FÖRSTA MOSEBOKEN

KAPITEL 43

Brödernas andra resa till Egypten

1 Hungersnöden var svår i landet. 2 När de ätit upp säden de hämtat från Egypten sa deras far till dem: ”Res dit igen och köp oss lite säd.” 3 Men Juda svarade honom: ”Mannen sa klart och tydligt till oss: ’Ni kommer inte att få träda fram inför mig om inte er bror är med er.’ 4 Om du sänder vår bror med oss, reser vi ner och köper säd åt dig. 5 Men om du inte sänder honom med oss reser vi inte. För mannen sa till oss: ’Ni kommer inte att få träda fram inför mig om inte er bror är med er’.” 6 Då sa Israel: ”Varför gjorde ni mig så illa att ni berättade för mannen att ni har en bror till?” 7 De svarade: ”Mannen förhörde sig noga om oss och vår släkt. Han sa: ’Lever er far ännu? Har ni någon bror?’ Vi besvarade hans frågor. Hur kunde vi veta att han skulle uppmana oss att hämta vår bror?” 8 Juda sa då till sin far Israel: ”Låt pojken följa med mig. Vi måste genast fara om vi ska överleva och inte dö, både vi, du och våra barn. 9 Jag ska garantera hans säkerhet. Du kan hålla mig ansvarig för honom. Om jag inte återvänder med honom till dig och ställer honom framför dig, ska jag vara en syndare inför dig för alltid. 10 Hade vi inte dröjt hade vi redan varit tillbaka både en och två gånger.”

11 Då sa deras far Israel till dem: ”Om så måste ske, gör så här: Ta lite av landets bästa i era säckar och för ner till mannen som gåva: lite balsam, lite honung, kryddor, myrra, pistaschnötter och mandlar. 12 Ta dubbelt med pengar, och återlämna de pengar ni fick tillbaka överst i era säckar. Kanske var det ett misstag. 13 Ta er bror också, och far genast tillbaka till mannen. 14 Må Gud den Allsmäktige låta er möta barmhärtighet inför mannen så att han sänder tillbaka er andre bror och Benjamin. Och blir jag barnlös, så blir jag barnlös.”

15 Männen tog med sig gåvan, dubbelt med pengar, och Benjamin. De gav sig av ner till Egypten och kom inför Josef.

16 När Josef såg Benjamin med dem, sa han till sin husförvaltare: ”För männen till huset, slakta ett djur och tillred, för männen ska äta middag med mig.” 17 Mannen gjorde som Josef sa. Han tog männen till Josefs hus. 18 Men när männen fördes in i Josefs hus blev de rädda, och sa: ”Det är på grund av pengarna vi förs in här, de som var med tillbaka i våra säckar förra gången. Nu går han till angrepp och kastar sig över oss och gör oss till slavar och tar våra åsnor.” 19 De gick fram till Josefs husförvaltare vid ingången till huset. 20 De sa: ”O, Herre, vi kom verkligen hit förra gången för att köpa säd. 21 Men när vi öppnade våra säckar vid nattlägret, fann var och en av oss sina pengar överst i sin säck, den summa han betalt. Nu har vi med dem tillbaka. 22 Och vi har med oss mer pengar för att köpa mat. Vi vet inte vem som lade pengarna i våra säckar.” 23 Förvaltaren sa: ”Allt är väl, var inte rädda! Er Gud och er fars Gud har lagt en skatt i era säckar. Jag har fått era pengar.” Sedan förde han ut Simeon till dem. 24 Mannen förde bröderna in i Josefs hus och gav dem vatten att tvätta fötterna med. Och han utfodrade deras åsnor. 25 De förberedde sin gåva inför Josefs ankomst vid middagstiden, för de hade hört att de skulle äta där.

26 Josef kom hem och de överlämnade till honom gåvan de hade fört in, och de böjde sig till golvet för honom. 27 Han hörde sig för om allt var bra med dem, och frågade sedan: ”Är det bra med er gamle far som ni talade om? Lever han än?” 28 De svarade: ”Ja, det är bra med din tjänare, vår far. Han lever än.” Och de böjde sig och föll ner för honom. 29 Josef lyfte blicken och fick se sin bror Benjamin, sin mors son, och frågade: ”Är detta er yngste bror som ni talade om?” Han fortsatte: ”Gud ska visa dig nåd, min son.” 30 Överväldigad av känslor för sin bror skyndade Josef ut för att finna en plats för sina tårar. Han gick in i sin kammare och grät. 31 Så tvättade han ansiktet och gick ut igen. Han la band på sig och sa: ”Sätt fram maten.” 32 De satte fram för honom och för bröderna och för de egyptier som åt hos honom, var för sig. För egyptier får inte äta med hebreer, det skulle vara anstötligt för dem. 33 Bröderna fick sitta mitt emot Josef, i åldersordning, från den förstfödde till den yngste. Och männen såg förundrat på varandra. 34 Han lät dem få av rätterna på sitt bord. Benjamin fick fem gånger så mycket som de andra. Och de drack sig berusade med honom.

Nästa

Föregående

43:33. såg förundrat på varandra. På grund av hela situationen, men sannolikt också på grund av placeringen i åldersordning som ju bara de själva, samt Josef, hade kännedom om.

© Ragnar Blomfelt