1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12

KAPITEL 4

1 Åter observerade jag allt det förtryck som pågår under solen. Titta hur de förtryckta gråter utan att någon tröstar dem! Förtryckarna hade makt, så det fanns ingen som tröstade dem. 2 Så jag ansåg de avlidna som gått bort vara mer lyckligt lottade än de som ännu levde. 3 Men lyckligare än båda är den ofödde som sluppit se det onda som pågår under solen.

4 Sedan insåg jag att allt framgångsrikt arbete beror på avundsjuka människor emellan. Också det är tomhet, ett jagande efter vind. 5 Dåren lägger armarna i kors till egen ohälsa. 6 Bättre en handfull ro än två händer fulla med möda och jagande efter vind.

7 Jag såg mer tomhet under solen: 8 en ensam man utan son eller bror. Ändå sliter han ständigt i ekorrhjulet och suktar efter rikedom. Men frågar han sig: ”För vem sliter jag och avstår från njutning?” Också det är tomhet och ett ont elände.

9 Det är bättre att vara två än en, för de har god lön för sin möda. 10 För om de faller kan den ene hjälpa den andre upp. Men stackars den ensamme! Faller han, finns ingen som hjälper honom upp. 11 Dessutom, två som ligger tillsammans blir varma. Men hur ska den ensamme hålla sig varm? 12 Om en blir angripen kan två stå emot. Och en tretvinnad tråd brister inte så lätt.

13 En fattig men förståndig pojke är bättre än en gammal och dum kung som vägrar ta emot råd. 14 För han gick från fängelset till tronen, fastän han föddes fattig i sitt rike. 15 Jag såg hur alla levande som vandrade under solen följde en annan pojke, som skulle efterträda kungen. 16 Han gick i spetsen för en enorm folkmassa. Men inte heller han blev till glädje för dem som skulle komma. Också det är tomhet, ett jagande efter vind.

17 Tänk dig noga för när du går till Guds hus! Det är bättre att närvara för att lyssna än att offra som dårarna, som inte begriper att de gör något ont.

Nästa

Föregående

© Ragnar Blomfelt