KAPITEL 1
Gud skapar universum
1 I begynnelsen skapade Gud universum. 2 Jorden var formlös och tom, mörker var över djupet. Och Guds Ande rörde sig över vattnet.
3 Gud sa: ”Det ska bli ljus.” Och det blev ljus. 4 Gud såg att ljuset var gott, så Gud skilde ljuset från mörkret. 5 Gud kallade ljuset dag och mörkret natt. Det blev afton och det blev morgon. Det var den första dagen.
6 Gud sa: ”Det ska bli ett valv mitt i vattnet som skiljer vatten från vatten.” 7 Gud gjorde valvet och skilde vattnet under valvet från vattnet ovanför valvet. Så blev det. 8 Gud kallade valvet himmel. Och det blev afton och det blev morgon. Det var den andra dagen.
9 Gud sa: ”Vattnet under himlen ska samlas till en enda plats så att det torra blir synligt.” Så blev det. 10 Gud kallade det torra land, och vattensamlingen hav. Och Gud såg att det var gott.
11 Gud sa: ”Jorden ska ge grönska, fröbärande örter, och fruktträd på jorden som bär frukt med frö efter sina slag.” Så blev det. 12 Jorden frambringade grönska, fröbärande örter efter sina slag och träd som bär frukt med frö efter sina slag. Och Gud såg att det var gott. 13 Och det blev afton och det blev morgon. Det var den tredje dagen.
14 Gud sa: ”Det ska finnas ljus på himlavalvet. De ska skilja dagen från natten, och vara tecken som utmärker högtider, dagar och år. 15 De ska vara ljus på himlavalvet och skina över jorden.” Så blev det. 16 Gud gjorde två stora ljus, det större att råda över dagen och det mindre att råda över natten. Han gjorde även stjärnorna. 17 Gud satte ljusen på himlavalvet att skina över jorden, 18 att råda över dagen och natten och att skilja ljuset från mörkret. Och Gud såg att det var gott. 19 Och det blev afton och det blev morgon. Det var den fjärde dagen.
20 Gud sa: ”Vattnet ska överflöda av levande varelser, och fåglar ska flyga över jorden under himlavalvet.” 21 Så Gud skapade de stora havsdjuren och alla levande varelser som rör sig och som vattnet överflödar av, alla efter deras slag, och alla bevingade fåglar efter deras slag. Och Gud såg att det var gott. 22 Gud välsignade dem och sa: ”Var fruktsamma och bli många och fyll havens vatten. Och fåglarna ska bli talrika på jorden.” 23 Och det blev afton och det blev morgon. Det var den femte dagen.
24 Gud sa: ”Jorden ska frambringa levande varelser efter deras slag: boskap, kräldjur och jordens djur efter deras slag.” Så blev det. 25 Gud gjorde jordens djur efter deras slag, boskapen efter deras slag och markens alla kräldjur efter deras slag. Och Gud såg att det var gott.
26 Gud sa: ”Låt oss göra Adam till vår avbild, lika oss. Och de ska råda över havets fiskar och himlens fåglar, över boskapen och hela jorden och alla kräldjur som rör sig där.” 27 Och Gud skapade mannen till sin avbild. Till Guds avbild skapade han honom. Som man och kvinna skapade han dem. 28 Gud välsignade dem. Och Gud sa till dem: ”Var fruktsamma och bli många, fyll jorden och lägg den under er. Råd över havets fiskar, himlens fåglar och alla djur som rör sig på jorden.” 29 Och Gud sa: ”Se, jag ger er alla fröbärande örter på hela jorden och alla träd med frö i sin frukt. Det ska ni äta. 30 Och till alla jordens djur och himlens alla fåglar och allt som krälar på jorden – allt som har liv – ger jag alla gröna örter till föda.” Så blev det. 31 Gud såg på allt han hade gjort, och det var verkligen mycket gott. Och det blev afton och det blev morgon. Det var den sjätte dagen.
1:1. I begynnelsen. Avser de sex skapelsedagarna, drygt 4000 år f. Kr. Jesus Kristus talade om begynnelsen, se t.ex. Mark 10:6 med kommentar. universum. Bibelhebreiskan har inget ord för universum, men ofta används formuleringen himlarna och jorden, så som det gör i grundtexten här, för att uttrycka det vi kallar universum.
1:2. Guds Ande. Här framträder den tredje ”personen” i Treenigheten för första gången i Bibeln. Alla tre inom gudomen är delaktiga i universums skapelse. Om Jesu Kristi delaktighet, se bl.a. Kol 1:16.
1:3. Gud sa. Gud behövde inga verktyg och inget material utan allting i universum skapades genom Guds ord, dvs genom att Gud uttalade det han ville skapa, och då blev det så. Jfr Hebr 11:3 med kommentar.
1:5. Det blev afton och det blev morgon. Det var den första dagen. På ett anmärkningsvärt övertydligt sätt undervisar texten genom denna återkommande formulering att universum skapades på sex ordinära dygn. Att Gud tog så lång tid på sig kan förklaras med att skapelseveckan skulle tjäna som en förebild för människans arbetsvecka, 2 Mos 20:8-11, 31:15-17.
1:16. stjärnorna. Se Jes 40:26, och Ps 147:4 med kommentar.
1:26. oss. (Även 3:22, 11:7.) Avser Fadern, Sonen, Den helige Ande. Adam. Avser mannen, det manliga släktet. Och samtidigt är ”Adam” här ett samlingsnamn för både man och kvinna. Det framkommer genom ordet ”de”, se även 5:2 och 9:6. vår avbild. Betyder bland annat enligt fortsättningen makt och rätt att råda över allt levande på jorden. Det unika människovärdet baseras helt på att människan är skapad till Guds avbild. Bara människan i universum står i en särskild relation till Skaparen.
1:27. mannen. Jfr 1 Kor 11:7.
1:31. mycket gott. Det fanns ingen smärta och ingen död och inget ont av något slag i det universum som Gud skapade i begynnelsen. den sjätte dagen. Därmed var skapelseveckan avslutad (jfr 2 Mos 20:11).
© Ragnar Blomfelt