1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12

KAPITEL 3

1 Allt har sin tid.

Det finns en tid för

allt som sker under himlen:

2 en tid för att födas,

en tid för att dö,

en tid för att plantera,

en tid för att rycka upp,

3 en tid för att dräpa,

en tid för att hela,

en tid för att riva ner,

en tid för att bygga upp,

4 en tid för att gråta,

en tid för att skratta,

en tid för att sörja,

en tid för att dansa,

5 en tid för att kasta stenar,

en tid för att samla stenar,

en tid för att omfamna,

en tid för att avstå famntag,

6 en tid för att leta,

en tid för att mista,

en tid för att spara,

en tid för att slänga,

7 en tid för att riva,

en tid för att sy,

en tid för att tiga

en tid för att tala,

8 en tid för att älska,

en tid för att hata,

en tid för krig,

en tid för fred.

9 Vad får arbetaren ut av sitt slit? 10 Jag betraktade den möda som Gud har gett människosläktet att syssla med. 11 Allt har Gud gjort vackert för sin tid. Också evigheten har han lagt i människohjärtat. Likväl kan aldrig någon förstå omfattningen av Guds verk.

12 Jag insåg att inget bättre finns för dem än att de är glada och gör gott så länge de lever. 13 Och att varje man ska äta och dricka och finna tillfredsställelse i allt sitt arbete – det är en Guds gåva.

14 Jag vet att allt som Gud gör består för evigt. Inget kan läggas till, inget kan dras ifrån. Så har Gud gjort för att man ska frukta honom. 15 Det som sker har förut skett, och det som ska hända har förut hänt. Gud ser till att det upprepas.

16 Vidare såg jag under solen: I domstolen rådde ondska. På rättfärdighetens plats rådde ondska. 17 Då tänkte jag: Gud ska döma den rättfärdige och den onde. För det finns en tid för allt som sker och för varje handling. 

18 Jag tänkte när det gäller människorna, att Gud prövar dem för att de ska inse att de är som djur. 19 För människa och djur delar samma slut: bägge ska dö, alla har samma livsande. Människan har ingen fördel framför djuren. Allt är tomhet. 20 Alla går till samma ställe. Alla kommer av stoft och alla vänder åter till stoft. 21 Vem vet om människans ande stiger uppåt och om djurens ande sjunker till jorden? 22 Jag såg att inget är bättre än att en man har glädje i arbetet, det är hans lott. För vem förmår visa honom vad framtiden bär med sig?

Nästa

Föregående

© Ragnar Blomfelt