Gud ska angripa sitt folk
1 Präster, hör!
Israels hus, lyssna!
Kungens hus, hör på!
Domen gäller er,
för ni har blivit en snara för Mispa,
ett utspänt nät på Tabor.
2 De upproriska är djupt inne
i sitt slaktande.
Men jag ska tukta dem alla.
3 Jag känner Efraim
och Israel är inte dold för mig.
För Efraim lever nu promiskuöst
och Israel är orent.
4 Deras handlingar hindrar dem
från att vända om till sin Gud.
För en promiskuös ande
är mitt ibland dem,
och de känner inte Herren.
5 Israels arrogans vittnar mot honom.
Israel och Efraim snubblar
på grund av deras skuld.
Även Juda snubblar med dem.
6 De går med sina får och oxar
för att söka Herren,
utan att finna honom.
Han har dragit sig undan från dem.
7 De har varit falska mot Herren,
för de har fött illegitima barn.
Nu ska nymånadsfesten
förtära dem och deras åkrar.
8 Stöt i horn i Gibea,
blås i trumpet i Rama!
Slå larm i Bet-Aven:
Akta dig, Benjamin!
9 Efraim ska ödeläggas
på straffets dag.
Bland Israels stammar
kungör jag det som är sant.
10 Judas stormän liknar
sådana som flyttar gränser.
Jag ska ösa min vrede
över dem likt vatten.
11 Efraim är förtryckt,
rättvisan är krossad,
för villigt följde han människobud.
12 Så jag är som mal för Efraim
och som röta för Judas hus.
13 Efraim såg sin sjukdom
och Juda sitt sår.
Då gick Efraim till Assur
och sände bud
till den store kungen.
Men han kan inte hela er
eller bota era sår.
14 För jag är som ett lejon mot Efraim,
som ett unglejon mot Judas hus.
Jag själv river dem
och går min väg.
Jag släpar dem bort
och ingen kan rädda.
15 Jag går iväg
och återvänder till min plats
tills de blir varse sin skuld
och söker mitt ansikte.
I sin nöd ska de leta efter mig.
© Ragnar Blomfelt