bildlinje

Psalm 30

1 Av David. En psalmsång för tempelinvigningen.

2 HERRE, jag upphöjer dig!

För du lyfte mig upp

och lät ej mina fiender glädjas över mig.

3 Jahve min Gud,

jag ropade till dig och du helade mig.

4 HERRE, du förde mig upp från dödsriket.

Du höll mig vid liv medan andra for ner i graven.

5 Sjung till Jahve, ni hans heliga,

och tacka när ni tänker på hans helighet.

6 För hans vrede varar ett ögonblick,

hans välvilja ett helt liv.

Gråt gästar om natten,

men fröjderop om morgonen.

7 När det gick mig väl sa jag:

”Jag ska alltid stå trygg och säker.”

8 HERRE, i din välvilja

lät du mig stå som en fast klippa.

Sedan dolde du ditt ansikte

och jag blev skräckslagen.

9 HERRE, jag ropade till dig,

jag bad till Herren om nåd:

10 ”Till vilken nytta spills mitt blod

och jag går i graven?

Kan mullen prisa dig eller kungöra

din trofasthet?

11 HERRE, lyssna och visa mig nåd,

HERRE, hjälp mig du!”

12 Du vände min sorg till dans.

Du tog av mig säcken och iklädde mig glädje.

13 Därför ska min själ lovprisa dig och inte tystna.

Jahve min Gud, jag vill tacka dig för evigt!

Föregående   Nästa

Psalm-Meny

30:1. tempelinvigningen, David skrev möjligen denna psalm för den framtida invigningen av templet.

30:2. du lyfte mig upp, sannolikt avses från bädden, där han hade legat i dödlig sjukdom (v. 3-4) på grund av Guds vrede (v. 6).

30:6. David utgick ifrån, liksom man allmänt gjorde på bibelns tid, att både sorgen och glädjen kom från Gud.

30:7. Versen ger oss förmodligen orsaken till Guds disciplin, dvs arrogans och självsäkerhet, en slags högmodig framgångstro så länge allt gick väl i livet.

30:8. Varje troende leds av Gud in i ömsom ljus och mörker, ömsom välsignelse och betryck, under hela sin livsvandring.

30:9, 11. nåd, Davids ödmjuka bön om nåd ledde till dans och glädje (v. 12), och lovprisning och tacksägelse (v. 13).

Föregående   Nästa

Psalm-Meny

© Ragnar Blomfelt