KAPITEL 50

1 Då kastade sig Josef gråtande ner över sin far och kysste honom. 2 Josef befallde läkarna som tjänade hos honom att balsamera hans far. Och läkarna balsamerade Israel. 3 Det tog fyrtio dagar, den tid en balsamering tar. Och egyptierna sörjde honom i sjuttio dagar. 4 När sorgedagarna var över sa Josef till faraos husfolk: ”Om jag har er välvilja så ber jag er säga dessa ord till farao: 5 Min far tog ed av mig och sa: ’När jag är död, lägg mig då i graven jag grävde åt mig i Kanaan.’ Låt mig därför resa och begrava min far och sedan återvända.” 6 Farao svarade: ”Dra upp och begrav din far enligt den ed han tog av dig.”

7 Då for Josef upp för att begrava sin far. Med honom for faraos alla tjänare, de äldste i faraos hus och alla de äldste i Egypten, 8 därtill allt Josefs husfolk och hans bröder och hans fars husfolk. Endast barnen, fåren och korna lämnade de kvar i Goshen. 9 Han hade också med sig vagnar och ryttare. Det var en mycket stor skara.

10 De kom till Atads tröskplats på andra sidan Jordanfloden. Där höll de en stor och tung sorgehögtid. Josef sörjde sin far i sju dagar. 11 Kananeerna som bodde i landet såg sorgehögtiden på Atads tröskplats och sa: ”Här har egyptierna en tung sorgehögtid.” Därför kallades platsen Abel-Misrajim. Den ligger på andra sidan Jordanfloden. 12 Jakobs söner gjorde med sin far som han hade befallt dem. 13 De förde honom till Kanaan och begravde honom i grottan på fältet i Makpela nära Mamre, det fält som Abraham hade köpt till gravplats av hetiten Efron.

14 När Josef hade begravt sin far återvände han till Egypten med sina bröder och alla som följt med honom upp till hans fars begravning.

15 När Josefs bröder såg att deras far var död sa de: ”Kanske Josef hatar oss och tänker hämnas för allt ont vi gjort honom.” 16 Så de sände bud till Josef och lät säga: ”Din far befallde oss före sin död, 17 att vi skulle säga så här till dig: ’Jag ber dig att förlåta dina bröder deras brott och synd, för allt ont de gjort dig.’ Så vi ber dig nu förlåta den synd som din fars Guds tjänare har begått.” Josef grät när budskapet kom till honom.

18 Sedan kom också bröderna själva och föll ner för honom och sa: ”Vi är dina slavar.” 19 Men Josef sa: ”Var inte rädda. Skulle jag ta Guds plats? 20 Ni planerade att göra mig ont, men Gud planerade något gott genom det. Detta för att rädda många människoliv, så som nu skett. 21 Så var inte rädda. Jag ska ta hand om er och era barn.” Och han tröstade dem och talade vänligt till dem.

Josefs död

22 Josef bodde kvar i Egypten med sin fars husfolk. Han blev 110 år. 23 Josef fick se Efraims söner till tredje led. Och söner till Manasses son Makir kunde Josef tillräkna sig. 24 Josef sa till sina bröder: ”Jag dör, men Gud ska sannerligen komma till er och föra er från detta land till landet som han med ed lovat Abraham, Isak och Jakob.” 25 Och Josef tog ed av Israels söner och sa: ”Gud ska sannerligen komma till er, och ni ska föra mina ben härifrån.”

26 Josef dog när han var 110 år. De balsamerade honom, och han blev lagd i en kista i Egypten.

Föregående

© Ragnar Blomfelt