KAPITEL 27

Rebecka och Jakob bedrar Esau

1 Isak var gammal och hans ögon var så svaga att han inget såg. Då kallade han till sig sin äldste son Esau och sa till honom: ”Min son.” Han svarade: ”Jag är här.” 2 Då sa han: ”Jag är gammal och vet inte vilken dag jag ska dö. 3 Ta nu dina vapen, ditt koger och din båge. Gå ut i markerna och skjut något vilt åt mig. 4 Tillaga sedan en god rätt som jag tycker om och bär in det till mig och låt mig äta så jag kan välsigna dig innan jag dör.”

5 Rebecka hörde vad Isak sa till sin son Esau. Så medan Esau gick ut i markerna för att skjuta något vilt att ta hem, 6 sa Rebecka till sin son Jakob: ”Lyssna, jag hörde din far säga till din bror Esau: 7 ’Skaffa något vilt och tillaga åt mig en god rätt att äta så jag kan välsigna dig inför Herren innan jag dör.’ 8 Min son, lyssna därför nu på mig och gör som jag säger! 9 Gå till hjorden och hämta två killingar. Jag ska tillaga en god rätt av dem åt din far, något han tycker om. 10 Bär sedan in rätten till din far att äta så att han välsignar dig innan han dör.”

11 Men Jakob sa till sin mor Rebecka: ”Min bror Esau är ju hårig, och jag har slät hud. 12 Om far rör vid mig blir jag en bedragare i hans ögon och drar förbannelse över mig och inte välsignelse.” 13 Hans mor sa: ”Den förbannelsen tar jag på mig, min son. Gör bara som jag säger och gå och hämta killingarna åt mig!”

14 Då gick han och hämtade dem och tog dem till sin mor. Och hon tillagade en god rätt som hans far tyckte om. 15 Sedan tog Rebecka fram sin äldste son Esaus bästa kläder, som hon hade hos sig, och satte dem på sin yngste son Jakob. 16 Med skinnen från killingarna täckte hon hans händer och hans bara hals. 17 Sedan gav hon sin son Jakob den goda rätten och brödet som hon tillagat.

18 Han gick in till sin far och sa: ”Min far.” Isak svarade: ”Ja! Vem är du, min son?” 19 Jakob sa: ”Jag är Esau, din förstfödde. Jag har gjort som du sa till mig. Var snäll och sätt dig upp och ät av mitt vilt, så att du kan välsigna mig.” 20 Men Isak sa till sin son: ”Hur fick du tag i det så snabbt, min son?” Jakob svarade: ”Herren din Gud sände det i min väg.”

21 Då sa Isak till Jakob: ”Min son, var snäll och kom närmare så jag kan röra vid dig och känna om du verkligen är min son Esau eller inte.” 22 Jakob gick då fram till sin far Isak som rörde vid honom och sa: ”Rösten är Jakobs, men händerna är Esaus.” 23 Isak kände inte igen honom, för händerna var håriga som hans bror Esaus händer. Och så välsignade han Jakob. 24 Isak frågade: ”Är du verkligen min son Esau?” Han svarade: ”Ja.” 25 Då sa han: ”Sätt fram maten så att jag får äta av min sons viltkött och välsigna dig.” Jakob satte fram det åt honom och han åt. Han gav honom också vin att dricka. 26 Sedan sa hans far Isak: ”Kom hit och kyss mig, min son.” 27 Jakob gick fram och kysste honom. När Isak kände lukten av hans kläder välsignade han Jakob och sa: ”Doften av min son är som doften av en äng som Herren välsignat. 28 Gud ska ge dig dagg från himlen, fruktbar mark, säd och vin i överflöd. 29 Folk ska tjäna dig, folkslag underordna sig dig. Härska över dina bröder. Din mors söner ska underordna sig dig. Förbannade är de som förbannar dig, välsignade är de som välsignar dig.”

30 Så fort Isak hade välsignat Jakob och Jakob lämnat sin far kom hans bror Esau hem från jakten. 31 Även han lagade en god rätt och bar in den till sin far och sa: ”Nu kan far resa sig och äta av sin sons viltkött och sedan välsigna honom.” 32 Hans far Isak frågade: ”Vem är du?” Han svarade: ”Jag är din son Esau, din förstfödde.” 33 Isak började skaka våldsamt och sa: ”Vem var då jägaren som kom med sitt vilt till mig? Jag åt av allt innan du kom och jag välsignade honom, och välsignad ska han verkligen vara.” 34 När Esau hörde vad hans far sa skrek han bittert: ”Far, välsigna mig också!” 35 Men Isak svarade: ”Din bror kom med svek och tog din välsignelse.” 36 Då sa Esau: ”Inte undra på att han heter Jakob! För två gånger har han bedragit mig. Han tog min förstfödslorätt och nu tog han min välsignelse!” Och han frågade: ”Har du ingen välsignelse kvar för mig?” 37 Isak sa då till Esau: ”Lyssna, jag har satt honom att härska över dig och gett honom alla hans bröder till tjänare, och försett honom med säd och vin. Vad kan jag då göra för dig, min son?” 38 Esau sa till sin far: ”Far, har du bara en välsignelse? Välsigna mig också, far!” Och han grät högljutt. 39 Då svarade hans far Isak honom: ”Se, fjärran från fruktbar jord ska du bo, fjärran från himlens dagg där ovan. 40 Av svärd ska du leva, din bror ska du tjäna. Men när du gör dig fri ska du bryta hans ok från din nacke.”

41 Esau hatade Jakob på grund av välsignelsen som hans far gav Jakob. Han tänkte: ”Snart kommer dagarna då vi sörjer vår far. Då ska jag döda min bror Jakob.”

42 Rebecka fick höra vad hennes äldre son Esau hade sagt. Då kallade hon till sig sin yngre son Jakob och sa till honom: ”Lyssna, din bror Esau tröstar sig med planer på att döda dig. 43 Därför ska du nu göra som jag säger, min son. Fly genast till min bror Laban i Harran! 44 Stanna hos honom några dagar tills din brors raseri har lagt sig. 45 När din brors ilska har lagt sig och han glömt vad du gjort honom, då ska jag sända bud och hämta dig. Varför skulle jag förlora er båda på en och samma dag?”

46 Rebecka sa till Isak: ”Jag avskyr mitt liv på grund av Hets döttrar. Om Jakob tar sig en hustru bland landets kvinnor, en av Hets döttrar, varför ska jag då leva?”

Nästa

Föregående

© Ragnar Blomfelt