KAPITEL 4

Herren anklagar Israel

1 Lyssna till Herrens ord, ni Israels söner!

Herren anklagar dem som bor i landet.

För det finns ingen sanning, ingen kärlek

och ingen kunskap om Gud i landet.

2 De förbannar, ljuger, dräper, stjäl 

och begår äktenskapsbrott.

Våldet grasserar och det mördas hej vilt.

3 Därför sörjer landet

och alla som bor där tynar bort

tillsammans med markens djur

och himlens fåglar.

Även havets fiskar försvinner.

4 Ingen man ska anklaga 

eller föra sak mot någon annan.

Ditt folk är lika dem 

som anklagar en präst.

5 Du ska snubbla om dagen,

och om natten ska även 

profeten snubbla med dig.

Och din mor ska jag förgöra.

6 Mitt folk går under av brist på kunskap.

Eftersom du förkastat kunskap

förkastar jag dig som min präst.

Och du har glömt din Guds lag,

därför glömmer även jag dina söner.

7 Ju fler de blev,

desto mer syndade de mot mig.

Jag ska förvandla deras ära till vanära.

8 De lever av mitt folks synd

och åtrår det som orsakar dem skuld.

9 Det ska gå prästen som för folket.

Jag ska straffa dem för deras vägar

och vedergälla dem för vad de gjort.

10 De ska äta utan att bli mätta,

leva promiskuöst utan att föröka sig.

För de har slutat hålla sig till Herren.

11 Promiskuitet, 

gammalt och nytt vin,

tar bort omdömet.

12 Mitt folk rådfrågar ett trästycke

och hämtar svar från sin stav.

För en otuktsande har vilselett dem

så att de lever promiskuöst

och inte längre under sin Gud.

13 De offrar på bergstoppar.

De tänder rökelse på höjderna,

under ekar, popplar och terebinter,

för där är det skön skugga.

Så lever era döttrar promiskuöst

och era sonhustrur begår äktenskapsbrott.

14 Jag tänker inte straffa era döttrar

för deras promiskuitet

eller era sonhustrur

när de begår äktenskapsbrott.

För männen går själva iväg

med prostituerade

och offrar med tempelflickor.

Ett folk utan förstånd går under.

15 Israel, fastän du lever promiskuöst,

låt inte Juda dra på sig skuld.

Gå inte till Gilgal

eller upp till Bet-Aven,

och svär inte: ”Så sant Herren lever!”

16 Som en envis kviga envisas Israel.

Tänker Herren nu låta dem beta

som lamm på vida fält?

17 Efraim har förenat sig med avgudar, 

låt honom vara!

18 När de supit klart

rumlar de om promiskuöst.

Landets sköldar älskar det skamliga.

19 Vindens vingar ska svepa iväg dem,

och de ska få skämmas med sina offer.

Nästa

Föregående

© Ragnar Blomfelt