojken. Jag sa att om jag inte återvänder med honom ska jag vara en syndare inför min far för alltid. 33 Jag ber därför att din tjänare får stanna hos min herre som slav i pojkens ställe. Så kan pojken återvända med sina bröder. 34 Hur skulle jag kunna fara hem till min far utan pojken, och få bevittna den plåga som skulle drabba min far?”

Nästa

Föregående

© Ragnar Blomfelt