KAPITEL 39

Josef och Potifars hustru

1 Josef blev förd ner till Egypten. Potifar, en egyptier som var hovman hos farao och befälhavare för livvakterna, köpte honom av ismaeliterna som hade fört honom dit. 2 Herren var med Josef, som blev framgångsrik. Han levde i sin egyptiske herres hus. 3 Hans herre såg att Herren var med honom och att Herren gjorde så att allt gick väl i hans hand. 4 Josef blev omtyckt av Potifar och blev hans tjänare. Potifar satte honom över hela sitt hus och lät honom ta hand om allt han ägde. 5 Från den stund han satte honom över sitt hus och allt han ägde, välsignade Herren egyptierns hus för Josefs skull. Herrens välsignelse vilade över allt som var hans, i huset och på marken. 6 Han lät Josef ta hand om allt. Potifar bekymrade sig inte om något annat än maten han åt.

Josef var vacker till kropp och utseende. 7 Efter en tid började hans herres hustru kasta sina blickar på honom och sa: ”Ligg med mig!” 8 Men han vägrade och sa till sin herres hustru: ”När min herre har mig i sin tjänst bekymrar han sig inte om något i huset. Allt han äger har han lämnat i mina händer. 9 Ingen är större i detta hus än jag, och inget nekar han mig – utom dig, eftersom du är hans hustru. Hur skulle jag då kunna göra något så ont och synda mot Gud?” 10 Hon talade till Josef dag efter dag, men han lyssnade inte på henne och ville varken ligga med henne eller vara med henne.

11 Det hände sig en dag att han kom in i huset för att utföra sitt arbete. Ingen av husfolket var inne. 12 Då grep hon tag i hans mantel och sa: ”Ligg med mig!” Men han lämnade manteln i hennes hand och sprang iväg ut. 13 När hon såg att han lämnade manteln i hennes hand och sprang iväg, 14 ropade hon på männen i huset och sa till dem: ”Titta! Min man har fört in till oss en hebreisk man som gör oss till åtlöje. Han kom till mig och ville ligga med mig, men jag ropade så högt jag kunde. 15 Och när han hörde hur jag gallskrek lämnade han manteln hos mig och sprang iväg ut.”

16 Hon tog till vara Josefs mantel tills hans herre kom hem. 17 Då upprepade hon allt för honom: ”Den hebreiske slaven som du har fört till oss kom till mig för att göra mig till åtlöje. 18 Men när jag gallskrek lämnade han sin mantel hos mig och sprang iväg ut.” 19 Josefs herre blev rasande när han fick höra av sin hustru vad hans slav hade gjort mot henne. 20 Han satte Josef i det fängelse där kungens fångar hölls inspärrade. Där i fängelset blev Josef sittande.

21 Men Herren var med Josef och visade honom kärlek, och lät honom bli vänligt bemött av fängelsechefen. 22 Josef fick av fängelsechefen ansvar för alla fångar i fängelset och för alla arbetsuppgifter där. 23 Fängelsechefen var obekymrad om allt som anförtrotts Josef, för Herren var med honom. Herren lät allt han gjorde lyckas väl.

Nästa

Föregående

© Ragnar Blomfelt