KAPITEL 24

Isak och Rebecka

1 Abraham hade uppnått en mycket hög ålder, och Herren hade välsignat honom i allt. 2 Abraham sa till den äldste tjänaren i sitt hus, förvaltaren över allt han ägde: ”Lägg handen under min höft. 3 Lova med ed vid Herren, himlens Gud och jordens Gud, att du inte tar en hustru åt min son från kananeernas döttrar som jag bor ibland. 4 Du ska istället gå till mitt land och min släkt och finna en hustru åt min son Isak.”

5 Tjänaren sa till honom: ”Kanske kvinnan är ovillig att följa med mig till det här landet. Ska jag då föra din son tillbaka till det land som du lämnat?” 6 Abraham svarade: ”Du får inte föra min son tillbaka dit! 7 Herren, himlens Gud som tog mig från min fars hus och mitt födelseland, han som talade till mig och lovade mig med ed: ’Åt dina ättlingar ska jag ge detta land’, han ska sända sin ängel framför dig, så att du kan hämta en hustru åt min son därifrån. 8 Om kvinnan inte vill följa med dig är du fri från denna ed till mig. Men du får inte föra min son tillbaka dit!” 9 Så lade tjänaren handen under sin herre Abrahams höft och lovade honom detta med ed.

10 Tjänaren tog sedan tio av sin herres kameler och drog iväg med alla slags dyrbara gåvor från sin herre. Han gav sig av mot Nahors stad i Mesopotamien. 11 Där lät han kamelerna lägga sig ner vid en vattenbrunn utanför staden. Det var den tiden på kvällen då kvinnorna kom ut för att hämta vatten. 12 Och han bad: ”Herre, min herre Abrahams Gud, låt det gå mig väl i dag och visa kärlek mot min herre Abraham. 13 Se, jag står här vid vattenkällan, och döttrarna till stadens män kommer hit för att hämta vatten. 14 Jag tänker be en flicka: ’Räck mig din kruka så att jag får dricka’. Om hon svarar: ’Drick! Jag ska även ge dina kameler vatten’, låt henne då vara den du valt åt din tjänare Isak. Då vet jag att du har visat kärlek mot min herre.”

15 Och det hände att innan han talat klart, se, då kom Rebecka ut med sin kruka på axeln. Hon var dotter till Betuel som var son till Milka, Abrahams bror Nahors hustru. 16 Det var en mycket vacker orörd flicka som ingen man hade haft. Hon gick ner till källan och fyllde sin kruka och kom upp igen. 17 Då sprang tjänaren henne till mötes och sa: ”Låt mig få dricka lite vatten ur din kruka.” 18 Hon svarade: ”Drick, min herre”. Hon tog genast ner krukan i handen och gav honom att dricka. 19 När hon hade gett honom att dricka sa hon: ”Jag ska ösa upp vatten åt dina kameler också, tills de druckit sig otörstiga.” 20 Skyndsamt tömde hon sin kruka i vattenhon och sprang sedan tillbaka till brunnen för att ösa upp vatten. Hon öste upp åt alla hans kameler. 21 Tyst iakttog mannen henne för att se om Herren hade gjort hans resa framgångsrik eller inte. 22 När kamelerna druckit klart tog mannen fram en guldring på fem gram och två guldarmband på hundra gram. 23 Och han sa: ”Var snäll och berätta vems dotter du är. Finns det rum så vi kan övernatta i din fars hus?” 24 Hon svarade: ”Jag är dotter till Betuel, Milkas son som hon födde åt Nahor.” 25 Hon fortsatte: ”Vi har gott om halm och foder, och plats för övernattning.” 26 Då böjde mannen sig och tillbad Herren. 27 Han sa: ”Lovad är Herren, min herre Abrahams Gud, som inte tagit sin kärlek och trofasthet från min herre! Och mig har Herren lett på vägen, hem till min herres bröder.” 28 Och flickan sprang och berättade allt för sin mor och husfolket.

29 Rebecka hade en bror vid namn Laban. Han sprang ut till mannen vid källan. 30 För när han hade sett ringen och armbanden som hans syster bar, och när han hörde sin syster berätta vad mannen sagt till henne, då gick han ut till mannen som stod hos kamelerna vid källan. 31 Han sa: ”Kom in, du som är välsignad av Herren! Varför står du härute? Jag har gjort huset i ordning och ordnat plats för kamelerna.”

32 Så kom mannen till huset. Kamelerna lastades av och det togs fram halm och foder åt dem, och vatten till att tvätta hans fötter och de mäns fötter som följde honom. 33 Man satte fram mat åt honom, men han sa: ”Jag vill inte äta förrän jag har framfört mitt ärende.” Laban sa: ”Tala.”

34 Då sa han: ”Jag är Abrahams tjänare. 35 Herren har rikligt välsignat min herre, och gjort honom rik. Han har gett honom får och kor, silver och guld, slavar och slavinnor, kameler och åsnor. 36 Sara, min herres hustru, födde åt min herre en son på sin ålderdom. Åt honom har han gett allt han äger.

37 Min herre fick mig att avlägga ed. Han sa: ’Du får inte ta en hustru åt min son bland döttrarna till kananeerna i landet där jag bor. 38 Du ska istället gå till min fars hus och min släkt och där hämta en hustru åt min son’. 39 Då sa jag till min herre: Men om kvinnan är ovillig att följa med mig? 40 Han svarade: ’Herren, som jag vandrat inför, ska sända sin ängel med dig och göra din resa framgångsrik. Du ska finna en hustru åt min son från min släkt, från min fars hus. 41 Du blir löst från eden när du kommer till min släkt. Även om de vägrar ge henne åt dig är du löst från min ed’.

42 I dag kom jag till källan, och bad: Herre, min herre Abrahams Gud, om du vill, låt mig få lyckas väl på min färd. 43 Se, här står jag vid vattenkällan. Om en ung kvinna kommer för att hämta vatten och jag säger till henne: ’Låt mig få dricka lite vatten ur din kruka’, 44 och hon svarar mig: ’Drick, jag öser upp åt dina kameler också’. Låt då henne vara den kvinna som Herren utvalt åt min herres son.

45 Medan jag ännu bad i mitt hjärta kom Rebecka ut med sin kruka på axeln. Hon gick ner till källan och hämtade vatten. Då bad jag henne att få dricka. 46 Hon lyfte snabbt ner sin kruka från axeln och sa: ’Drick, och dina kameler ska jag också ge vatten’. Då drack jag, och hon gav även kamelerna vatten. 47 Sedan frågade jag henne: Vems dotter är du? Hon svarade: Jag är dotter till Betuel, Nahors son, som Milka födde åt honom. Då satte jag ringen i hennes näsa och armbanden på hennes armar. 48 Sedan böjde jag mig ner och tillbad Herren. Jag lovade Herren, min herre Abrahams Gud, som hade lett mig på rätt väg för att finna en dotter från min herres släkt åt hans son. 49 Så säg mig nu om ni vill visa min herre kärlek och trofasthet. Om inte, så säg mig det, så att jag antingen kan gå till höger eller vänster.”

50 Då sa Laban och Betuel: ”Detta är från Herren. Vi kan inte säga något till dig, varken ont eller gott. 51 Se, här står Rebecka framför dig. Ta henne och gå. Låt henne bli hustru åt din herres son, som Herren har sagt.” 52 När Abrahams tjänare hörde deras ord föll han ner på marken inför Herren. 53 Sedan tog han fram silversmycken, guldsmycken och kläder och gav till Rebecka. Han gav också dyrbara gåvor till hennes bror och mor. 54 Sedan åt och drack tjänaren och hans män. De övernattade, och när de steg upp på morgonen sa han: ”Låt mig nu fara till min herre.” 55 Men brodern och modern sa: ”Låt flickan stanna hos oss några dagar, åtminstone tio. Sedan kan hon resa.” 56 Men han sa: ”Håll mig inte kvar nu när Herren låtit min resa bli lyckosam. Sänd mig iväg så att jag kan gå till min herre.”

57 De sa: ”Vi kallar hit flickan och frågar henne själv.” 58 De kallade på Rebecka och frågade henne: ”Vill du följa med den här mannen?” Hon svarade: ”Det vill jag.” 59 Då sände de iväg sin syster Rebecka, och hennes amma resa med Abrahams tjänare och hans män. 60 De välsignade Rebecka och sa till henne: ”Vår syster, av dig ska komma tusen gånger tiotusen. Dina ättlingar ska inta fiendens portar.”

61 Sedan bröt Rebecka upp med sina tjänarinnor. De red på kamelerna och följde Abrahams tjänare, som tog Rebecka och gav sig iväg.

62 Isak hade återvänt från Beer-Lahaj-Roi, för han bodde i Negev. 63 Om kvällen vandrade han omkring och funderade. Då lyfte han blicken och fick se kameler komma. 64 Även Rebecka lyfte sin blick. När hon såg Isak steg hon ner från kamelen. 65 Hon frågade tjänaren: ”Vem är den mannen som kommer emot oss på fältet?” Tjänaren sa: ”Det är min herre.” Då tog hon sin slöja och höljde sig. 66 Tjänaren berättade för Isak om allt han hade gjort. 67 Isak förde Rebecka till sin mor Saras tält. Han tog henne till hustru och han älskade henne. Så fann Isak tröst efter sin mors död.

Nästa

Föregående

© Ragnar Blomfelt