bildlinje

Psalm 107

1 Tacka HERREN, för han är god.

Hans kärlek är evig.

2 Så ska HERRENS återlösta säga,

dem som han befriat från fiendehand

3 och samlat från länderna,

från öst och från väst,

från norr och från havet.

4 Några irrade omkring i öde öknar

utan att finna en stad att bo i,

5 hungriga och törstiga,

utmattade själar.

6 Då ropade de till HERREN i sin nöd

och han räddade dem ur deras pina.

7 Han ledde dem på rätt väg

till en stad att bo i.

8 De ska tacka HERREN för hans trogna kärlek

och för hans mirakler mot mänskligheten.

9 För en längtande själ mättar han,

och en hungrig själ fyller han med allt gott.

10 Några satt i mörker och dödsskugga,

fångna i elände och järnbojor.

11 För de hade trotsat Guds ord

och avvisat den Högstes vilja.

12 Han ödmjukade deras hjärtan

med vedermödor.

De föll och ingen hjälpte dem.

13 Då ropade de till HERREN i sin nöd

och han frälste dem ur deras pina.

14 Han förde dem ut ur mörker och dödsskugga

och bröt av deras bojor.

15 De ska tacka HERREN för hans trogna kärlek

och för hans mirakler mot mänskligheten.

16 För han bröt ner kopparportarna

och högg itu järnbommarna.

17 Några blev galna på upprorets väg,

och de plågades för sina synder.

18 All mat var för dem motbjudande

och de närmade sig dödens portar.

19 Då ropade de till HERREN i sin nöd

och han frälste dem ur deras pina.

20 Han sände sitt ord och botade dem,

han räddade dem från undergång.

21 De ska tacka HERREN för hans trogna kärlek

och för hans mirakler mot mänskligheten.

22 De ska frambära tackoffer,

och jublande berätta om hans gärningar.

23 Några seglade ut till sjöss

och bedrev handel på världshaven.

24 De såg vad HERREN gjort,

hans mirakler i havsdjupet.

25 Han talade, och vinden reste sig,

stormen lyfte vågorna,

26 de steg mot skyn, sjönk ner i djupet.

Sjömännen blev matta i sin fasa,

27 de stapplade och raglade som druckna

och visste varken ut eller in.

28 Då ropade de till HERREN i sin nöd

och han förde dem ut ur deras pina.

29 Han stillade stormen

och vågorna tystnade.

30 De gladdes när vågorna lade sig,

och han ledde dem till längtande hamn.

31 De ska tacka HERREN för hans trogna kärlek

och för hans mirakler mot mänskligheten.

32 De ska upphöja honom i folkets församling,

prisa honom i de äldstes krets.

33 Han förvandlar floder till öken,

källor till törstig mark,

34 bördigt land till salt jord.

Detta på grund av invånarnas ondska.

35 Han förvandlar öken till sjö,

torr mark till källor.

36 Där låter han hungriga slå sig ner

och bygga sig en stad att bo i.

37 De sår fälten och planterar vingårdar

och får en rik skörd.

38 Han välsignar dem och de blir många.

Och han låter deras boskap förbli talrika.

39 Sedan blir de färre, och de bedrövas

genom förtryck, ondska och ängslan.

40 Han öser förakt över de främsta

och för dem vilse i väglös ödemark.

41 Men han reser upp de nödlidande

från allt elände,

och förökar familjerna som hjordar.

42 De rättsinniga ser det och gläds.

Men all orättfärdighet tiger.

43 Den som är vis ska begrunda detta

och reflektera över HERRENS trogna kärlek.

Föregående   Nästa

Psalm-Meny

En stor del av psalmen syftar i sin historiska kontext sannolikt på Guds folks räddning från fångenskapen i Babylon. I profetiskt ljus syftar det på Jesus Kristus som frälser trons folk från Satans fångenskap.

107:1. Versens ord förekommer även i 100:1, 106:1, 118:1, 136:1.

107:2. dem som han befriat från fiendehand, avser i första hand frihet från den babyloniska fångenskapen. I ljuset av Nya Testamentet avses Jesus Kristus som har befriat oss, Joh 8:36.

107:3. från havet, möjligen åsyftas Röda havet och/eller Indiska oceanen som låg i sydlig riktning.

107:4-5. Jfr Hebr 11:38.

107:7. till en stad, det jordiska Jerusalem, i förlängningen det himmelska Jerusalem.

107:20. Han sände sitt ord, orden möter en slutlig profetisk uppfyllelse i Jesus Kristus, ”Ordet blev människa …” Joh 1:14.

107:23. Några seglade ut till sjöss, sjöfart var inte helt obekant för Israels folk, se t.ex. 1 Kung 9:26-28, 10:22, 2 Krön 20:36. Jaffa (Jafo) var en hamnstad i Israel.

107:28-30. Jfr Mark 4:35-41.

107:39. de bedrövas, av Gud.

107:40-41. Han han, dvs Gud, som har varje folk och varje själ i sin hand och som verkar både ont och gott i människornas liv.

107:43. Den som reflekterar över Guds gärningar i historien så som de beskrivs i Bibeln kommer att upptäcka att bakom allt elände och alla plågor som Guds folk drabbas av genom Guds hand så finns något större – Guds trogna kärlek.

Föregående   Nästa

Psalm-Meny

© Ragnar Blomfelt