KAPITEL 28

Jakob sänds till Laban

1 Då kallade Isak till sig Jakob. Han välsignade honom och befallde honom: ”Du får inte ta till hustru någon av Kanaans döttrar. 2 Bege dig genast till Paddan-Aram, till din morfar Betuels hus. Ta dig en hustru därifrån, någon av döttrarna till din morbror Laban. 3 Gud den Allsmäktige ska välsigna dig och göra dig fruktsam och talrik så att du blir en stor folkskara. 4 Han ska ge åt dig och dina ättlingar  Abrahams välsignelse så att du kan ta landet som Gud gav åt Abraham till egendom, det land där du nu bor som främling.”

5 Så sände Isak iväg Jakob. Han begav sig till Paddan-Aram, till aramén Laban, son till Betuel och bror till Rebecka, Jakobs och Esaus mor.

Esau tar sig en hustru till

6 Esau såg att Isak hade välsignat Jakob och sänt honom till Paddan-Aram för att hämta en hustru därifrån. Han hade välsignat honom och befallt: ”Du får inte ta en Kanaans dotter till hustru.” 7 Och Jakob hade lytt sin far och mor och begett sig till Paddan-Aram. 8 Då förstod Esau att hans far Isak ogillade kanaaneiska kvinnor. 9 Så han gick till Ismael och tog Mahalat till hustru, utöver de hustrur han hade. Hon var dotter till Ismael, Abrahams son, och syster till Nebajot.

Jakobs dröm i Betel

10 Jakob lämnade Beer-Sheba och begav sig mot Harran. 11 Han kom till ett ställe där han övernattade eftersom solen hade gått ner. Han tog en av stenarna på platsen för att ha under huvudet och lade sig att sova.

12 Då hade han en dröm. Han såg en trappa rest på jorden, och toppen nådde till himlen. Och Guds änglar gick upp och ner på den. 13 Och se, Jahve stod ovanför den och sa: ”Jag är Jahve, din far Abrahams Gud och Isaks Gud. Det land där du ligger ska jag ge åt dig och dina ättlingar. 14 De ska bli som stoftet på jorden och du ska utbreda dig åt väster och öster, norr och söder. Genom dig och dina ättlingar ska jordens alla släkten bli välsignade. 15 Lyssna, jag är med dig och ska skydda dig vart du än går, och jag ska föra dig tillbaka till detta land. Jag ska inte överge dig förrän jag gjort vad jag lovat dig.”

16 Jakob vaknade ur sömnen och sa: ”Jahve är verkligen på denna plats och jag visste det inte.” 17 Han blev uppskakad och sa: ”Vilken fantastisk plats! Här måste Gud bo, och här är himlens port.” 18 När Jakob tidigt på morgonen steg upp tog han stenen som han lagt under huvudet. Han reste den till en stod och göt olja över den. 19 Han kallade platsen Betel. Den hette tidigare Luz.

20 Jakob gav ett löfte och sa: ”Om Gud är med mig och skyddar mig på min vandringsväg och ger mig mat att äta och kläder att bära, 21 och jag tryggt återvänder till min fars hus, då ska Jahve vara min Gud. 22 Och stenen jag rest till en stod ska bli ett Guds hus. Och av allt du ger mig ska jag ge dig tionde.”

Nästa

Föregående

© Ragnar Blomfelt