KAPITEL 47

Jakob och hans söner inför farao

1 Josef gick och berättade för farao: ”Min far och mina bröder har kommit från Kanaan med sina får och kor och allt de äger. Nu är de i Goshen.” 2 Josef hade tagit med sig fem av sina bröder och förde fram dem inför farao. 3 Farao frågade bröderna: ”Vad arbetar ni med?” De svarade farao: ”Dina tjänare är herdar, vi liksom våra fäder.” 4 Sedan sa de till farao: ”Vi har kommit för att bo här i landet en tid, för dina tjänare har inget bete för sina får eftersom svälten är svår i Kanaan. Vi ber att dina tjänare ska få bo i Goshen.” 5 Då sa farao till Josef: ”Din far och dina bröder har kommit till dig. 6 Egypten ligger öppet för dig. Din far och dina bröder ska bo i den bästa delen av landet. De kan bo i Goshen. Och om du vet att det finns duktiga män bland dem, så ge dem ansvaret för min boskap.”

7 Josef hämtade sedan sin far Jakob och förde honom fram inför farao, och Jakob välsignade farao. 8 Farao frågade Jakob om hans ålder. 9 Jakob svarade: ”Jag har vandrat som främling i 130 år. Få och onda har mina levnadsår varit. De når inte upp till mina fäders levnadsår under deras vandringstid.” 10 Och Jakob välsignade farao och gick ut ifrån honom.

11 Josef lät sin far och sina bröder bo i Egypten. Han gav dem egendom i den bästa delen av landet, i Raamses område, som farao befallt. 12 Josef sörjde för mat åt sin far och sina bröder och hela sin fars hus, allt efter antalet barn.

Svälten i Egypten

13 Hela regionen saknade bröd eftersom svälten var mycket svår, och både Egypten och Kanaan var utmattade av hunger. 14 Josef samlade in alla pengar som fanns i Egypten och Kanaan för säden som folket köpte, och förde dem in i faraos palats. 15 Men när pengarna tog slut i Egypten och Kanaan kom alla egyptier till Josef och sa: ”Ge oss bröd! Ska vi dö framför dina ögon bara för att våra pengar är slut?” 16 Josef sa: ”Ge mig er boskap. Jag ska ge er bröd för boskapen om era pengar är slut.” 17 Så kom de med sin boskap till Josef. Och han gav dem bröd i utbyte mot hästarna, fåren, korna och åsnorna. Så försörjde han dem det året med bröd i utbyte mot all deras boskap.

18 Det året gick, och året därpå kom de till honom och sa: ”Vi kan inte dölja för vår herre att pengarna är slut och att boskapen tillhör dig. Inget är kvar åt vår herre  förutom våra kroppar och vår jord. 19 Ska vi dö framför dina ögon, vi och vår åkerjord? Köp oss och vår jord för bröd, så ska vi med vår jord bli faraos slavar. Och ge oss utsäde så att vi får leva och inte dör och vår jord blir naken.” 20 Så Josef köpte all jord i Egypten åt farao. Alla egyptier sålde sina åkrar eftersom svälten var så svår. Åkerjorden blev faraos egendom. 21 Och Josef flyttade folket till städerna, från alla hörn av Egypten. 22 Men prästernas jord köpte han inte, för prästerna hade fast underhåll av farao och levde av det som farao gav dem. Därför sålde de inte sin jord.

23 Josef sa till folket: ”I dag har jag köpt er och er jord åt farao. Här har ni utsäde så att ni kan beså jorden. 24 Vid skördetid ska ni ge en femtedel åt farao. Fyra femtedelar får ni behålla till utsäde och till mat åt er och ert husfolk och era små barn.” 25 De svarade: ”Du har räddat våra liv. Du har visat oss välvilja, herre, vi ska vara faraos slavar.” 26 Josef gjorde det till en lag som gäller än i dag för Egyptens jord, att farao ska ha en femtedel. Bara prästernas jord tillhörde inte farao.

27 Så bosatte sig Israel i Egypten, i Goshen. De förvärvade egendom och var fruktsamma och blev talrika.

Jakobs sista vilja

28 Jakob levde 17 år i Egypten, och hans livslängd blev 147 år. 29 När tiden närmade sig då Israel skulle dö, kallade han till sig sin son Josef och sa till honom: ”Om jag kan få din välvilja, så lägg din hand under min höft och lova att visa mig kärlek och trofasthet: Begrav mig inte i Egypten. 30 När jag vilar hos mina fäder, för mig då ut ur Egypten och begrav mig i deras grav.” Josef sa: ”Jag ska göra som du sagt.” 31 Jakob sa: ”Ge mig din ed!” Han gav honom sin ed. Och Israel tillbad lutad mot sängens huvudände.

Nästa

Föregående

© Ragnar Blomfelt